När Öresundsbron skulle byggas var de magiska ledorden att denna bron skulle förena Sverige med Europa och ut i vida världen. Och - Så kom då vida världen till oss. Affärsfolk,, turister, entreprenörer och nu- flyktingar.
En del välkomnade vi. En del avisade vi. De från världen som allra mest behövde oss och vårt land bygger vi stängsel för att hindra komma hit. Symbolen för bron mellan Sverige och världen blev dess motsats igår- Öresundsbron är nu liktydig med id-kontroller, exkludering och rädsla för de okända. För världen.
Jag låser min dörr om natten. För att jag är rädd. Som kvinna har jag vuxit upp med en ständigt närvarande rädsla för att vara ensam och kvinna – det är att vara utsatt för hot om våldtäkt och övergrepp. Alltså låser jag dörren. Det är inget jag är stolt över. Och inget jag anser vara en bra lösning för att minska på våldet från män gentemot kvinnor. Men jag är för rädd för att handla annorlunda.
Så jag tror att jag förstår rädslans mekanism. Politiker med Stefan Löfvén i spetsen är rädda och handlar i en slags panik och ångest- som rädslan gärna föder och göder.
Men- Vad är då Stefan Löfvén egentligen rädd för?
Pengar finns det gott om i Sverige- men skall vi kunna ge flyktingar ett drägligt liv med bostad och utbildning, så måste de omfördelas- från de som har massor, till de som har väldigt lite. Är det den fajten Stefan Löfvén egentligen är skraj för? Att bli impopulär bland de rikaste? Att de skall överge Sverige med sin lilla skatteinsats?
Eller är han rädd för att vi nu möter människor med en annan religion, en annan kultur med en människosyn som inte alltid stämmer med vår svenska lagstiftade. Det kommer bli en jättetuff utmaning att hantera, tror jag – att många flyktingar kommer från länder där kvinnor inte har ett eget värde, till ett Sverige, som försöker skapa en allt större jämställdhet mellan man och kvinna, även i det offentliga rummet - Det finns absolut risk för konflikter och svårigheter i det mötet. Och det kräver mod att stå upp för dessa värderingar. Men de kvinnofientliga åsikterna finns redan i vårt land av tvättäkta etniska svenskar. Så är det egentligen den utmaningen han räds? Att SD växer sig ännu starkare i skuggan av den sortens konflikter?
Eller är Stefan Löfvén bara så rädd att förlora makten och därmed härligheten i form av rikedom och kändisskap?
Vad är han rädd för? Vad är politikerna så rädda för? Att Europa och Sverige och tiden står inför förändringar?
I Polen har visst en minister i ett tal pekat ut några verkliga faror. Vegetarianer och cyklister- de kan nämligen förändra världen till något vi inte känner igen…..till något vi inte känner igen….är det där den politiska manliga rädslan har sitt ursprung….En helt ny värld är möjlig- den skönjas vid randen av detta imperiums sista dagar.
Och drömmen om en bro som skulle förena Sverige och världen- den kanske kan bli sann på riktigt –ganska snart.När vi bestämt oss för att den ska få finnas.
När Öresundsbron skulle byggas var de magiska ledorden att denna bron skulle förena Sverige med Europa och ut i vida världen. Och - Så kom då vida världen till oss. Affärsfolk,, turister, entreprenörer och nu- flyktingar.
En del välkomnade vi. En del avisade vi. De från världen som allra mest behövde oss och vårt land bygger vi stängsel för att hindra komma hit. Symbolen för bron mellan Sverige och världen blev dess motsats igår- Öresundsbron är nu liktydig med id-kontroller, exkludering och rädsla för de okända. För världen.
Jag låser min dörr om natten. För att jag är rädd. Som kvinna har jag vuxit upp med en ständigt närvarande rädsla för att vara ensam och kvinna – det är att vara utsatt för hot om våldtäkt och övergrepp. Alltså låser jag dörren. Det är inget jag är stolt över. Och inget jag anser vara en bra lösning för att minska på våldet från män gentemot kvinnor. Men jag är för rädd för att handla annorlunda.
Så jag tror att jag förstår rädslans mekanism. Politiker med Stefan Löfvén i spetsen är rädda och handlar i en slags panik och ångest- som rädslan gärna föder och göder.
Men- Vad är då Stefan Löfvén egentligen rädd för?
Pengar finns det gott om i Sverige- men skall vi kunna ge flyktingar ett drägligt liv med bostad och utbildning, så måste de omfördelas- från de som har massor, till de som har väldigt lite. Är det den fajten Stefan Löfvén egentligen är skraj för? Att bli impopulär bland de rikaste? Att de skall överge Sverige med sin lilla skatteinsats?
Eller är han rädd för att vi nu möter människor med en annan religion, en annan kultur med en människosyn som inte alltid stämmer med vår svenska lagstiftade. Det kommer bli en jättetuff utmaning att hantera, tror jag – att många flyktingar kommer från länder där kvinnor inte har ett eget värde, till ett Sverige, som försöker skapa en allt större jämställdhet mellan man och kvinna, även i det offentliga rummet - Det finns absolut risk för konflikter och svårigheter i det mötet. Och det kräver mod att stå upp för dessa värderingar. Men de kvinnofientliga åsikterna finns redan i vårt land av tvättäkta etniska svenskar. Så är det egentligen den utmaningen han räds? Att SD växer sig ännu starkare i skuggan av den sortens konflikter?
Eller är Stefan Löfvén bara så rädd att förlora makten och därmed härligheten i form av rikedom och kändisskap?
Vad är han rädd för? Vad är politikerna så rädda för? Att Europa och Sverige och tiden står inför förändringar?
I Polen har visst en minister i ett tal pekat ut några verkliga faror. Vegetarianer och cyklister- de kan nämligen förändra världen till något vi inte känner igen…..till något vi inte känner igen….är det där den politiska manliga rädslan har sitt ursprung….En helt ny värld är möjlig- den skönjas vid randen av detta imperiums sista dagar.
Och drömmen om en bro som skulle förena Sverige och världen- den kanske kan bli sann på riktigt –ganska snart.När vi bestämt oss för att den ska få finnas.
RSS Feed