Jag har precis blivit farmor till två små nya liv här på jorden. Mina barn har fått barn. Livet går vidare. Av frö blir det frukt. Och som ger nya frön att växa sig ett liv.
De små är fortfarande så små att de bara är liv. Livets längtan efter sig självt. De doftar sött som av mjölk och honung. Ögonen är som mörkblåa brunna visa- men ändå oseende.. Som oraklets ögon i Delfi. De vet allt och ingenting.
De känner inte igen. Det vet inget om morgondagen . De bara är här och nu..Fullt ut. I denna stund.
Ett stycke liv. En stund här på jorden.
Vackert så
Sedan blir det formar ju livet fram små egna sorters personligheter som skall få lov att gör sina avtryck här på jorden. Ett ögonblick eller två.
Sedan lever livet sig vidare och längtar efter bli till om igen och på nytt.