Lilla My
  • Blog
  • Myself
  • Fotografier
    • En liten by i Grekland
    • Blomster
    • Italiens klack
    • Indialand
    • Vinterbild
    • Höstbilder
    • Sensommar går mot höst
    • London calling
    • Vårsalong 2014
    • Tankebilder
    • Människor
    • Vinter
    • Perspektiv
  • Livet
  • LOGG-BLOGG London
  • LOGG-BLOGG Kerala
  • LOGG-BLOGG Kreta
  • LOGG-BLOGG Bohuslän
  • LOGG-BLOGG Malta
  • Sprakande höst

Rädslans tid

5/19/2018

0 Comments

 
Picture

 
Det finns mycket storslaget i livet. Ett barns första andetag. En människas oändliga möjlighet att älska. Vårens skira grönska och sommarens prakt. Hisnande utsikter och innerliga insikter.
 
Frågan är varför vi förminskar livet så ofta? Gör det liksom praktiskt hanterbart inom ramar och mallar. Klockslag och deadlines.
Ju större städer och sammanhang, ju mindre en människas betydelse blir- desto mer olust och rädsla växer fram. Och ropen skallar på fler poliser, mer kontroller, rapporter.
För maktlöshet är ingen trevlig miljö att vara i.
 
Svenskarna har blivit ett rädslans folk. De tre största partierna i Sverige idag är moderaterna, socialdemokraterna och sverigedemokraterna- och deras budskap är snarlikt. Mer kontroll, mindre generositet, hårdare tag och fler poliser. Längre straff åt fler. Lag och ordning.
Rädslans följeslagare heter byråkrati. En apparat som oftast börjar leva ett alldeles eget liv. Här ska rapporteras. In absurdum. Med ett stort undantag; rapportera för guds skull inte det mest väsentliga- att allt färre människor idag hinner utföra sina uppdrag och jobb för all arbetstid går åt att rapportera. Men byråkratin är som en cancersvulst. Den vill leva och breda ut sig, och äter upp de friska vävnaderna. Folk levererar sina rapporter och hinner inte göra det de ska. Ta hand om de gamla, de sjuka, de små.
Och ingen vill ju verka oduktig, så ingen rapporterar in att de faktiskt inte hunnit göra det de ska ännu en dag. De äts upp av byråkratin inifrån och ut i sina handlingar och ord. Som små lydiga legosoldater åt Byråkratin.
Och rädslan växer, trots alla rapporter. Trots mer pengar till polisen och militären.
Och med rädslan och känslan av att inte hinna med det egentliga, så blir vi en allt sjukare och mer olustigt folk.
 
Det är en sorglig del av livets saga vi är inne i. Frågan är när vi vill lämna detta rädslans kapitel och gå in i nästa? Det stora modet och hjärtats kapitel.
Den sagan vill jag leva i. Typ redan nu.
0 Comments



Leave a Reply.

    Archives

    August 2019
    July 2019
    March 2019
    February 2019
    January 2019
    November 2018
    October 2018
    September 2018
    August 2018
    July 2018
    June 2018
    May 2018
    April 2018
    March 2018
    February 2018
    January 2018
    December 2017
    November 2017
    October 2017
    September 2017
    August 2017
    July 2017
    June 2017
    May 2017
    April 2017
    March 2017
    February 2017
    January 2017
    December 2016
    November 2016
    October 2016
    September 2016
    August 2016
    July 2016
    June 2016
    May 2016
    April 2016
    March 2016
    February 2016
    January 2016
    December 2015
    November 2015
    October 2015
    September 2015
    August 2015
    July 2015
    June 2015
    May 2015
    April 2015
    March 2015
    February 2015
    January 2015
    December 2014
    November 2014
    October 2014
    September 2014
    August 2014
    July 2014

    Lilla My

    Jag är en liten My som håller på att bli stor. Och som med stora ögon och bultande hjärta tittar mig runt i världen. Försöker förstå. Försöker bli klok.Försöker hitta hem i mig själv och orientera mig i en förunderlig värld.

    Categories

    All

    RSS Feed

Powered by Create your own unique website with customizable templates.