Ojämlikhet dödar- egenmakt berikar

Ove Sernhede skriver i dagens GP om en bok ” The killing fields of inquality”av Göran Therborn – där han börjar med att fastslå att olikhet är en förutsättning för utveckling- men att ojämlikhet dödar. Den dödar människor och därmed kapas mycken kreativitet. Det mest intressanta är det forskningsresultat som beskrivs i boken, nämligen det faktum att även de rika mår bättre av jämlikhet. Vi mår med andra ord inte bra av stora sociala, kulturella och ekonomiska klyftor. Inte ens vi som har råd att betala försäkring och läkarbesök.

Jag kommer ihåg en semesterresa till Egypten för några år sedan, där jag tillbringade ett par veckor i El Gouna- ett turistparadis vid Röda Havet. Eller skall vi kalla det – ett turistreservat- för den enda egentliga möjligheten för egyptier själva att vara där – var att få jobb som servitörer.

För livsvillkoren i landet, mellan de blommande trädgårdarna i El Gouna och slummen i utkanten av Luxor- och däremellan livet vid Nilen -där tiden liksom stannat av/till för ett par tusen år sedan – var så gigantiskt stora- att min semesterresa fick en kunskapens orm med sig in i turistparadiset. El Gouna blev då för mig en kulisstad. En i och för sig, utsökt skapelse- men alltigenom falsk och konstruerad och med en särdeles  unken eftersmak. En stad-där landets egna invånare inte ägde tillträde.

Och detta ser jag nu gå igen i min egna stad, i mitt egna land och min egna världsdel Europa. Att de rika bor i blommande paradis och de fattigaste äger inte tillträde - inte till ett hem , till  kunskap, till ekonomi=självständighet och till kreativitet=självkänsla.
De förlorar sin hälsa och till och med sina liv. De dör i förtid. 

År 2014 dör människor i min stad av ojämlikhet.

Och det påverkar mig – för jag kan inte heller bli riktigt frisk med så mycket sjuka runt mig.. För runt om mig pågår en lågintensivt krigsföring mot våra socialt och ekonomisk utsatta medmänniskor, som Ove Sernhede utifrån Göran Therborns bok , beskriver vår tids politik.
Och denna brist på fred kan ju ge en förklaring till att jag inte kan känna mig fridfull och trygg var som helst i staden. Och inte heller inom mig själv. Och då hjälper inte ytterligare ett krogbesök eller en ny klänning- bara för att jag kan köpa det- för det känns liksom ändå inte bra längst därinne. Det räcker inte med ännu en köpepryl för att jag skall bli bra.Känna mig glad och fri.

Vad kan man då göra för få fred i vår del av världen?

Göran Therborn pekar på  arbetarrörelsens betydelse för ett socialt och ekonomiskt utjämnande samhällsskick efter kriget- men menar att idag måste nya mobiliserande krafter till- då samhället och kulturen har förändrats så totalt de senaste åren.

Jag håller med!! Vi kan inte blunda inför det faktum att arbetarrörelsens metodik och organisationsform saknar reell förankring och attraktivitet hos de unga i förorten,  hos den välutbildade medelklassen och hos kvinnorna!. Trots ett socialt vanstyre och ett medmänskligt haveri som kännetecknat den politiska makten de senaste åren- kan socialdemokraterna och Stefan Löfvén inte få med sig väljarna.

Är det då verkligen väljarna det är fel på, eller är arbetarrörelsen anpassning till en pyramidliknande samhällsstruktur inte en tänkbar väg att gå in i framtiden för framtidens barn?

Jag tror denna arbetarrörelsens anpassning  bygger på den svages lott att stå med mössan i hand- och vara glad åt smulorna från maktens bord.

 Dags att ta sig en rejäl funderare, tror jag-om inte det behövs ett helt nytt seende på vad makt egentligen är.  Och att vi är rätt så många som inte har lust att ge bort den till några representanter långt borta från vår vardag. Jag vill ha min makt själv!! Makten över mitt liv- med rätt att lära mig, utvecklas, påverka och bli stark  alldeles själv tillsammans med mina medmänniskor.
Jag blir inte stark via representation- jag blir snarare maktlös!