Min blogg är verkligen inte ett slutmanifest från en erkänd guru eller auktoritet Den påminner mer om en sökande processkarta. En ritning över en bro som byggs medan jag går….Jag vill gå framåt och inåt. Fördjupa mig samtidigt som jag klättrar högre för att få nya perspektiv.
Jag träffar via mitt jobb en mängd olika slags människor- som alla belyser mig utifrån sina olika slags ljus. Jag är väldigt tacksam för dessa möten med alla dessa fantastiska människor och att få ta del av deras livshistorier - som berikar och berör mig. Som får mig att växa lite mera varje dag och som förhoppningsvis gör mig till en lite klokare människa.
Så jag kan få möjlighet att rita och processa mig fram i mitt liv- som jag delar med mig av här på bloggen
Jag har definitivt en hang-up på detta med manligt och kvinnligt, På orättvisor och maktförtryck. På självutnämnda auktoriteter med rödpennan i högsta hugg.
Att världen och samhällen polariserats i manligt och kvinnligt märks inte minst i våra begrepp och hur vi värdeladdat dem.
Det manliga-positiva-aktiva- det vita yang sätts mot det kvinnliga-negativa-passiva –det svarta yin.
Och jag precis som många med mig uppfattar det positiva. det ljusa, det aktiva som just POSITIVT, typ tummen upp!
Och då blir dess motsats det negativa, det mörka ,det passiva NEGATIVT, typ tumme ner!
Jag försöker hitta synonymer till dessa urkrafter , nya ord som neutraliserar dem från sina nuvarande låsta positioner.
Jag tänker manlig urkraft som klara färger, den kvinnliga urkraften som mättade färger.
Passivt och aktivt är som ebb och flod. Eller rörelse och vila. Eller aktivitet- reflektion.
Motsatser- men också beroende av varandra. Kompletterande. Vilket jag tror är den ursprungliga idén. Inte kriga mot, inte nedvärdera- utan synkronism och mångfaldigat.
Så varför har då den manliga urkraften överdimensionerats på det kvinnligas bekostnad? Vi ser dess konsekvenser i extrema skillnader mellan fattiga och rika, på imperiumbyggande som ger vika av sin egna tyngd eller lögnaktiga grund, på det ena vansinniga kriget efter det andra. Våldtäkter och övergrepp: Våld och åter våld. Ett besinningslöst dödande av liv i alla dess former. En girighet som hotar utrota hela vår art. Kanske hela vår hemvist, jorden. Det är som en vårflod som svämmat över igen och igen och igen.
En del män blir förbannade och frågar om kvinnor är så mycket bättre? Nej, för mycket kvinnlighet skulle också leda till katastrof- men på ett mer imploderande sätt, skulle jag tro. Så grundproblemet är den totala obalansen. Inte det manliga i sig själv i harmoni med det kvinnliga. Problemet är att det kvinnliga reducerats till mindre viktigt eller rent av värdelöst- vilket syns i alla länder. Kvinnan har blivit en andra klassens medborgare. En som inte räknas på samma sätt. Hon har förminskats till den nivå att hon själv börjat objektifiera sig för att kunna överleva i den manliga subjektets boningar. Ett objekt är fråntagen värdigheten av ett självförtroende och handlingskraft. Det är orättvist och ett maktförtryck utan dess like. Basta!
Män skadar andra i första hand- och därmed sig själva i andra hand- vilket skapar skuld.
Kvinnor skadar sig själva i första hand och därmed andra i andra hand- vilket skapar skam.
Det manliga skulden trasslas in i lögn. Den kvinnliga skammen i ofrihet.
Men som sagt detta tragiska beteende beror på obalansen. Att det manliga glorifierats-även av feminister-till den milda grad- att det kvinnliga tappat tron på sig själva och gett bort sin kraft. Kanske för att den som springer syns göra - medan den som växer i vilandet inte märks förrän på sikt.För man växer ju medan man sover, millimeter för millimeter. På natten. I mörker.
Så jag känner att min jord och min samtid behöver reflektera, vila och läka sig starkt efter tusentals år av rörelse - men med väldigt lite eftertanke och konsekvensanalys.
Så det är hög tid att hitta tillbaka till de mättade jordfärgerna och vila ett slag från alla bjärta färger- så att kunskap, lust och klokskap hinner med oss in i framtiden- och då har vi en härlig seglats med hela vår samlade kraft och färgskala. Med jämlikhet och rättvisa samhällsystem byggda på vår grund -dna; Närvaro, kärlek, glädje, frihet, sanning och frid. Vår inre livskompass. Det som gör oss till människor- som kan leka man och kvinna på ett underbart roligt och lustfyllt sätt.
Jag träffar via mitt jobb en mängd olika slags människor- som alla belyser mig utifrån sina olika slags ljus. Jag är väldigt tacksam för dessa möten med alla dessa fantastiska människor och att få ta del av deras livshistorier - som berikar och berör mig. Som får mig att växa lite mera varje dag och som förhoppningsvis gör mig till en lite klokare människa.
Så jag kan få möjlighet att rita och processa mig fram i mitt liv- som jag delar med mig av här på bloggen
Jag har definitivt en hang-up på detta med manligt och kvinnligt, På orättvisor och maktförtryck. På självutnämnda auktoriteter med rödpennan i högsta hugg.
Att världen och samhällen polariserats i manligt och kvinnligt märks inte minst i våra begrepp och hur vi värdeladdat dem.
Det manliga-positiva-aktiva- det vita yang sätts mot det kvinnliga-negativa-passiva –det svarta yin.
Och jag precis som många med mig uppfattar det positiva. det ljusa, det aktiva som just POSITIVT, typ tummen upp!
Och då blir dess motsats det negativa, det mörka ,det passiva NEGATIVT, typ tumme ner!
Jag försöker hitta synonymer till dessa urkrafter , nya ord som neutraliserar dem från sina nuvarande låsta positioner.
Jag tänker manlig urkraft som klara färger, den kvinnliga urkraften som mättade färger.
Passivt och aktivt är som ebb och flod. Eller rörelse och vila. Eller aktivitet- reflektion.
Motsatser- men också beroende av varandra. Kompletterande. Vilket jag tror är den ursprungliga idén. Inte kriga mot, inte nedvärdera- utan synkronism och mångfaldigat.
Så varför har då den manliga urkraften överdimensionerats på det kvinnligas bekostnad? Vi ser dess konsekvenser i extrema skillnader mellan fattiga och rika, på imperiumbyggande som ger vika av sin egna tyngd eller lögnaktiga grund, på det ena vansinniga kriget efter det andra. Våldtäkter och övergrepp: Våld och åter våld. Ett besinningslöst dödande av liv i alla dess former. En girighet som hotar utrota hela vår art. Kanske hela vår hemvist, jorden. Det är som en vårflod som svämmat över igen och igen och igen.
En del män blir förbannade och frågar om kvinnor är så mycket bättre? Nej, för mycket kvinnlighet skulle också leda till katastrof- men på ett mer imploderande sätt, skulle jag tro. Så grundproblemet är den totala obalansen. Inte det manliga i sig själv i harmoni med det kvinnliga. Problemet är att det kvinnliga reducerats till mindre viktigt eller rent av värdelöst- vilket syns i alla länder. Kvinnan har blivit en andra klassens medborgare. En som inte räknas på samma sätt. Hon har förminskats till den nivå att hon själv börjat objektifiera sig för att kunna överleva i den manliga subjektets boningar. Ett objekt är fråntagen värdigheten av ett självförtroende och handlingskraft. Det är orättvist och ett maktförtryck utan dess like. Basta!
Män skadar andra i första hand- och därmed sig själva i andra hand- vilket skapar skuld.
Kvinnor skadar sig själva i första hand och därmed andra i andra hand- vilket skapar skam.
Det manliga skulden trasslas in i lögn. Den kvinnliga skammen i ofrihet.
Men som sagt detta tragiska beteende beror på obalansen. Att det manliga glorifierats-även av feminister-till den milda grad- att det kvinnliga tappat tron på sig själva och gett bort sin kraft. Kanske för att den som springer syns göra - medan den som växer i vilandet inte märks förrän på sikt.För man växer ju medan man sover, millimeter för millimeter. På natten. I mörker.
Så jag känner att min jord och min samtid behöver reflektera, vila och läka sig starkt efter tusentals år av rörelse - men med väldigt lite eftertanke och konsekvensanalys.
Så det är hög tid att hitta tillbaka till de mättade jordfärgerna och vila ett slag från alla bjärta färger- så att kunskap, lust och klokskap hinner med oss in i framtiden- och då har vi en härlig seglats med hela vår samlade kraft och färgskala. Med jämlikhet och rättvisa samhällsystem byggda på vår grund -dna; Närvaro, kärlek, glädje, frihet, sanning och frid. Vår inre livskompass. Det som gör oss till människor- som kan leka man och kvinna på ett underbart roligt och lustfyllt sätt.
RSS Feed
