Och så levde de lyckliga i alla sina dagar. Så slutar våra sagor. Men vad händer sedan då`Hur lever man lycklig i alla sina dar? Och vad är egentligen lycka för någonting?
Sagan slutar på topp. Vi har följt hjälten och hjältinnans vedemödor på resan. Med maktgalna kungar, elaka styvmödrar, avundsjuka systrar, hemska häxor och kluriga dvärgar och trofasta djur.Genom eld och vatten, förtrollningar och magiska drycker, resor över hela riket- så kommer den där beseglande kyssen.
Oc så får prinsessan sin prins. Och levde lycklig i alla sina dagar.Men vi får inte veta hur de gör, de där överlyckliga.För att bibehålla och utveckla lyckan. Och få den stå oss bi genom alla våra livsdanande och nätter.
Vad är lycka då? I mångt och mycket är vi så mycket bättre på berätta om olycka-i sånger, böcker, filmer och sagor. Det är som om lyckan är en hägring vi aldrig riktigt får tag i. Som om den inte vill låta sig definieras.
Är lyckan frånvaron av olycka? Eller är lyckan det där när 1 plus 1 blir 3? Det osynliga men alltid närvarande.Det det egentligen inte går att leva utan. Bara existera från en stund till en annan.
Vad kan då lycka vara för mig? Jag måste vara fri och i frid med mig själv och min omvärld. Ha horisontallinjen så öppen och inom synhåll som möjligt.Känna att jag har lätt för att älska och bli glad.Åt det lilla som det stora.
Jag försöker befria mig från förutbestämda idéer och tankeimplantat från mitt sociala kontext om vad som är lycka. Den sortens lycka som ett så kallat lyckat liv består av kräver så många biroller av allsköns människor- båda när och fjärran. Om min lycka består av att åka hit till Italien- så skall så många människor till för att det ska kunna ske. Sedan är jag naturligtvis glad, förtjust och tacksam för att kunna resa. och för att jag nu i skrivande stund befinna mig på ett tak i lilla Tricase på klackspetsen.Men lycklig är jag inte över det. Lycka är alldeles för essentiellt för att vara så beroende av tillfälliga omständigheter.
Likaså kärleken till man och barn. Barn är livets längtan efter sig självt- och det gör mig lycklig. Jag är innerligt glad att fått låna tre stycken människor och vara med en stund på röras resa. Glad och rörd. Väldigt berörd.
Lycka är inte så lätt att fånga i ord. Lycka är sällhet, ro, porlande friskt och något mer jag jag inte kan sätta fingret på. Inte här och nu i alla fall. Men jag vet att det är något mer!
...och så levde jag lyckliga i alla mina dar...typ
RSS Feed
