Jag tänker att vi i Norden är förunnade fyra årstider; att vi har den skira våren där knopparna brister ut. Att vi lever den glada varma sommaren med grönska och blommor i överflöd. Att vi har en höst som kommer in med en skärpa i vinden och trädkronor som glöder av färger. Och sedan den vilande vintern där allting återhämtar sig- och där de bästa dagarna fylls av gnistrande vintervitt och en sol som lovar pånyttfödelse.
Jag har tappat bort mitt papyrus med Livets träd målat på- tråkigt, för den målningen representerar något vackert- nämligen livets alla faser i form av fåglar på ett träd. Där fåglarna som representerar spädbarn, barndom och ungdom, som sitter på ena sidan av trädet tittandes mot soluppgången i öster. Och på den andra sidan av trädet; den stora blå fågeln med utbredda vingar som är vuxentiden och längst ner, tittandes mot väster och döden - ålderdomens fågel. Men under natten färdas solen från dödens västerland till livets österland. Och så startar livets kretslopp igen. Vackert och insiktsfullt. Så såg man på livet i det gamla Egypten.
Jag är sorgsen över att jag inte känner att den värdefulla insikten inte finns hos oss i nutiden, i Västerlandet. Att vi inte omfamnar våra livsåldrar. Lever och njuter av dem fullt ut i vissheten om att det kommer en till –och ännu en till. När jag ser bilder på det enda – det aldrig åldrande unga -som anses vara vackert idag - eller möts av stelopererade rädda kroppar på stränderna – så är det som om hösten och vintern tagits ifrån oss. Och sommaren skuggas av rädsla för döden. Att våren skirhet stiliserat till en dödsmask att bära i sommaren- med ängslan att åldras som ständig följeslagare.
Då tänker jag som vanligt på mormor- hon var som vackrast när hon var gammal. Det mjuka snövita håret. Den vita huden med mjuka skrynklor och vrår. Med klara bruna ögon som sett.
Tänk om hon inte hade fått åldras till en skönhet -utan bara fått lov att vara ungdom hela livet ut!
Och jag njuter av att vara i en ålder som präglas av höstens intensitet i färger- men också med tankens klarhet och skärpa- som en ljuvlig septemberdag.
Västerlandets tillstånd däremot är ungefär som Narnias vinter- fast tvärtom. En evig vår som aldrig går mot sommar och höst- och aldrig får komma till vinterns ro.
Jag har tappat bort mitt papyrus med Livets träd målat på- tråkigt, för den målningen representerar något vackert- nämligen livets alla faser i form av fåglar på ett träd. Där fåglarna som representerar spädbarn, barndom och ungdom, som sitter på ena sidan av trädet tittandes mot soluppgången i öster. Och på den andra sidan av trädet; den stora blå fågeln med utbredda vingar som är vuxentiden och längst ner, tittandes mot väster och döden - ålderdomens fågel. Men under natten färdas solen från dödens västerland till livets österland. Och så startar livets kretslopp igen. Vackert och insiktsfullt. Så såg man på livet i det gamla Egypten.
Jag är sorgsen över att jag inte känner att den värdefulla insikten inte finns hos oss i nutiden, i Västerlandet. Att vi inte omfamnar våra livsåldrar. Lever och njuter av dem fullt ut i vissheten om att det kommer en till –och ännu en till. När jag ser bilder på det enda – det aldrig åldrande unga -som anses vara vackert idag - eller möts av stelopererade rädda kroppar på stränderna – så är det som om hösten och vintern tagits ifrån oss. Och sommaren skuggas av rädsla för döden. Att våren skirhet stiliserat till en dödsmask att bära i sommaren- med ängslan att åldras som ständig följeslagare.
Då tänker jag som vanligt på mormor- hon var som vackrast när hon var gammal. Det mjuka snövita håret. Den vita huden med mjuka skrynklor och vrår. Med klara bruna ögon som sett.
Tänk om hon inte hade fått åldras till en skönhet -utan bara fått lov att vara ungdom hela livet ut!
Och jag njuter av att vara i en ålder som präglas av höstens intensitet i färger- men också med tankens klarhet och skärpa- som en ljuvlig septemberdag.
Västerlandets tillstånd däremot är ungefär som Narnias vinter- fast tvärtom. En evig vår som aldrig går mot sommar och höst- och aldrig får komma till vinterns ro.
RSS Feed
