Tänk er en femuddiga stjärna- där uddarna representerar olika särartsbegåvningar, eller diagnoser för dem som känner sig mer hemma i den begreppsdefinitionen.
Jag väljer att använda särartsbegåvning, därför det är i utkanten det nya erövras. I mitten finns det solida och trygga. I uddarna finns viljan att vandra vidare.
Själv skulle ja vilja definiera mig åt ADHD-hållet. Jag blir väldigt fort förälskad i företeelser av olika slags. Och har en världsbild där vision och verklighet är samma sak. Därför är väldigt många saker faktiskt möjliga för mig. Jag inser inte svårigheterna. Viket är en väldig fin ingång i livet att ha. Det enda som är lite tufft är att jag ofta är trött på gräns till utmattad- tills nästa idé kommer och bär med sig på sina fjärilsvingar.
Jag ser därför på mig själv som en möjliggörare. Glad och stark. Och lättsinnig, på något vis.
I min närhet har jag tillgång till en massa särartsbegåvningar, Aspergerfolk med en outtröttlig förmåga att nörda djupare än någon annan. Autistiska personer som inte trollas bort av pågående trendillusion , utan ser saker för vad de faktiskt är.
Och människor som i vaket tillstånd kan drömma och hitta nya världar och parallella universum- i stort som i smått.
Dom solida hade jag lite svårare för när jag var ung. Jag begrep mig inte på dem, helt enkelt. Nu är jag tacksam för att de finns och skapar balans. Även om jag fortfarande inte kan förstå dem. Egentligen
Men- Måste vi verkligen förstå allt och alla till pricka? Räcker det inte med att leva och låta andra få leva?
Jag tror det- så släpp fram din uddighet eller solida mitt- och så kan vi leka livet lite roligare tillsammans!