Paradise hotel – porten till lögnernas rike

Jag blir ledsen när min blick möter rubriken att Paradise Hotel är tillbaka. Jag blir illa till mods av att framgångsrika män och kvinnor inom mediavärlden inte för en sekund, drar sig för att utnyttja sina mindre lyckligt lottade medmänniskor. Utnyttja deras fattigdom på materiella, själsliga och andliga värden. Utnyttjar vår samtids brist på integritet och värdighet. Brist på kärlek, närhet, glädje, frihet, sanning och frid. De begreppen hänger ihop. Precis som dess motsatser. Paradise Hotel blir trots namnet, en ingång till lögn, ofrihet, rädsla och ångest.

Fler än jag har gjort kopplingen till freakshower där människor med fysiska defekter visas upp under hån och äckel och sensationslystnad från publiken. Nu är deltagarna i Paradise Hotel inte mer abnorma rent fysiskt än vad dagens modetrend och skönhetsindustri vill att vi alla ska se ut- men man kan vara vanskapt mer än till det yttre. Och att kittla våra lägsta instinkter bara för att tjäna pengar åt dem som redan har för mycket av den varan , känns svårt olustigt

Jag har aldrig sett programmet och kommer inte se det heller. Jag vill försöka förbli någorlunda mentalt frisk i en sjuk sjuk värld. En värld som inte är min. Men den världen ligger allför nära för att jag ska kunna var helt lycklig.Jag får klaustrofobi av dess blotta existens.