Man kan inte tjäna två herrar samtidigt sägs det. Du måste till slut välja. Annars blir du inte hel.
Så vill du vara lycklig eller lyckad, frågar jag? Måste de stå i motsats till varandra, frågar du
Jag tror det. För viss kan en lycklig människa då och då vara lyckad socialt. Men det är inget att räkna med. Och det är inget beständigt. Och ganska ovanligt, skull jag tro.
Kan då en lyckad människa vara lycklig? Det är nog knepigare, tänker jag. Att vara lyckad i världen. Att vara i topp kräver ett pris. Ett högt pris. Ofta det där vi kallar själen. Det där som liksom gör det svårt att lyckas.
Visst- de rika och lyckade festar jämt. Omger sig med folk. De reser ofta och ser mycket nytt. Äter gott. Dricker dyrt. Klär sig läckert. Men är de lyckliga?
Hur ofta tillbringar en lyckad människa tid med bara sig själv? Ensam i skogen-ensam vid havet. Naturen speglar inte rådande trend. Träden reflekterar inte din ställning. Havet bejakar inte ditt ego.
Och en lyckad människa har något att bevaka. Förstärka. Förvalta. Att vara på topp kräver tid och vara med. Vara med de användbara vännerna. Kontakta med de rätta kontakterna.
Och då hinns inte ensamheten med.
För det är först i ensamhet du ser dig. Hör dig själv. Och känner om du är en lycklig eller olycklig människa.
Så att vara lyckad innebär att du får välja bort lyckan. Och vice versa.
Vågar du vara ensam en stund med dig själv och ställa dig frågan. Är jag lycklig?
Egentligen?