Min älskade man är sjuk. Allvarligt sjuk. Vi vet inte om det är den här sjukdomen som tar hans liv. Eller om döden hämtar hem honom om många år av något helt annat skäl.
När vi fick diagnosen drabbades jag av en så stor chock att jag gick vilse. Maniskt vilse.
Jag forcerade fram mig i livet utav rädslan att stå still. Rädslan att bli ensam. Övergiven.
Rädslan att inte längre bli och vara älskad. Rädd för många långa år av ensamhet och tysta kvällar. Eller gapiga lögners brus.
Rädsla att inte finnas där när han som bäst behövde mig. Att inte vara bra i livets avgörande sekund
Chocken fick mig i rörelse- men jag minns inte riktigt vad jag gjorde.
Men min rädsla har kommit av sig något. Jag har stillat mig något.
Jag har börjat lära mig något nytt och annorlunda. Att våga leva så nära döden
Det är inte lätt. Ofta är det sorgligt. Och jag är väldigt trött. För det är inte så roligt när drömmar inte kan drömmas så där självklart och visst längre. När semesterplaner inte kan skissas och bokas. När nästa helg är ett helt vitt ark.
När dagar och tider kastas om eller ställs in och fylls av väntan av olika slag. På nya besked. På att doktorn ska komma. På att telefonen skall ringa.
Att hitta en vardag i kaos är en daglig utmaning. Att ständigt inse att det är bara stormens öga som gäller.
Nuet är både bra och inget vidare. När min hand smeker hans då är det fint.
Att låta min kropp minnas hans. Att prata om viktiga saker och dela en stund.
Det är en slags lycka.
Att sitta på en pinnstol och titta ut genom sjukhusfönstret och på en grå himmel och kala trädtoppar- då är nuet i bästa fall en paus och slags vila. Men inte är det roligt.
Livet här och nu- innehåller alltid allting.
Beroende på min kraft och förmåga att se, ta in och finnas till.
Att lära sig livet är inte alltid det lättaste. Men jag skulle inte vilja vara utan
Inte ens nu.
Inte ens i denna ovisshet vill jag byta ut mina nya lärdomar och hans nya kunskaper mot det som var innan. Trots att det var bra. Ofta så jäkla bra.
För det är inte längre
Det kan bara bli annorlunda och kanske ännu bättre
För ingenting kan någonsin göras ogjort- och livet går inte baklänges.
Att veta det och komma till en slag ro-
Det är fint.
Och svårt
Men alltid berikande.
Och det vill jag inte vara utan
RSS Feed
