I helgen var det Sommarens sista dagar. En festival i stadsdelen Majorna- men också ett faktum här på Västkusten. Nu väntar enligt prognos minst en veckas gråväder med regnstänk. Himlen över Göteborg skiftar i olika gråa nyanser och temperaturen vill inte bestiga mätaren mer än 15 grader sisådär- och vi är bara i början av september…
Hösten har kommit till stan. Lite väl tidigt kan tyckas-då sommaren aldrig tog fart….aldrig fick fäste detta året.
Och vi nordbor som så väl behöver vår sommar – att minnas och värmas åt när nu mörkret återvänder. Minnas några varma sommarkvällar. Några dagar på stranden. Minnas hur kroppen blir ett med havet eller sjön. Bären. Svamparna. Ljummma sommarvindar Och det nordiska sommarljuset där nätterna är korta.
I år var det sällsynta upplevelser. Där jag bor blev det aldrig riktigt varmt- vare sig på land eller i hav.
Och min kropp och min själ längtar efter den värmen. Sommarens oändliga lätthet. Jag behöver den så!!
Då och då förundras jag av klimathotsförespråkarnas hat och förakt för mångas dröm om en vecka eller två i värmen. I den självklara solen och i uppvärmda havet. Drömmen om semester.
Tänker att det finns mentala klimathot också, och att det dessvärre ofta kommer från de som kämpar för det goda….jag vet att nättroll och de flesta andra hatare oftast hämtar sin åsiktsbildning högerut- men just inom klimat och miljörörelsen så kommer den från vänster. En fanatisk sekterism som är så oförsonlig. Mot dom som inga hus har på landet. Mot dem som kanske inte har råd att ta ledigt långa stunder och åka tåg för en dyr penning. Mot dem som har ont i sina kroppar efter tåg och bussresor.
Mot dem som har sina vänner och släkt i andra länder.
Mot dem som önskar sig lite värme. En liten liten stund till.
Märkligt.
Och ledsamt.
Och så fruktansvärt icke-konstruktivt.
Billiga bekväma tågresor- de hatas inte fram.
De skapas av någon som vill förbättra . På riktigt!
RSS Feed
