Såg ett program om Anders Zorn och Ivar Arosenius m fl som skapade fantastiska målningar som fångade det magiska ljuset från elden, kakelugnar eller levande ljus.
Funderade lite på skillnaden mellan ljuset från ett fladdrande stearinljus och en belysningen från en glödlampa.
Det mjuka insvepande ljuset från stearinljuset på bordet eller fotogenlampan- där skuggorna kryper mjukt inpå. Och det klara elektriska ljuset från en taklampa ovanför dig- med skarpa kontraster som följd av det distinkta ljuset från glödlampan.
När vi bara hade det levande ljuset kurade vi i skymningen som kom med hösten. Tid för vila och laga. Reflektion. Laga verktyg, laga relationer, laga själ.
Sedan 100 år tillbaka är vi välsignade med det effektiva elektiska ljuset- som lyser upp rummet som självaste solen. Och möjliggör ännu mera rörelse, ännu mera arbete.
Men det är i vilan vi växer. Det är i vilan kunskapen når in och blir min.
I rörelsen finns ingen tid för analys och insikt- det sker handlingar- ibland i stor skala och i mycket hög fart. Det var väl så man uppfann multiplikationstabellen- för att systematisera det storskaliga. Och därmed förlorade man närheten och den egentligen förståelsen som berör sinnen likaså hjärna och hjärta. Vi har blivit Talking Heads- snarare än hela människor.
Vi behöver både vila och rörelse- om vartannat. Vi behöver växa i spiralform snarare än rakt fram. Göra- fundera -korrigera-lära. Växa-reflektera-förändra-förstå. Om och om igen. Framåt och uppåt. Men alltid med perspektiv från stunder i vila.
De flesta jag känner trivs i stearinljusets lugna och närvarande intensitet. Men tillbringar mest tid i effektivitetens sken. Den lediga tiden spenderas bra mycket oftare på ett upplyst gym än framför brasan. Bra mycket oftare i högljudda shoppingmiljöer än i stilla samtal eller tystnad vid kandelabern.
Vi är mer effektiva och högpresterande än någonsin- men vad är det egentligen vi uppnår? Vad är det vi egentligen förstår? Vad är det jag lämnar efter mig för avtryck i världen?
Vad vill jag egentligen förmedla för kunskap till mina barn?
Ibland tror jag det är….Gör inte som jag…..
Och det är ju egentligen inte det mitt hjärta vill berätta för dem. Det vill berätta om bubblande kärlek och glädje. Om friden man hittar i sanningen. Och friheten man har i närvarandet.
Och det trivs bättre i skenet av en gammal fotogenlampas gulnande ljus
Funderade lite på skillnaden mellan ljuset från ett fladdrande stearinljus och en belysningen från en glödlampa.
Det mjuka insvepande ljuset från stearinljuset på bordet eller fotogenlampan- där skuggorna kryper mjukt inpå. Och det klara elektriska ljuset från en taklampa ovanför dig- med skarpa kontraster som följd av det distinkta ljuset från glödlampan.
När vi bara hade det levande ljuset kurade vi i skymningen som kom med hösten. Tid för vila och laga. Reflektion. Laga verktyg, laga relationer, laga själ.
Sedan 100 år tillbaka är vi välsignade med det effektiva elektiska ljuset- som lyser upp rummet som självaste solen. Och möjliggör ännu mera rörelse, ännu mera arbete.
Men det är i vilan vi växer. Det är i vilan kunskapen når in och blir min.
I rörelsen finns ingen tid för analys och insikt- det sker handlingar- ibland i stor skala och i mycket hög fart. Det var väl så man uppfann multiplikationstabellen- för att systematisera det storskaliga. Och därmed förlorade man närheten och den egentligen förståelsen som berör sinnen likaså hjärna och hjärta. Vi har blivit Talking Heads- snarare än hela människor.
Vi behöver både vila och rörelse- om vartannat. Vi behöver växa i spiralform snarare än rakt fram. Göra- fundera -korrigera-lära. Växa-reflektera-förändra-förstå. Om och om igen. Framåt och uppåt. Men alltid med perspektiv från stunder i vila.
De flesta jag känner trivs i stearinljusets lugna och närvarande intensitet. Men tillbringar mest tid i effektivitetens sken. Den lediga tiden spenderas bra mycket oftare på ett upplyst gym än framför brasan. Bra mycket oftare i högljudda shoppingmiljöer än i stilla samtal eller tystnad vid kandelabern.
Vi är mer effektiva och högpresterande än någonsin- men vad är det egentligen vi uppnår? Vad är det vi egentligen förstår? Vad är det jag lämnar efter mig för avtryck i världen?
Vad vill jag egentligen förmedla för kunskap till mina barn?
Ibland tror jag det är….Gör inte som jag…..
Och det är ju egentligen inte det mitt hjärta vill berätta för dem. Det vill berätta om bubblande kärlek och glädje. Om friden man hittar i sanningen. Och friheten man har i närvarandet.
Och det trivs bättre i skenet av en gammal fotogenlampas gulnande ljus
RSS Feed
