Lögner

 
Min man har ljugit för mig. En lite lögn av den mer obetydliga sorten. Men ändå ett val av honom att inte säga sanningen. Den lögnen fick honom att må dåligt. Det kom ett grått moln på himlen. Han blev mindre glad, helt enkelt. Ängsligare. Han invecklade sig istället för utvecklade sig.

Jag har ljugit för min man. Små lögner av den mindre allvarliga sorten- men lögnerna fick mig på villovägar. Fick mig att inse att genvägen var en den berömda senväg. Jag har försenat mig själv på min livsresa.
Inte stått för mina svagheter. Vilket försvagade mig och gjorde mig mindre glad. Mindre fri.
 
Nu har vi pratat. Och funnit tillbaka till sanningen. Det gråa molnet har börjat skingras. Och jag ser tydligare vilka val jag har att göra för att hinna nå mitt mål. Innan mitt liv tar slut. Horisonten syns igen. Och jag känner mig inte lika kvävd.Provence är inom synhåll igen.
För lögnen är krävande och kvävande. Efter ett litet tags frist.
 
Jag tycker synd om de människor som ljuger ofta. De som ljuger de stora lögnerna.
 Det blir som vädret i Göteborg denna sommar. Det är grått. Molnigt. Blåser. Regn.
 Och solen visar sig sällan med hela sin potentialitet. Den orkar inte ta sig igenom de många molnskikten.
 
Och det är ju så härligt att vara i solen.
Att vara glad och fri.
Att var trygg i sanningen
Att våga vara ensam med sig själv utan att de vetskapen om lögnerna kryper in på.
Ha  trivsamt tråkigt en stund. Utan att ångesten och viljan till  flykt tar vid. Tar över dig och ditt liv.
Då är det till och med lite lärorikt och skönt att ha tråkigt. Vila i vetskapen om att humöret inte alltid är på topp. Det är ok. Det går över. I sanningens namn- så går det över..
 
Igår var en svår dag.
Idag är en dag med tillförsikt.