Ibland tänker jag att människor rusar så fort och förbi det livet handlar om egentligen.
Sedan får jag backa bandet lite- det livet handlar om för mig.
Jag lever enkelt därför jag vill inte lägga tyngdpunkten på saker som inte har så stort värde för mig egentligen. Exempelvis bil. Exempelvis äga min bostad . Exempelvis dyra varumärken eller modetrender.
Detta skapar frihet för mig. Jag siktar horisonten i mitt liv- för min tid behöver inte gå till förvalta eller uppdatera mina ägodelar.
Jag kan alltså känna in vad det egentligen är jag älskar- och skapa utrymme i mitt liv för att vara med det.
Läste precis om den årliga rapporten Global Wealth Report som visar att de allra rikaste blivit rikare, medan den ekonomiska krisen härjat bland de med små resurser.. Den samlade förmögenheten har nått nya rekord – den är nu 263 000 miljarder dollar. En procent av världens befolkning äger nästan 50 % av alla pengar. Det är en massa ägon och ägodelar som skall förvaltas och uppdateras och värderas gentemot andra. För det verkar inte finnas ett ”nu räcker det- jag är nöjd och glad över det jag har”….vilket får mig att misstänka att de som är så där rika- är rätt så galet ute i sina väg och livsval. Om man äger så mycket- så borde man väl vara väldigt glad, mätt och välmående, tänker jag? Eller är jag helt fel ute ? Jag ligger på en inkomst lite över medel….har ganska hög hyra…men har pengar över till god mat, lite kläder och en och annan resa. Jag känner mig väldigt välmående och lyckligt lottad. Så lyckligt lottad att jag funderar på gå ner lite i arbetstid för ha ännu lite mer frihet. Det innebär kanske inskränkningar i min konsumtion- men det känns rätt väg för mig. Jag har hitintills inte hört någon säga på sin dödsbädd eller vid en livskris- att de jobbat för lite.
Naturligtvis finns det mycket politiskt att tänka och tycka kring den ekonomiska struktur som finns- för de jordiska resurserna är för jävligt orättvist fördelat - men den allra största förändringen måste jag själv ansvara för. Mitt egna inre paradigmskifte. Vad värderar jag mest av allt? Vilka vägval skall jag då ta?
Jag vill ha en kärlekshistoria med livet- för livet är en kärlekshistoria i sig!
Sedan får jag backa bandet lite- det livet handlar om för mig.
Jag lever enkelt därför jag vill inte lägga tyngdpunkten på saker som inte har så stort värde för mig egentligen. Exempelvis bil. Exempelvis äga min bostad . Exempelvis dyra varumärken eller modetrender.
Detta skapar frihet för mig. Jag siktar horisonten i mitt liv- för min tid behöver inte gå till förvalta eller uppdatera mina ägodelar.
Jag kan alltså känna in vad det egentligen är jag älskar- och skapa utrymme i mitt liv för att vara med det.
Läste precis om den årliga rapporten Global Wealth Report som visar att de allra rikaste blivit rikare, medan den ekonomiska krisen härjat bland de med små resurser.. Den samlade förmögenheten har nått nya rekord – den är nu 263 000 miljarder dollar. En procent av världens befolkning äger nästan 50 % av alla pengar. Det är en massa ägon och ägodelar som skall förvaltas och uppdateras och värderas gentemot andra. För det verkar inte finnas ett ”nu räcker det- jag är nöjd och glad över det jag har”….vilket får mig att misstänka att de som är så där rika- är rätt så galet ute i sina väg och livsval. Om man äger så mycket- så borde man väl vara väldigt glad, mätt och välmående, tänker jag? Eller är jag helt fel ute ? Jag ligger på en inkomst lite över medel….har ganska hög hyra…men har pengar över till god mat, lite kläder och en och annan resa. Jag känner mig väldigt välmående och lyckligt lottad. Så lyckligt lottad att jag funderar på gå ner lite i arbetstid för ha ännu lite mer frihet. Det innebär kanske inskränkningar i min konsumtion- men det känns rätt väg för mig. Jag har hitintills inte hört någon säga på sin dödsbädd eller vid en livskris- att de jobbat för lite.
Naturligtvis finns det mycket politiskt att tänka och tycka kring den ekonomiska struktur som finns- för de jordiska resurserna är för jävligt orättvist fördelat - men den allra största förändringen måste jag själv ansvara för. Mitt egna inre paradigmskifte. Vad värderar jag mest av allt? Vilka vägval skall jag då ta?
Jag vill ha en kärlekshistoria med livet- för livet är en kärlekshistoria i sig!
RSS Feed
