Idag fyller jag år. Snart är jag ikapp och till och med med äldre än min egen mamma , tänker jag med förskräckelse när jag ser mina årsringar tätna. Hon liksom jag har liksom fastnat i en ålder. Själv känner jag mig runt 25 så där.Och hon anser sig vara 50 fortfarande. Och fattar liksom inte att kroppen beter som om jag vore det dubbla. Jag hör mig själv rabbla krämpor som värsta tanten.
Jag är så gammal så jag faktiskt hör mig älta samma saker många gånger om igen.
Jag fattar liksom fortfarande inte samma saker. Som att så många i min ålder då som ni- inte verkar nyfikna på nya saker, vänner och funderingar.
Jag ser energin och livsglädjen sakta sippra ur dem år för år- och ber till Gud och mig själv att inte låta mig komma i samma sits. Men ibland märker jag att detta med livsledan verkar vara smittsamt. Och då känner jag att måste bryta upp och ut. Uti det unga i mitt egna hjärta.
För vad vore mitt liv om att inte få leva och älska, vara fri och glädjas- och vila i sanningen frid?? Och om igen- men med nya färger, nya smaker och idéer.
Att leva varje dag så fullt ut att det är lugnt om det blir min sista- fast jag är väldigt nyfiken på mina kommande barnbarn. Vilka människor de är. Vilka liv de väljer leva.
Jag vill skriva dem en saga om livets vidunderlighet och den gåtfulla mänskligheten.En saga för livet hur stor de än blir.
Och annars då?
Med nyutsprungna maskrosor och kaffe på sängen vaknade jag till denna majmorgon då jag valt att leva med en man fattig i plånboken, men rik i sinnet sitt.
Och känner att min lediga dag var mig väl unt. Och snart väntar barn med flickvänner ute i vårkvällen.
Så livet är gott i all sin enkelhet!
RSS Feed
