Jag var igår på en föreläsning med Jana Söderberg som pratade om hur vi styrs av våra hjärnhalvor, ursprungliga behov och förutfattade meningar. Och om vi vill välja spela själva eller bli spelade. För vi rör ju oss obevekligen framåt i livet.
Hon pratade om vikten av att ha en målbild – och hon hämtade exempel ur idrottsvärldens framgångsrika utövare. Och att den inte kan vara en negation! Det var på många sätt en rolig och inspirerande föreläsning
Jag tycker hon har en stor poäng i att hitta bestämma sin egen målbild. Hitta sitt egna element. En miljö att trivas med och möjlighet att utvecklas i. Då ökar chanserna till att välja medvetet och förbli vaket närvarande. Hur många slentriankoppar kaffe dricker jag under min dag? Hur många njuter jag av aromen, doften, smaken- av närvarandet i det jag faktiskt gör och är i ?
Hur ofta ser jag vart jag går? Verkligen lyssna på människor? Känner mig levande?
Det är ju faktiskt mitt liv- alla dessa dagar som kommer och går….hur kan jag då så ofta välja att inte leva mitt liv så fullt ut att det knakar och sprakar om det? Rädsla för att vara utanför etablerade sociala sammanhang? Rädsla att inte räknas som full tillräknelig? Oviljan till att förändra mig- det är ju så bekvämt med detta något sånär-livet…det finns nog en mängd olika ledtrådar till det svaret –hur kunde jag låta mitt liv bli så här?
Ända sedan jag var liten har jag velat att det skulle finnas andra världar. Att älvor och troll skall finnas. Att hitta dörren till en parallellvärld som i Narnia eller Guldkompassen
Jag satt för några år sedan i Sahara och tittade alldeles hänförd på stjärnhimmeln och ville inte vara någon annanstans….bara vara under de gnistrande stjärnorna. Möjligtvis skulle det vara att åka genom Kosmos på en persisk matta genom supernovor , svarta hål och fjärran galaxer.
Men det ser inte alltid precis så ut i mina vardagsbilder. Det är mer spårvagn och möten över dom. Tack och lov sker dessa möten i olika delar av vår stad. Och därtill med semesterresor till andra länder. Men det är inte så mycket älvor jag ser genom fönstret när jag sitter på 9ans spårvagn….Och inte så ofta är jag på väg mellan Narnia och Majorna, heller. Och jag vill ha mer utav mitt liv! Det känner jag. Det vet jag . Och det vill jag. Så då är det bara beslutet att bryta gamla invanda beteende och belöningar jag måste välja bort för att välja till något nytt. Och framförallt träna på min beteendeförändring. Annars blir det ju bara ett ordbeslut i huvudet.
Jag har därför;
Gått ner i tid och lön
Börjat varje vardag med en stunds meditation- ett slags kontakt med mitt ursprungliga mening och existens.
Vågat börja vara lite mera sann mott mig själv.
Och börjat säga Nej- när jag inte vill- så att jag kan orka säga JAAAAA till det jag vill!!!
Så min målbild är att jag vill leva så fullt ut jag mäktar med. Resa i mitt inre landskap- såväl som mitt yttre. Njuta av goda viner och koppar kaffe. Ost. Choklad. Bada. Lata mig närvarande. Skapa. Göra rum för min kreativitet. Våga vara mera själv. Skratta.Älska. Och försöka leva varje dag – resten av mina dagar här på jorden. Sedan blir det nog en resa på en röd och guldmönstrad persisk matta genom ett stjärnspäckat universum. Som är som sammet. Det känner jag bestämt.
Hon pratade om vikten av att ha en målbild – och hon hämtade exempel ur idrottsvärldens framgångsrika utövare. Och att den inte kan vara en negation! Det var på många sätt en rolig och inspirerande föreläsning
Jag tycker hon har en stor poäng i att hitta bestämma sin egen målbild. Hitta sitt egna element. En miljö att trivas med och möjlighet att utvecklas i. Då ökar chanserna till att välja medvetet och förbli vaket närvarande. Hur många slentriankoppar kaffe dricker jag under min dag? Hur många njuter jag av aromen, doften, smaken- av närvarandet i det jag faktiskt gör och är i ?
Hur ofta ser jag vart jag går? Verkligen lyssna på människor? Känner mig levande?
Det är ju faktiskt mitt liv- alla dessa dagar som kommer och går….hur kan jag då så ofta välja att inte leva mitt liv så fullt ut att det knakar och sprakar om det? Rädsla för att vara utanför etablerade sociala sammanhang? Rädsla att inte räknas som full tillräknelig? Oviljan till att förändra mig- det är ju så bekvämt med detta något sånär-livet…det finns nog en mängd olika ledtrådar till det svaret –hur kunde jag låta mitt liv bli så här?
Ända sedan jag var liten har jag velat att det skulle finnas andra världar. Att älvor och troll skall finnas. Att hitta dörren till en parallellvärld som i Narnia eller Guldkompassen
Jag satt för några år sedan i Sahara och tittade alldeles hänförd på stjärnhimmeln och ville inte vara någon annanstans….bara vara under de gnistrande stjärnorna. Möjligtvis skulle det vara att åka genom Kosmos på en persisk matta genom supernovor , svarta hål och fjärran galaxer.
Men det ser inte alltid precis så ut i mina vardagsbilder. Det är mer spårvagn och möten över dom. Tack och lov sker dessa möten i olika delar av vår stad. Och därtill med semesterresor till andra länder. Men det är inte så mycket älvor jag ser genom fönstret när jag sitter på 9ans spårvagn….Och inte så ofta är jag på väg mellan Narnia och Majorna, heller. Och jag vill ha mer utav mitt liv! Det känner jag. Det vet jag . Och det vill jag. Så då är det bara beslutet att bryta gamla invanda beteende och belöningar jag måste välja bort för att välja till något nytt. Och framförallt träna på min beteendeförändring. Annars blir det ju bara ett ordbeslut i huvudet.
Jag har därför;
Gått ner i tid och lön
Börjat varje vardag med en stunds meditation- ett slags kontakt med mitt ursprungliga mening och existens.
Vågat börja vara lite mera sann mott mig själv.
Och börjat säga Nej- när jag inte vill- så att jag kan orka säga JAAAAA till det jag vill!!!
Så min målbild är att jag vill leva så fullt ut jag mäktar med. Resa i mitt inre landskap- såväl som mitt yttre. Njuta av goda viner och koppar kaffe. Ost. Choklad. Bada. Lata mig närvarande. Skapa. Göra rum för min kreativitet. Våga vara mera själv. Skratta.Älska. Och försöka leva varje dag – resten av mina dagar här på jorden. Sedan blir det nog en resa på en röd och guldmönstrad persisk matta genom ett stjärnspäckat universum. Som är som sammet. Det känner jag bestämt.
RSS Feed
