bland sitter jag stilla i min soffa och verkligen försöker lägga märke till reklam och trailers i tv- rutan. Inte byta kanal eller gå och kissa, utan försöker titta och lyssna och låta det sjunka in. Oftast mår jag rejält illa efteråt. Om jag inte har energi nog att skratta åt eländet. Eller tycka synd om personerna som får ikläda sig rollen som nutidens ciceroner
Ett trailer inslag som just nu ofta visas är om ett program som heter Modellflickor. En av de unga flickorna, tror hon heter Lina, som tjänar multum på att sälja sitt ansikte och kropp till olika varumärken, utbrister i trailern; jag vet inte hur det ska bli sedan. Vad jag ska göra efter detta. Jag kan ju inte arbeta med ett 9-5 jobb efter detta….!!!
Första gången jag hörde det blev förbannad och tänkte ”Jävla bortskämda hoppa”. Skulle det vara ärtigt och modernt att visa rumpan för 100 000 kr per dag- men inte att hjälpa sjuka människor, fattiga i nöd eller skapa en framtid åt världens barn….Jag blev illamående över hennes förakt. Men då och då dyker ju den här trailern upp i rutan- och nu tycker jag mer synd om henne. En sådan liten människa man kan bli i en sådan liten värld som modebranschen är. Så mycket yta- till nytta och glädje för vem? Tjejerna som tjänar pengar? Min motfråga blir då; Är verkligen pengar värt att riskera stanna i växten som människa? För det tror jag nämligen pengar har förmåga till,. Få oss att bli dvärgar i mänsklighet och klokskap.
Sedan finns det en trailer med en ung kvinna som letar och säljer hus till betydelselösa – förlåt betydelsefulla vippare skall det ju vara- personer som popstjärnor, företagsledare och andra personer som har för mycket pengar för sitt eget bästa. Kan inte de leta egna hus om de nu behöver ett till? undrar jag trött. Och varför behöver det visas i tv om de nu inte orkar leta hus själva?
Stela människor i olika reklaminslag påminner om min barn och ungdomstids sciencefictionseriers skräckbilder av framtidens robotliknande människor- de som berövats all sin mänsklighet, alltså. Vad skulle få mig att vilja ha deras produkter? Jag får ju flashbacks av Månbas Alpha och andra serier som skildrade en skräckframtid- vi nu till stora delar skapat här på jorden.
Allting går att sälja med mördande reklam sjöngs det ju förr- men frågan är om vi inte börja trötta på kapitalismens absurda botoxade ansikte- det ser mer och mer ut som den stackars drottning Silvias. En stelnad grimas. En mask som ser mer ut som döden än rikedomens lycka och härlighet. Åtminstone i mina ögon.
Jag kanske skall byta kanal när det kommer reklam och trailers. De är nog inte bra för mig att se på. Det gör mig inte glad.
Ett trailer inslag som just nu ofta visas är om ett program som heter Modellflickor. En av de unga flickorna, tror hon heter Lina, som tjänar multum på att sälja sitt ansikte och kropp till olika varumärken, utbrister i trailern; jag vet inte hur det ska bli sedan. Vad jag ska göra efter detta. Jag kan ju inte arbeta med ett 9-5 jobb efter detta….!!!
Första gången jag hörde det blev förbannad och tänkte ”Jävla bortskämda hoppa”. Skulle det vara ärtigt och modernt att visa rumpan för 100 000 kr per dag- men inte att hjälpa sjuka människor, fattiga i nöd eller skapa en framtid åt världens barn….Jag blev illamående över hennes förakt. Men då och då dyker ju den här trailern upp i rutan- och nu tycker jag mer synd om henne. En sådan liten människa man kan bli i en sådan liten värld som modebranschen är. Så mycket yta- till nytta och glädje för vem? Tjejerna som tjänar pengar? Min motfråga blir då; Är verkligen pengar värt att riskera stanna i växten som människa? För det tror jag nämligen pengar har förmåga till,. Få oss att bli dvärgar i mänsklighet och klokskap.
Sedan finns det en trailer med en ung kvinna som letar och säljer hus till betydelselösa – förlåt betydelsefulla vippare skall det ju vara- personer som popstjärnor, företagsledare och andra personer som har för mycket pengar för sitt eget bästa. Kan inte de leta egna hus om de nu behöver ett till? undrar jag trött. Och varför behöver det visas i tv om de nu inte orkar leta hus själva?
Stela människor i olika reklaminslag påminner om min barn och ungdomstids sciencefictionseriers skräckbilder av framtidens robotliknande människor- de som berövats all sin mänsklighet, alltså. Vad skulle få mig att vilja ha deras produkter? Jag får ju flashbacks av Månbas Alpha och andra serier som skildrade en skräckframtid- vi nu till stora delar skapat här på jorden.
Allting går att sälja med mördande reklam sjöngs det ju förr- men frågan är om vi inte börja trötta på kapitalismens absurda botoxade ansikte- det ser mer och mer ut som den stackars drottning Silvias. En stelnad grimas. En mask som ser mer ut som döden än rikedomens lycka och härlighet. Åtminstone i mina ögon.
Jag kanske skall byta kanal när det kommer reklam och trailers. De är nog inte bra för mig att se på. Det gör mig inte glad.
RSS Feed
