Jag har varit på Kreta en vecka och legat några timmar på stranden och begrundat detta med våra kroppar. För på stranden finns dom. I alla åldrar och format.. En del fnissiga och hoppiga. Andra stela och avvisande. En del med manér och attityd.. Andra mer i skymundan.
Magar. Bröst Äkta av olika slag. En del av plast. Ärr. Sår. Inre som yttre. Ett axplock av olikheternas mångfald.
Som små berättelser om sig själva vandrar de omkring mellan havets svalka och solstolarna under parasoller
En del är smala och bruna, vaxade och oljade. De berättar för mig om rädslan att inte duga till. De berättar om behovet att kontrollera och kontrolleras. Att få räknas. På något vis. Av någon av vikt. De ler sällan. Bara om någon av vikt tittar till. Annars är leende få till antalet.
En del tanter är stora och skrattiga så stora magen syns när den liksom hoppar över bikinikanten. De som dopar huvudet och ser ut som förstorade barn när de kommer upp till ytan igen. I blöta frisyren som inte ser ut som på fotomodeller som kommer ur haven…De är oftast till åren komna- dessa barntanter. De har mången leenden till övers. Och en och annan rövarhistoria, tycker jag mig höra.
En del är av den mer skämmiga sorten - de sneglar ängsligt på hullet som putar ut på det mest olämpliga ställen. Eller åldern som visar sig i allt från bråck till celluliter och rynkor på korsen och tvärsen. De ligger stelt och obekvämt som straff för att de inte lyckades. Behålla kontrollen, alltså. Över livets framfart och begär. De avvisar- men det finns en längtan där inne, hör jag. Att få säga högt Äh, va fan! Nu skiter jag i att raka benen och köpa för trånga skor. Nu vill jag leva de sista åren. Fullt ut!
Andra är bara omedvetna om sina kroppar tycks det. Skrevar ogenerat. Hittat något att bada i år igen- tack och lov! Petar på sig. Kliar sig i rumpan Är i sin värld med bok, bad eller partner. Är bara där och liksom finns. De är lite outgrundliga i all sin nakenhet. Märkligt nog….
Under tiden jag var och badade och njöt så hade en kvinna vid namn Katrin Zytomierska uttalat sig i TV med Malou - om just de där människorna som magen föll över byxkanterna med några centimetrar- att de var äckliga och lata och annat tråkigt och dåligt.
Det är ju alltid ledsamt när någon behöver bygga sitt självförtroende och självkänsla på att klanka på andra.
Men Katrin Z-
Jag gillar njuta av mat – mest vegetariskt-men också choklad- och jag tränar en gång i veckan samt promenerar i princip dagligen. Jag gillar skriva , fota, dansa. Prata och lyssna. Fundera och debattera. Älska och bada. Resa och läsa. Titta på brittiska Tv-serier. Inreda hem med mysigheter. Umgås. Nörda .
Jag har ökat mitt midjeomfång med minst 25 cm under åren och efter tre graviditeter.
Gör det mig till en lat och dålig människa, Katrin Z? Gör det mig till en ful människa att jag åldras och förändras liksom alla människor gör och har gjort i urminnestider?
Är jag oattraktiv för att jag har fler intressen i livet än träna min kropp utöver arbeta, äta och sova?
Nej, det är jag inte - eftersom jag är annat än bara ung kroppskvinna i livet. Jag är en spritt språngande levande människa i förändring- och det är kul, utmanande , förunderligt och härligt- och inte minst charmigt, sinnligt och vansinnigt attraktivt med den sortens levande varelser!
Så var gärna en gnällig moralkärring, Katrin Zytomierska- men du vet väl att det du har inom dig - kommer alltid visa sig i ditt yttre. Förr eller senare.
Magar. Bröst Äkta av olika slag. En del av plast. Ärr. Sår. Inre som yttre. Ett axplock av olikheternas mångfald.
Som små berättelser om sig själva vandrar de omkring mellan havets svalka och solstolarna under parasoller
En del är smala och bruna, vaxade och oljade. De berättar för mig om rädslan att inte duga till. De berättar om behovet att kontrollera och kontrolleras. Att få räknas. På något vis. Av någon av vikt. De ler sällan. Bara om någon av vikt tittar till. Annars är leende få till antalet.
En del tanter är stora och skrattiga så stora magen syns när den liksom hoppar över bikinikanten. De som dopar huvudet och ser ut som förstorade barn när de kommer upp till ytan igen. I blöta frisyren som inte ser ut som på fotomodeller som kommer ur haven…De är oftast till åren komna- dessa barntanter. De har mången leenden till övers. Och en och annan rövarhistoria, tycker jag mig höra.
En del är av den mer skämmiga sorten - de sneglar ängsligt på hullet som putar ut på det mest olämpliga ställen. Eller åldern som visar sig i allt från bråck till celluliter och rynkor på korsen och tvärsen. De ligger stelt och obekvämt som straff för att de inte lyckades. Behålla kontrollen, alltså. Över livets framfart och begär. De avvisar- men det finns en längtan där inne, hör jag. Att få säga högt Äh, va fan! Nu skiter jag i att raka benen och köpa för trånga skor. Nu vill jag leva de sista åren. Fullt ut!
Andra är bara omedvetna om sina kroppar tycks det. Skrevar ogenerat. Hittat något att bada i år igen- tack och lov! Petar på sig. Kliar sig i rumpan Är i sin värld med bok, bad eller partner. Är bara där och liksom finns. De är lite outgrundliga i all sin nakenhet. Märkligt nog….
Under tiden jag var och badade och njöt så hade en kvinna vid namn Katrin Zytomierska uttalat sig i TV med Malou - om just de där människorna som magen föll över byxkanterna med några centimetrar- att de var äckliga och lata och annat tråkigt och dåligt.
Det är ju alltid ledsamt när någon behöver bygga sitt självförtroende och självkänsla på att klanka på andra.
Men Katrin Z-
Jag gillar njuta av mat – mest vegetariskt-men också choklad- och jag tränar en gång i veckan samt promenerar i princip dagligen. Jag gillar skriva , fota, dansa. Prata och lyssna. Fundera och debattera. Älska och bada. Resa och läsa. Titta på brittiska Tv-serier. Inreda hem med mysigheter. Umgås. Nörda .
Jag har ökat mitt midjeomfång med minst 25 cm under åren och efter tre graviditeter.
Gör det mig till en lat och dålig människa, Katrin Z? Gör det mig till en ful människa att jag åldras och förändras liksom alla människor gör och har gjort i urminnestider?
Är jag oattraktiv för att jag har fler intressen i livet än träna min kropp utöver arbeta, äta och sova?
Nej, det är jag inte - eftersom jag är annat än bara ung kroppskvinna i livet. Jag är en spritt språngande levande människa i förändring- och det är kul, utmanande , förunderligt och härligt- och inte minst charmigt, sinnligt och vansinnigt attraktivt med den sortens levande varelser!
Så var gärna en gnällig moralkärring, Katrin Zytomierska- men du vet väl att det du har inom dig - kommer alltid visa sig i ditt yttre. Förr eller senare.
RSS Feed
