​Och tiden böjer sig och skapar ett rum

 
Livet och alltings början.
En liten punkt sätts på ett vitt och tomt ark.. En linje startas upp. Där börjar resan. Framåt. Men precis som vattnet i en bäck inte porlar i rak linje, utan vänder sig och kränger sig- så böjer sig linjen med tiden och skapar små rum för förståelse och värde. Där i rummet finns seendet som tiden skapat.
 
Vattnet i bäcken tar sig fram, utan att förgripa sig på något i dess väg. En sten blir bara ett tillfälligt hinder. Vattnet finner en ny väg , rundar stenen och fortsätter sin resa dit det ska. Stenen rundas med tiden av, och blir ett allt mindre hinder.
Ingenting vill bli våldtaget. Ingen kvinna ingen man, inget barn ingen vuxen. Inget berg eller sten, träd eller blomma. Blåval eller myra., ingen idé ingen dröm.
 
När tiden böjer sig och blir till ett rum så skapas förståelsen för livets villkor och förutsättningar. Då hinner själen ikapp kroppens rörelse. Då får blomman tiden på sin sida att skapa rötter starka nog – så att den lilla blomman förmår växa lite högre, lite modigare. Uppåt Och frodas av jordens näring och solens energi. Ju starkare och djupare rötter – desto högre träd som står över tid.
 
När berg sprängs, länder bombas, flickor skändas- då skapas en rak väg fram på alltings bekostnad. När människor tror sig rå på tidens böjning, då skapas övermodet och dess fall.
Jag ser det så tydligt runt om mig i nuet. Hur de styrande männen- den raka vägens herrar-har fångats in av tidens rum. Där står de nu. I resultatet av sitt skapande. I en värld där allt fler inte orkar vara.  Och herrarna skriker i falsett. Kanske av dödsångest. Men allt färre bryr sig om dem. De unga hyser ingen aktning för herrarnas stulna auktoritet – den de förgripit sig till. För deras ord och handlingar äger inte tiden och rummets vishet. Bara fartblindhetens skärande ljudvolym. Och i det stilla rummet känns deras stank.
 
Tiden har böjt sig och skapat ett rum- ett rum så fyllt av lärdom och värde att ta med sig på nästa tidsresa. För vi ska vidare, precis som bäcken på väg mot sin sjö eller sitt hav.
Det är nu det är tid och rum för att packa ryggsäcken med de lärdomar vi verkligen vet kommer behövas.  Mot vårt resmåls stora ocean.
För rummet som tiden har böjt sig runt, kommer sakta tyna bort som vilken pöl som helst. Där stannar inte det växande livet kvar- där kommer det som vi inte vill ha med oss ruttna bort. Må Livet och tiden lysa upp rummet så jag och du får med oss det allra mest värdefulla vi nu har åstadkommit. Insikten om vad som är det viktigaste.. Kunskapen om jorden och universums lagar om alltings recycling .Och insikten om att tiden alltid böjer sig till ett rum där seendet bor.