Jag börjar bli så gammal att jag kan blicka bakåt uppifrån min ålders topp och se mönster. Och börja begripa mig på en del obegripligheter.
En obegriplighet är att livet så ofta för så många ter sig meningslöst- trots att livet är den enda mening vi känner. Många jag känner försäkrar att olika saker inte spelar någon roll. Och sedan säger de att livet inte känns verkligt mer än i få sekunder. Sekundsnabb meningsfullhet i barnens skratt. Eller i naturens vidunderlighet.
Förr i världen lär man ha besjälat stenar och växter och ting- för att ha speglingar runt sig och känna sig mindre ensam. Numera speglar vi oss i framgångsrika/lösa presta tioner och gillande. Men ensamheten består.
Och timmarna och dagarna mellan det betydelsefulla fylls väldigt snabbt med saker som inte spelar roll.
Kanske för att jag med flera har kvantiserat för mycket? Kvantitet har en tendens till att inte synka med kvalité, ser jag från ålderns topp.
Såg snabbt en rubrik på SVT från programmet tro, hopp och kärlek- om en präst som inte fått så många brudar. Och tänker; han söker den ultimata kvalitén i Gud- men saknar kvantiteten i brudar. Rubriksättaren skrev BRUDAR- inte livskamrat. Det låter i mina öron som vår präst inte har bestämt sig för om det är kvalité eller kvantitet han helst vill ha. Och det är väldigt svårt att få det man vill ha- om man inte bestämmer sig. Tänker jag från min ålders topp.
Att bestämma sig för vilken maträtt jag vill ha från menyn och satsa på det- kan ju innebära att jag väljer fel. Så jag velar bort alla möjliga rätt i rädslan att göra fel.. Ger inte något chansen att få visa sig i all sin kvalitéts mångsidighet. Ser jag nu från min ålders topp.
Och förstår nu att det är en viktig anledning till att jag inte blir nöjd och mätt.
Vi = pågående samtida kontext, enligt mig- har avdramatiserat så mycken ting – att det blivit tomt. Jag har mången gång känt mig vilsen i denna riktningslösa värld- som paradoxalt nog känns mer ensidigt än någonsin. Valfriheten gäller liksom bara kvantitet. Valet är Många brudar/ligg, liksom - men valet en enda reskamrat på livets märkliga färd- tycks suddats ut.
Moralpanik, skriks det från media- när någon undrar om det verkligen är bra att titta på och umgås med våldsporngrafi på kvällarna. Friheten tycks bara gälla att välja till- inte välja bort.
Och jag reflekterar på ålderns topp över de stunder jag umgåtts med de mest vidriga våldsbrott och övergrepp i deckare- och inser att det gjorde mig inte glad. Inte det minsta glad, faktiskt.
Så varför ska jag vara i situationer som gör mig olycklig? När jag inte behöver? Eller är det så att jag behöver mörkret, rädslan, ondskan? Vem är jag då, filosoferar jag utifrån min ålders topp. Är jag måhända en mördare i huvudet när jag umgås med dem i bokform?
Jag nås av insikten – så här en bit upp mot min allra högsta ålderstopp-att det är faktiskt jag som sätter min agenda. Det är jag som bestämmer mig för att följa med samhällets oceanångare – eller bygga en livbåt och ro själv. Åt det håll jag vill.
All förändring börjar med ett beslut. Och jag vill att mitt liv skall spela roll för mig själv- så jag passar på att besjäla det! because I´m worth it!
En obegriplighet är att livet så ofta för så många ter sig meningslöst- trots att livet är den enda mening vi känner. Många jag känner försäkrar att olika saker inte spelar någon roll. Och sedan säger de att livet inte känns verkligt mer än i få sekunder. Sekundsnabb meningsfullhet i barnens skratt. Eller i naturens vidunderlighet.
Förr i världen lär man ha besjälat stenar och växter och ting- för att ha speglingar runt sig och känna sig mindre ensam. Numera speglar vi oss i framgångsrika/lösa presta tioner och gillande. Men ensamheten består.
Och timmarna och dagarna mellan det betydelsefulla fylls väldigt snabbt med saker som inte spelar roll.
Kanske för att jag med flera har kvantiserat för mycket? Kvantitet har en tendens till att inte synka med kvalité, ser jag från ålderns topp.
Såg snabbt en rubrik på SVT från programmet tro, hopp och kärlek- om en präst som inte fått så många brudar. Och tänker; han söker den ultimata kvalitén i Gud- men saknar kvantiteten i brudar. Rubriksättaren skrev BRUDAR- inte livskamrat. Det låter i mina öron som vår präst inte har bestämt sig för om det är kvalité eller kvantitet han helst vill ha. Och det är väldigt svårt att få det man vill ha- om man inte bestämmer sig. Tänker jag från min ålders topp.
Att bestämma sig för vilken maträtt jag vill ha från menyn och satsa på det- kan ju innebära att jag väljer fel. Så jag velar bort alla möjliga rätt i rädslan att göra fel.. Ger inte något chansen att få visa sig i all sin kvalitéts mångsidighet. Ser jag nu från min ålders topp.
Och förstår nu att det är en viktig anledning till att jag inte blir nöjd och mätt.
Vi = pågående samtida kontext, enligt mig- har avdramatiserat så mycken ting – att det blivit tomt. Jag har mången gång känt mig vilsen i denna riktningslösa värld- som paradoxalt nog känns mer ensidigt än någonsin. Valfriheten gäller liksom bara kvantitet. Valet är Många brudar/ligg, liksom - men valet en enda reskamrat på livets märkliga färd- tycks suddats ut.
Moralpanik, skriks det från media- när någon undrar om det verkligen är bra att titta på och umgås med våldsporngrafi på kvällarna. Friheten tycks bara gälla att välja till- inte välja bort.
Och jag reflekterar på ålderns topp över de stunder jag umgåtts med de mest vidriga våldsbrott och övergrepp i deckare- och inser att det gjorde mig inte glad. Inte det minsta glad, faktiskt.
Så varför ska jag vara i situationer som gör mig olycklig? När jag inte behöver? Eller är det så att jag behöver mörkret, rädslan, ondskan? Vem är jag då, filosoferar jag utifrån min ålders topp. Är jag måhända en mördare i huvudet när jag umgås med dem i bokform?
Jag nås av insikten – så här en bit upp mot min allra högsta ålderstopp-att det är faktiskt jag som sätter min agenda. Det är jag som bestämmer mig för att följa med samhällets oceanångare – eller bygga en livbåt och ro själv. Åt det håll jag vill.
All förändring börjar med ett beslut. Och jag vill att mitt liv skall spela roll för mig själv- så jag passar på att besjäla det! because I´m worth it!
RSS Feed
