Hör kärlek och sex ihop? Eller är de väsensskilda? Om de hör ihop- varför har då sexualiteten blivit så mörk? Så skuldtyngd och förgrovad? Och om de inte hör ihop- varför finns då denna frågeställning kvar 2015?Jag tror att sexualiteten är en gåva av kärlek. Av en brusande lust och innerlig sinnlighet. Men någontstansi vår mänsklighets historiska irrfärder, har vi gått vilse. Och kommit bort oss.Alldeles.
På SVT visades häromdagen en dokumentär ”Madonnafallet” om traffickinghärvan som sprängdes i Göteborg. Ett fokus är på polisens vämjelse över torskarna och hallickarnas totala brist på mänsklighet och på polisens oerhörda frustration att aldrig helt kunna få slut på slavhandeln. En slavhandel som inte kan upphöra förrän män slutar efterfrågar kvinnor som inte vill ha sex med dem.
Trots att vi skriver anno 2015 i Sverige så finns det fortfarande tusentals män som dagligen köper sig en slav att förgripa sig på. Bara för att de vill och kan.
Det känns utifrån min synvinkel mycket märkligt att betala någon för stå ut med mig. Tänk om man kunde köpa någon för en kvarts bekräftelse . Eller ett vänligt samtal på 20 minuter. Skulle jag litat på det jag erfarit då? Skulle vänligheten eller bekräftelsen kunna kännas trygg och äkta? Eller skulle min upplevelse skuggats av vissheten att den bekräftelsen, det samtalet aldrig hade ägt rum om jag inte köpt en fattig medmänniskas tid och kropp och mind…..??? Bara för att jag kunde.
Slaveriet i USA avskaffades på 1860-talet kunde man läsa i mina skolböcker för många år sedan- men så är dessvärre inte fallet , visade det sig i dokumentären. Idag är 30 miljoner människor tvingade eller sålda till ett liv slaveri. Det är många fler än i USA förr om åren. Många av dagens slavar är fattiga barn- de flesta är unga och sårbara. Och många många hamnar i sexslavhandeln- som kan resultera i att unga flickor våldtas 15-20 gånger om dagen. Bara för att de kan våldtas. Bara för att de varit utsatta och fattiga och saknat stöd från vuxenvärlden.
Sexualiteten kan ibland kännas som en plats för mörka dunkla krafter och besatta begär
De flesta människor skyr prostitution- men kittlas av porr av olika slag. Kanske för att porren har trivialiserats och numera ingår i vardagen som en del av utseende, kläder, filmer, musik och vardaglig del av människors sexuella liv.. Jag såg en snabb scen ur James Bondfilmen Skyfall- där han talar med fiendens kvinna och frågar om hon inte tvingats till sexslaveri redan vid unga år….varpå han raskt lägrar henne och går vidare….Om det är den sortens mansbilder och normer för vad som är normalt och t o m eftersträvansvärt -våra söner växer upp med….så tror jag – att det är det en lång väg att gå, tills vi kan mötas som jämlika människor med respekt och vänlighet. Värdigt och vackert. Och rent av bruka vår mänskliga potentialitet fullt ut.
Och apropå porrens kittlingar
På bio går det just u två filmer om sadomasochism- 50 shades of grey och Ceremonin.
Dessa har rönt ett våldsamt intresse från folk och media. Själv såg jag 9 och en halv vecka och Blue Velvet som ung så jag förstår nyfikenheten från unga – men känner ingen lust att besöka dessa filmer mörka vrån… men det är ändå intressant att fundera på varför det röner så stort intresse. I tidevarv när internetporren står som spön i backen och det är fritt fram i hela västvärlden att ligga runt. Varför kittlar den sexuella utsattheten ? Läste en text i DN av Ann Heberlein som jag tror är något på spåren- att viljan att ge upp sig själv kan vara ett uttryck av att slippa bli vuxen och ta ansvar. Stå för sin sak. Hon skriver ”
Människan är i grunden ensam. Vuxenblivandet handlar i hög utsträckning om att förstå, och acceptera, denna ensamhet. Tvåsamheten kan lindra, men aldrig helt upphäva, själens obotliga ensamhet.
Att ge sig hän till en man eller kvinna, att tappa kontrollen – kan liknas vid befrielse, eufori, upplösning, nirvana. Att kanske undkomma själens ensamhet. En liten stund. För mer än flykt kan det aldrig bli, tror jag
Att liksom en nerpinkad alkoholist lägga sig på vilken parkbänk som helst- kan vara ett sätt att ge helt enkelt upp. Ge upp sin så kallade vuxenhet , en vuxenhet som blivit till yttre krav på prestation - istället för klokskap och ro.
Att ge upp sig själv och sitt liv för en man eller kvinnas - är kanske att fly detta yttre och ofta helt obegripliga krav på att vara i den konstruerade vuxenrollen?
Att söka den ultimata befrielsen- den som inte ger elakartade skavsår i själ och kropp…. Jag känner dess kraft – dess förförelse. Men för att nå det, tror jag,, att jag måste våga vara ensam. Och totalt mänsklig i all min litenhet Alldeles alldeles ensam. För det är först då jag kan verkligen känna att jag är en del av allting. När min skyddsutrustning är borta
Och med den känslan genomsyrande mitt inre - skulle jag troligen inte ens komma att tänka på att förgripa mig på min nästa, vare sig själsligt, mentalt eller kroppsligt
Så jag tror att kärlek och sexualiteten är livets gåva till oss. Och sedan är det upp till varje människa att göra vad man kan med denna gnistrande vackra underbara gåva.
Så jag kan bara krasst och sorgset konstatera ; att många dessvärre inte har en susning om vad de egentligen gör med sin själ och sina liv. Och det gör ont-förbannat ont.
På SVT visades häromdagen en dokumentär ”Madonnafallet” om traffickinghärvan som sprängdes i Göteborg. Ett fokus är på polisens vämjelse över torskarna och hallickarnas totala brist på mänsklighet och på polisens oerhörda frustration att aldrig helt kunna få slut på slavhandeln. En slavhandel som inte kan upphöra förrän män slutar efterfrågar kvinnor som inte vill ha sex med dem.
Trots att vi skriver anno 2015 i Sverige så finns det fortfarande tusentals män som dagligen köper sig en slav att förgripa sig på. Bara för att de vill och kan.
Det känns utifrån min synvinkel mycket märkligt att betala någon för stå ut med mig. Tänk om man kunde köpa någon för en kvarts bekräftelse . Eller ett vänligt samtal på 20 minuter. Skulle jag litat på det jag erfarit då? Skulle vänligheten eller bekräftelsen kunna kännas trygg och äkta? Eller skulle min upplevelse skuggats av vissheten att den bekräftelsen, det samtalet aldrig hade ägt rum om jag inte köpt en fattig medmänniskas tid och kropp och mind…..??? Bara för att jag kunde.
Slaveriet i USA avskaffades på 1860-talet kunde man läsa i mina skolböcker för många år sedan- men så är dessvärre inte fallet , visade det sig i dokumentären. Idag är 30 miljoner människor tvingade eller sålda till ett liv slaveri. Det är många fler än i USA förr om åren. Många av dagens slavar är fattiga barn- de flesta är unga och sårbara. Och många många hamnar i sexslavhandeln- som kan resultera i att unga flickor våldtas 15-20 gånger om dagen. Bara för att de kan våldtas. Bara för att de varit utsatta och fattiga och saknat stöd från vuxenvärlden.
Sexualiteten kan ibland kännas som en plats för mörka dunkla krafter och besatta begär
De flesta människor skyr prostitution- men kittlas av porr av olika slag. Kanske för att porren har trivialiserats och numera ingår i vardagen som en del av utseende, kläder, filmer, musik och vardaglig del av människors sexuella liv.. Jag såg en snabb scen ur James Bondfilmen Skyfall- där han talar med fiendens kvinna och frågar om hon inte tvingats till sexslaveri redan vid unga år….varpå han raskt lägrar henne och går vidare….Om det är den sortens mansbilder och normer för vad som är normalt och t o m eftersträvansvärt -våra söner växer upp med….så tror jag – att det är det en lång väg att gå, tills vi kan mötas som jämlika människor med respekt och vänlighet. Värdigt och vackert. Och rent av bruka vår mänskliga potentialitet fullt ut.
Och apropå porrens kittlingar
På bio går det just u två filmer om sadomasochism- 50 shades of grey och Ceremonin.
Dessa har rönt ett våldsamt intresse från folk och media. Själv såg jag 9 och en halv vecka och Blue Velvet som ung så jag förstår nyfikenheten från unga – men känner ingen lust att besöka dessa filmer mörka vrån… men det är ändå intressant att fundera på varför det röner så stort intresse. I tidevarv när internetporren står som spön i backen och det är fritt fram i hela västvärlden att ligga runt. Varför kittlar den sexuella utsattheten ? Läste en text i DN av Ann Heberlein som jag tror är något på spåren- att viljan att ge upp sig själv kan vara ett uttryck av att slippa bli vuxen och ta ansvar. Stå för sin sak. Hon skriver ”
Människan är i grunden ensam. Vuxenblivandet handlar i hög utsträckning om att förstå, och acceptera, denna ensamhet. Tvåsamheten kan lindra, men aldrig helt upphäva, själens obotliga ensamhet.
Att ge sig hän till en man eller kvinna, att tappa kontrollen – kan liknas vid befrielse, eufori, upplösning, nirvana. Att kanske undkomma själens ensamhet. En liten stund. För mer än flykt kan det aldrig bli, tror jag
Att liksom en nerpinkad alkoholist lägga sig på vilken parkbänk som helst- kan vara ett sätt att ge helt enkelt upp. Ge upp sin så kallade vuxenhet , en vuxenhet som blivit till yttre krav på prestation - istället för klokskap och ro.
Att ge upp sig själv och sitt liv för en man eller kvinnas - är kanske att fly detta yttre och ofta helt obegripliga krav på att vara i den konstruerade vuxenrollen?
Att söka den ultimata befrielsen- den som inte ger elakartade skavsår i själ och kropp…. Jag känner dess kraft – dess förförelse. Men för att nå det, tror jag,, att jag måste våga vara ensam. Och totalt mänsklig i all min litenhet Alldeles alldeles ensam. För det är först då jag kan verkligen känna att jag är en del av allting. När min skyddsutrustning är borta
Och med den känslan genomsyrande mitt inre - skulle jag troligen inte ens komma att tänka på att förgripa mig på min nästa, vare sig själsligt, mentalt eller kroppsligt
Så jag tror att kärlek och sexualiteten är livets gåva till oss. Och sedan är det upp till varje människa att göra vad man kan med denna gnistrande vackra underbara gåva.
Så jag kan bara krasst och sorgset konstatera ; att många dessvärre inte har en susning om vad de egentligen gör med sin själ och sina liv. Och det gör ont-förbannat ont.
RSS Feed
