Jag har börjat inse mer och mer att vi numera lider av allt större brist på tillit. Och då menar jag lider. För brist på tillit skadar oss människor och jorden vi lever av så oerhört hårt. Det gör oss rädda och kortsiktiga. Vi lever i populismens tidevarv som om det inte finns en morgondag där våra barn och barnnbarn skall kunna finnas till. En morgondag där liv och kärlek finns till. Och en jord som inte far så illa av oss människor.
Läste en utmärkt artikel om Anders Wijkman i Omvärlden där han pekade ut just denna brist på tillit som skapar brist på kunskap. Han eftersökte en ny upplysningstid- en ny bildning för skapa en möjlighet för jordklotet och mänskligheten att överleva.
Anders Wijkman tillhörde själv den politiska höger han nu kritiserar för brist på insikt av att kapitalismens måste regleras av sociala och miljömässiga skäl. Kapitalismen kan inte känna – och den kan inte tänka själv. Han är något så ovanlig som en man med mod-att erkänna att han visste för lite och beslutade fel. Detta mod präglar dock ingen i nuvarande regering och riksdag.
När socialdemokraterna med Stefan Löfvén i spetesen drar ännu längre högerut i populismens bruna farvatten- så sällar han sig till just den politiska flathet som präglat världen de senaste 40 åren. Han och de andra jagar ensamkommande krigsbarn, ger mer pengar åt försvaret som lider av en svårartad gammelrysskräck.. Stefan vågar inte säga ett enda ord om skattehöjning av medel och höginkomsttagare- trots att dessa överkonsumerar prylar och underminerar vår gemensamma välfärd . Det köps prylar, kläder, resor och smink i absurdum. Samtidigt lider skola, vård och omsorg av grava brister som leder till oroligheter, våld och dö. Både på våra gator och torg liksom på sjukhusen.
Miljöpartiet har reat ut sig i jakten på makten att de numera sida vid sida med socialdemokraterna tycker det i praktiken är viktigare med jobba med ögonfransförlängningar än vara stödpersonal i skolan.
Om jag och min värld överlever tills mina barnbarn är gamla nog att fråga mig varför vi var så fega, så rädda för att stå upp för dem och jordens överlevnad- så kommer jag känna skam.
Shame on us- för vi är den första generationen som inte planterar ett träd för våra barn och barnbarn- utan roffar åt oss all frukt själva.. Och skiter i att plantera kärnorna i bästa jorden.