I Afghanistan och Syrien har kriget satt vardagen. Människor dödas, våldtas och tillfångatas. Hem rasar ihop, familjer sörjer och kryper ihop rädslan för nästa attack av vansinne. Maten tar slut. Nöden och lidandet är totalt.
De allra fattigaste få leva och dö i kriget. De har inte en enda sekin över för köpa en enkelbiljett från helvetet.
De som är som du och jag- har en liten liten slant över ifall något skulle hända- de tar den slanten- och köper en plats åt barnen, åt familjen för ett hopp om att få att överleva
De utnyttjas och plundras på vägen till Sverige. Ifall de klara sig så långt. Ifall de inte lura på osäkra båtar och drunknar på vägen. Om de inte dödas av hatiska medmänniskor som inte haft krig på en generation eller två.
Här i det rika landet Sverige möts de av gränspatruller och stängsel. Klarar de sig även förbi detta- och har bara en önskan om tak över huvudet i detta kalla nordliga land . Tak, en bädd och lite mat. Medicin för de sjuka. Rent vatten att dricka. En natts sömn utan död.
Några har kommit så långt att de nu kommit till min stad - och staden tar emot några av dem. På tillfällige härbärgen. Staden tänker att de kan få bo i tillfälliga moduler på mark som inte används till något. Att de kan få bo där tills kriget är slut. Eller tiderna förändrats till det bättre.
Då vaknar de rika i min stad. De med villa vid havet. Gott om pengar i plånboken och banken. Med titel och ansvar, ja, t o m makt.
Då går de ut –man ur huset- och …ja här skulle man ju kunna tänka sig att de välkomnade de fattiga och plågade. Gav dem ett leende och en hjälpande hand.
Öppnade sin till bredden fulla plånbok och gav barnen en slant till godis.
Men nej, de går man ur huse- och mot bakgrunden av sina mångmiljonvillor visar de upp en sådan fattigdom i hjärta att de även blivit alldeles tomma i bollen. Deras rädsla att förlora en stor eventuell vinst vid försäljning av deras hus – har gjort dem till små ynkliga varelser som påminner starkt om Gollum i Sagan om ringen- förvridna i sitt sinne över viljan att ha, äga mer. Och med en galopperande ångest att förlora det de tror de har.
De som har allra mest av pengar, visar upp en sådan litenhet och rädsla- att det kunde varit skrattretande om det inte drabbat de oskyldiga. Familjerna på flykt.
Att vara rik på pengar tycks inte generera vinster i form av mod och storsinthet.