Att leva är att ta sin plats. Fylla ut sina skor och faktiskt finnas tlll. Vara så märkvärdig som bara du kan- på ditt egna förunderliga sätt.
Jag fundera ofta på varför vi vill vara så lika. Så enligt någon annans mall,och absolut inte sticka ut. Eller sticka upp. Vara i flock. Samma typ av frisyr. Och jacka av samma märke och slag. Och göra liknande livsval och uttrycka samma åsikter
Människa är ju ett flockdjur- jovisst- men vi har också ett självmedvetande, som djur inte har. Känn på ordet SJÄLVmedvetande. Vara medveten om sig själv. Kan du bli det i flock? Jag tor inte det.
Jag tror att om jag inte tar mitt självmedvetande på högsta allvar och ÄR mig själv- så blir jag en kopia av något som redan funnits. Och då tror jag paradoxalt nog att den verkliga ensamheten träder in i livet. Och rädslan för att vara ensam. Eftersom du inte känner dig själv- så upplever du ensamhet. Med dig själv varthän du går. Även om du är mitt bland människor så blir du främmande för det som är du. Kan vara du. Men aldrig fick växa sig stor. Och lite egen av sig, sådär.
I Sverige har generationer uppfostrats av Jante. Du ska inte tro du är något. Och därmed föddes litenheten och missunnsamheten.
När motreaktionen kom på sent 1900-tal så blev den till ett slags tonårstrots. JAG är något- gärna på er andras bekostnad. Självupptaget. Själviskt. Gapigt. Och ganska tröttsamt.Dessutom skedde det oftast i flocksammanhang. - så det blir liksom inte så farligt och på eget bevåg
Att ta sin plats på jorden och göra sina egna fotspår- det är inte själviskt. Och det hindrar inte andra från gå sin väg. Tvärtom det berikar och upptäckter görs.Det kan befria dig. Det känner jag!
Om du känner dig rädd för att andra går ifrån dig, bara för att de följer sitt hjärta- så är det nog hög tid att smaka på och bli medveten om dig SJÄLV. Vem du är. Vart du är på väg. Vad finns för dig bakom nästa krök. För är du med dig själv är du aldrig ensam på det där rädda sättet. Utan på det där starka modiga viset. Och dessutom är det inte farligt att vara rädd ibland- men däremot hela livet ut. So know thyself som gamle Sokrates sa och
då kan du hittas, finnas och gå din stund på jorden.
Nynnar
Lilla My
traskandes längs sin egen lilla stig
Jag fundera ofta på varför vi vill vara så lika. Så enligt någon annans mall,och absolut inte sticka ut. Eller sticka upp. Vara i flock. Samma typ av frisyr. Och jacka av samma märke och slag. Och göra liknande livsval och uttrycka samma åsikter
Människa är ju ett flockdjur- jovisst- men vi har också ett självmedvetande, som djur inte har. Känn på ordet SJÄLVmedvetande. Vara medveten om sig själv. Kan du bli det i flock? Jag tor inte det.
Jag tror att om jag inte tar mitt självmedvetande på högsta allvar och ÄR mig själv- så blir jag en kopia av något som redan funnits. Och då tror jag paradoxalt nog att den verkliga ensamheten träder in i livet. Och rädslan för att vara ensam. Eftersom du inte känner dig själv- så upplever du ensamhet. Med dig själv varthän du går. Även om du är mitt bland människor så blir du främmande för det som är du. Kan vara du. Men aldrig fick växa sig stor. Och lite egen av sig, sådär.
I Sverige har generationer uppfostrats av Jante. Du ska inte tro du är något. Och därmed föddes litenheten och missunnsamheten.
När motreaktionen kom på sent 1900-tal så blev den till ett slags tonårstrots. JAG är något- gärna på er andras bekostnad. Självupptaget. Själviskt. Gapigt. Och ganska tröttsamt.Dessutom skedde det oftast i flocksammanhang. - så det blir liksom inte så farligt och på eget bevåg
Att ta sin plats på jorden och göra sina egna fotspår- det är inte själviskt. Och det hindrar inte andra från gå sin väg. Tvärtom det berikar och upptäckter görs.Det kan befria dig. Det känner jag!
Om du känner dig rädd för att andra går ifrån dig, bara för att de följer sitt hjärta- så är det nog hög tid att smaka på och bli medveten om dig SJÄLV. Vem du är. Vart du är på väg. Vad finns för dig bakom nästa krök. För är du med dig själv är du aldrig ensam på det där rädda sättet. Utan på det där starka modiga viset. Och dessutom är det inte farligt att vara rädd ibland- men däremot hela livet ut. So know thyself som gamle Sokrates sa och
då kan du hittas, finnas och gå din stund på jorden.
Nynnar
Lilla My
traskandes längs sin egen lilla stig
RSS Feed
