Lyssnade på en föreläsning i går av Catharina Thörn som forskat kring gentrifieringen av våra städer. Intressant och mycket lärorik kring hur demokrati och inflytande sätts ur spel när ett område går från lågt värde till ett högt marknadsvärde.
En liten rolig sak var att ordet gentrifiering är hämtat från Jane Austen- tiden, där fattig adeln till varje pris anpassar sig till bilden av att tillhöra något som framstår som lite bättre- än vad de egentligen är. Denna längtan att få höra till det lite ”finare” finns ju än idag- och ju mer ojämlik ditt samhällskontext är; desto viktigare att klättra uppåt.Och därmed oftast i kombination med sparka neråt.
Idag tänker man när man hör ordet gentrifiering oftast på gamla arbetarkvarter rustas upp för att attrahera den kreativa klassen- medelklassen med pengar och utbildning- på bekostnad av den befolkningen som tidigare bott där. Men som inte har ekonomi nog att få stanna kvar. Och den förskjutning sker mer eller mindre på grymt sätt.
Beslutprocessen om Östra Kvillebäcken är ett symptom på Göteborgsandan- där insyn och medborgarinflytande helt satts ur spel.
Problembilden och behovet av att lyfta blicken och få perspektiv på vad det är för rörelser igång är stor, anser jag. För vill vi ha en förändring - så pratar vi egentligen om ett paradigmskifte. Både inom och utom oss.
Vi behöver helt enkelt nytt axiom att grunda oss utifrån- en ny värdegrund än den liberala marknadsekonomiska som styr oss och världen idag. Vi blir mer och mer varumärken än människor. Rötterna som tidigare exempelvis grundats i ur identifikationen med nationalstaten – sitter allt lösare i vår tid- vilket skapar en flyktighet i vad och vem jag är. Det kan både vara bra och dåligt, tänker jag. Här står vi inför en vattendelare i vilken sorts liv och värld vi vill ha.
Problemet som jag ser det är att vi har en representativ demokrati som vuxit sig för stor, kvantitativt sett- vilket skapat avstånd, diskrepans mellan den vanliga människan och den som skall representera hennes intressen och vilja. Den reella påverkansmöjligheten har minskat i nuvarande demokratiska system.
Det har banat väg för gräddfiler med snabbare beslutsvägar- allt ifrån kommunala bolag med ingen insyn för hoppa medborgardialogen till välutbildade individer som tar saken i egna händer utan konsekvenstänkande på sitt kontext.
Jag funderar på om en bra väg till större inflytande är att bryta ner till mindre enheter- så små enheter att jag verkligen finns med i mitt egna liv och kontext.
Svårt; Ja Omöjligt; Nej- inte om grundaxiomet är att allt är möjlig och i förändring!
En liten rolig sak var att ordet gentrifiering är hämtat från Jane Austen- tiden, där fattig adeln till varje pris anpassar sig till bilden av att tillhöra något som framstår som lite bättre- än vad de egentligen är. Denna längtan att få höra till det lite ”finare” finns ju än idag- och ju mer ojämlik ditt samhällskontext är; desto viktigare att klättra uppåt.Och därmed oftast i kombination med sparka neråt.
Idag tänker man när man hör ordet gentrifiering oftast på gamla arbetarkvarter rustas upp för att attrahera den kreativa klassen- medelklassen med pengar och utbildning- på bekostnad av den befolkningen som tidigare bott där. Men som inte har ekonomi nog att få stanna kvar. Och den förskjutning sker mer eller mindre på grymt sätt.
Beslutprocessen om Östra Kvillebäcken är ett symptom på Göteborgsandan- där insyn och medborgarinflytande helt satts ur spel.
Problembilden och behovet av att lyfta blicken och få perspektiv på vad det är för rörelser igång är stor, anser jag. För vill vi ha en förändring - så pratar vi egentligen om ett paradigmskifte. Både inom och utom oss.
Vi behöver helt enkelt nytt axiom att grunda oss utifrån- en ny värdegrund än den liberala marknadsekonomiska som styr oss och världen idag. Vi blir mer och mer varumärken än människor. Rötterna som tidigare exempelvis grundats i ur identifikationen med nationalstaten – sitter allt lösare i vår tid- vilket skapar en flyktighet i vad och vem jag är. Det kan både vara bra och dåligt, tänker jag. Här står vi inför en vattendelare i vilken sorts liv och värld vi vill ha.
Problemet som jag ser det är att vi har en representativ demokrati som vuxit sig för stor, kvantitativt sett- vilket skapat avstånd, diskrepans mellan den vanliga människan och den som skall representera hennes intressen och vilja. Den reella påverkansmöjligheten har minskat i nuvarande demokratiska system.
Det har banat väg för gräddfiler med snabbare beslutsvägar- allt ifrån kommunala bolag med ingen insyn för hoppa medborgardialogen till välutbildade individer som tar saken i egna händer utan konsekvenstänkande på sitt kontext.
Jag funderar på om en bra väg till större inflytande är att bryta ner till mindre enheter- så små enheter att jag verkligen finns med i mitt egna liv och kontext.
Svårt; Ja Omöjligt; Nej- inte om grundaxiomet är att allt är möjlig och i förändring!
RSS Feed
