Gråa höstdagar efter en hektisk arbetsvecka, när regnet strilar ner och vindens råhet inte går att värja sig från, är det lätt att längta efter semester. Slippa ifrån. Bara vara. Semester vid havet i en solstol, utan andra beslut att fatta än vilken restaurang vi ska gå till ikväll Och kanske vilken av de lokala delikatesserna jag ska välja att äta. Ansvarslöst befriande.. Lättjefullt.
Men konstigt nog tröttnar jag ganska snabbt, när jag väl är där på solsemestern.
Jag har funderat på varför. Och tror mig veta hur det är för mig. Ansvarsfrihet gör det meningslöst. Och meningslöshet är förödande tråkigt. Det känns som om det inte är på riktigt. Det bränns inte till. Det fångar inte mitt inre.
Att ta ansvar berikar mig. Utvecklar mig. Skapar mening i mitt liv. Med mitt liv.
Att ta ansvar, inse konsekvenser och bry mig- får mig att höra till. Finnas till på riktigt.
Jag tror kvinnor generellt har lättare att ta ansvar och män har lättare att välja ansvarsfrihet. Jag kan inte tolka resultatet , våra handlingar av dessa beteendemönster på annat sätt.
Kvinnor blir utmattade av alltför mycket ansvar
Män blir alienerade av alltför lite ansvar.
Kvinnor har svårt att säga nej, ha tillit tillprocessen och släppa ansvaret en smula.
Män fyller tillvaron med mycken ansvarslöst beteende och förlorar meningen med allt.
Återigen - Ebb behöver flod. Rörelsen behöver vila. Att ta ansvar fullt ut är att ta ledigt ibland. Meningen med livet är att leva- och vara i fullaste mening.
Tycker
Lilla My
RSS Feed
