Jag har under fyra dagar läst boken ”Sapiens” av Yuval Noah Harari
En bok om oss. En 400 sidors beskrivning av arten Sapiens, Homo Sapiens. Genom en forskares glasögon. Det är en historisk, biologisk, sociologisk och psykologisk studie av artens nära nog 200 000 - åriga historia här på planeten. Är Sapiens en ekologisk katastrof- det värsta skadedjuret i planetens historia? Eller är arten på väg att axla ett Gudarskap? Eller är vi båda två på en gång?
Om jag skulle recensera boken kort, så skulle jag säga; Yuval Noah Harari målar med starka färger och breda penseldrag, ibland kanske väl breda, fram vår historia. Från vår arts födelse till där vi är nu – stående på randen till något helt annat.
Han beskriver ofta humoristiskt och med vågat skarpsinne vår väg från jägar- och samlartiden via jordbruksrevolutionen till vetenskapens tidevarv. Hur vi speedat fram genom evolutionen och skapat gigantiska svallvågor efter oss i form av död och förintelse av andra djurarter och andra kulturer. Det han särskilt betonar är vår förmåga till föreställningar, och hur de skapat de världar och system vi levt och lever under. Allt från våra förfäders olika gudar- till kapitalismen som hand i hand med liberalismens föreställningsvärld nu totalt dominerar vårt synsätt och vardagliga handlingar.
Hur de stora massorna i sitt anletes svett genom de senaste 10 000 år gött en i princip spritt språngande galen maktelit. Och fortfarande gör så.
Men- nu som sagt, så står vi inför något nytt; vi kan förändra evolutionen. Vi kan nu skapa liv – inte bara ta död på det. Och vad gör det med oss som människor i denna nya roll som Gud? Hitintills har vårt resultat på planeten Jorden inte varit så särskilt imponerande utifrån ett enhet eller helhetstänk – sett från alla arters betänkande och vilja att leva.. Som topp- predatorer har vi snarare varit skräckinjagande och dödsbringande. Så hur kan vi axla ett livsbejakande Gudarskap? Vi har tekniken- men har vi förståndet och hjärtat för det?
Jag blev sittandes igår, tyst ett långt tag- funderandes på vad jag hade läst. Över min upplevelse av bokens budskap och andemening. Jag blev sittande funderandes över vad som är verkligt och vad som är möjligt….
Glad över vad jag läst? Inte direkt. Fridfull- nej. Klokare i huvudet- absolut! Är det här sant? Ja och nej.
Jag har tidigare identifierat 6 begrepp eller tillstånd som hänger ihop, Närhet, kärlek, frihet ,glädje, sanning och frid. Det ena ger det andra. De förstärker varandra Likaså deras negationer hör ihop. Hat leder inte till frihet, utan till ständig ofrihet. En lögn skapar ingen arena för frid- bara rädsla och ofrid.
Så om jag känner mig fundersam efter en sådan här bok- är den då i sanning?
Ja, på ett plan där mina mentala föreställningar, som Harari skulle säga själv, regerar- är detta en bok full av sanning. Den friar på vissa plan. Om allt det vi tror är föreställning- så befriar det mig ju att tro på något annat. En annan värld är för mig därmed möjlig.
Men den ger mig också en säkerställd plats i det mänskliga kollektivet, kallat Sapiens.
Och det har tung dragningskraft på mig. Kan jag vara något mer än Sapiens? Kan jag vara fri och sann i värld som är så full med, vad jag uppfattar, lögn, hat, rädsla och ren idioti som dess konsekvens? Eller är jag en för evigt självskriven medlem i skadedjuret Sapiens artförening?
Är jag ofri på grund av min biologiska DNA- massa? Eller är det just detta som kan göras annorlunda nu- med det som Harari beskriver som vårt steg in i att vara skapare över liv. Och död. Vi kanske inte bara behöver mixtra med våra kroppar så de kan se bättre, gå bättre, leva för evigt och ha större bröst. Utan vi kanske kan också skapa egna universum inom oss?
I så fall är det ju möjligt att nästa steg i Sapiens historia- är ett steg ut i den totala friheten. Och då behöver ju friheten ackompanjeras med närhet, kärlek, glädje, sanning och frid – för att fortsätta vara fri. Tänker jag.
Annars är nästa revolutionerande steg ett steg ut i vår egen arts förintelse. En förintelse vars ingredienser är avtrubbning, rädsla, olust, ofrihet, lögn och ångest.
Eftersom det verkar vara så, historiskt sett i alla fall, att jag bestämmer vilka föreställningar jag ska leva under- så är det ju ett smart drag att bestämma för ett så bra system som möjligt- framförallt om evigt liv nu börjar bli en kommande realitet…..
Oavsett hur det går med Sapiens föreställningar- vad kommer då efter detta på planeten Jorden - och i Vintergatans galax? Och vidare ut i Kosmos evighet??? För rent biologiskt är vi ju komna ur samma stjärnstoft…det eviga livet är ju faktiskt redan en realitet.
En bok om oss. En 400 sidors beskrivning av arten Sapiens, Homo Sapiens. Genom en forskares glasögon. Det är en historisk, biologisk, sociologisk och psykologisk studie av artens nära nog 200 000 - åriga historia här på planeten. Är Sapiens en ekologisk katastrof- det värsta skadedjuret i planetens historia? Eller är arten på väg att axla ett Gudarskap? Eller är vi båda två på en gång?
Om jag skulle recensera boken kort, så skulle jag säga; Yuval Noah Harari målar med starka färger och breda penseldrag, ibland kanske väl breda, fram vår historia. Från vår arts födelse till där vi är nu – stående på randen till något helt annat.
Han beskriver ofta humoristiskt och med vågat skarpsinne vår väg från jägar- och samlartiden via jordbruksrevolutionen till vetenskapens tidevarv. Hur vi speedat fram genom evolutionen och skapat gigantiska svallvågor efter oss i form av död och förintelse av andra djurarter och andra kulturer. Det han särskilt betonar är vår förmåga till föreställningar, och hur de skapat de världar och system vi levt och lever under. Allt från våra förfäders olika gudar- till kapitalismen som hand i hand med liberalismens föreställningsvärld nu totalt dominerar vårt synsätt och vardagliga handlingar.
Hur de stora massorna i sitt anletes svett genom de senaste 10 000 år gött en i princip spritt språngande galen maktelit. Och fortfarande gör så.
Men- nu som sagt, så står vi inför något nytt; vi kan förändra evolutionen. Vi kan nu skapa liv – inte bara ta död på det. Och vad gör det med oss som människor i denna nya roll som Gud? Hitintills har vårt resultat på planeten Jorden inte varit så särskilt imponerande utifrån ett enhet eller helhetstänk – sett från alla arters betänkande och vilja att leva.. Som topp- predatorer har vi snarare varit skräckinjagande och dödsbringande. Så hur kan vi axla ett livsbejakande Gudarskap? Vi har tekniken- men har vi förståndet och hjärtat för det?
Jag blev sittandes igår, tyst ett långt tag- funderandes på vad jag hade läst. Över min upplevelse av bokens budskap och andemening. Jag blev sittande funderandes över vad som är verkligt och vad som är möjligt….
Glad över vad jag läst? Inte direkt. Fridfull- nej. Klokare i huvudet- absolut! Är det här sant? Ja och nej.
Jag har tidigare identifierat 6 begrepp eller tillstånd som hänger ihop, Närhet, kärlek, frihet ,glädje, sanning och frid. Det ena ger det andra. De förstärker varandra Likaså deras negationer hör ihop. Hat leder inte till frihet, utan till ständig ofrihet. En lögn skapar ingen arena för frid- bara rädsla och ofrid.
Så om jag känner mig fundersam efter en sådan här bok- är den då i sanning?
Ja, på ett plan där mina mentala föreställningar, som Harari skulle säga själv, regerar- är detta en bok full av sanning. Den friar på vissa plan. Om allt det vi tror är föreställning- så befriar det mig ju att tro på något annat. En annan värld är för mig därmed möjlig.
Men den ger mig också en säkerställd plats i det mänskliga kollektivet, kallat Sapiens.
Och det har tung dragningskraft på mig. Kan jag vara något mer än Sapiens? Kan jag vara fri och sann i värld som är så full med, vad jag uppfattar, lögn, hat, rädsla och ren idioti som dess konsekvens? Eller är jag en för evigt självskriven medlem i skadedjuret Sapiens artförening?
Är jag ofri på grund av min biologiska DNA- massa? Eller är det just detta som kan göras annorlunda nu- med det som Harari beskriver som vårt steg in i att vara skapare över liv. Och död. Vi kanske inte bara behöver mixtra med våra kroppar så de kan se bättre, gå bättre, leva för evigt och ha större bröst. Utan vi kanske kan också skapa egna universum inom oss?
I så fall är det ju möjligt att nästa steg i Sapiens historia- är ett steg ut i den totala friheten. Och då behöver ju friheten ackompanjeras med närhet, kärlek, glädje, sanning och frid – för att fortsätta vara fri. Tänker jag.
Annars är nästa revolutionerande steg ett steg ut i vår egen arts förintelse. En förintelse vars ingredienser är avtrubbning, rädsla, olust, ofrihet, lögn och ångest.
Eftersom det verkar vara så, historiskt sett i alla fall, att jag bestämmer vilka föreställningar jag ska leva under- så är det ju ett smart drag att bestämma för ett så bra system som möjligt- framförallt om evigt liv nu börjar bli en kommande realitet…..
Oavsett hur det går med Sapiens föreställningar- vad kommer då efter detta på planeten Jorden - och i Vintergatans galax? Och vidare ut i Kosmos evighet??? För rent biologiskt är vi ju komna ur samma stjärnstoft…det eviga livet är ju faktiskt redan en realitet.
RSS Feed
