Jag jobbade på BRIS i några år och devisen Skiter ni i oss- så skiter vi i er! stod på min anslagstavla- illustrerad med en unge på pottan.Och så blev devisen sann - i vår nya totalkapitalistiska värld. Anser jag!
Så här kommer en totalpolitisk analys i och av min mening:
I ETC kan man läsa att 26 % av dagens LO-arbetare röstar på SD. Bara 36 % röstar på det parti som säger var arbetarrörelsen, Socialdemokraterna.
Statsvetare Ann – Cathrine Jungar tror det beror på att allt färre arbetare känner igen sig i socialdemokraternas värdefrågor som feminism och mångfald, och att det skrämt iväg de som vill prata klassiska arbetarfrågeställningar- men Dan Andersson, LO-ekonomen går ett steg djupare;
Att de ekonomiska orättvisorna har satt det svenska trygghetssystemet ur spel- och skapat en rädd och otrygg väljarskara. Och de är många som är arbetslösa, bostadslösa- eller känner hot .Och då hanterar man oftast dessvärre väldigt snävt. Man sparkar neråt istället för gemensamt uppåt- på de som äger makten till de politiska och ekonomiska förändringarna. För att orka vara god och tolerant- så krävs det trygghet. Och mat i magen.
En hotad, rädd och otrygg människa blir inte tolerant mot olikheter. Eller förändringar som öppnar upp för framtidens ovisshet och nya tankar, möjligheter och utmaningar.En otrygg och rädd människa orkar inte vara visionär.
Den som exkluderas från en tillhörighet – fortsätter exkludera. Det är människans dilemma och tragik. Som vi själva måste lösa oss ur. Och börja omdefiniera begreppet trygghet och arbeta på ett större tänk- som inte är så jäkla konjunkturkänsligt.Samma summa pengar kan för en trygg person vara good enough- men för en otrygg människa förknippas med brist och utanförskap.
Det visar sig bland annat i senaste valet
Unga från storstädernas medelklass röstar vänster – på feminism och miljö- de ser framtiden an och tänker nytt.
Unga i småorter eller landsbygd röstar höger- på trygga enkla lösningar från förr. För de har lämnats kvar i en dåtid utan verktyg att äntra på framtidens skepp.
De unga som lyckas ekonomiskt springer på löpband och konsumerar dyra upplevelser- medan tomheten och meningslösheten lurar i varje ensam sekund. Så hjärnan stressas då den aktivera sig dygnet runt. Och mängden felbeslut hopar sig….och OFF-knappen är utom räckhåll....
För de värden som premierats de senaste decennierna är individuell girighet, egoistiskt korttänk ( exempelvis de sjuksköterskor som kräver 50 000 kr i månadslön i Norrland för att arbeta med sjuka i sommar – jag förstår att de vill också bli sedda, erkända och rika-och att de tycker det finns en oriktig värdering av arbetsinsatser ….men vad ska de med så mycket pengar egentligen??? ) och ett beklagligt okritiskt konsumerande. Dessa värden har vi hjärntvättats med i som sanningar i Orwells 1984 års -anda under 3 decennier nu.
När Jennifer Lopez fortfarande har kvar sin stjärnstatus - trots att hon väljer vattna sina gräsmattor i ett California som drabbats av en torka som gör att de fattigas barn inte får tillräckligt med vatten att dricka-så är det något som är så förfärligt sjukt egoistiskt - att det gränsar till ondska.
Och då levandegörs devisen Skiter ni i oss –så skiter vi er i den högerpopulistiska politiken som nu sveper över världen. För det är de fattiga som blir utan, både vatten, glans, hopp och existenstrygghet i vår moderna konsumism. Och då skiter de i oss. Och sig själva på en och samma gång. För det onda man gör, det exkluderande man gör- drabbar inte bara de utanför sig själv- det exkluderar kärlek och dödar liv även inom varje enskild människa.
Och en förfärlig värld av döende kärlekslösa människor är inget roligt ställe att vara på, tänker jag och ryser åt en framtidsversion som Mad Max och andra inte kan komma i närheten av.
Det kapital som tjänats in på vårt arbete har omsatts i jobb för öka och öka konsumtionen av allt tänkbart och otänkbart. Och glappet mellan de som har och de som blev utan ökar. Liksom avundet och hatet. Och därmed en göds en förödande intolerans.
Att då som socialdemokraterna bara prata om ”rätten” till 40-timmars arbete, är vare sig verklighetsförankrad i en samtid där allt fler blir sjuka av sitt arbete, eller speciellt framtidsorienterat, då robotar tros ta över delar av dagens arbeten…..att då piska människor till utnyttjande meningslösheter i fas3 och liknande kontrollfunktioner är djupt ovärdigt en human civilisation och dess politiska företrädare
En värld som befolkas av levande och kreativa människor kräver en ekonomisk rättfärdighet och en gemensam arbetsinsats.
Medborgarlön + medborgarinsats= ett bra liv, säger jag!
Och så krävs det -tycker jag - en anständig känsla av good enough – så det räcker till alla här på jorden!
Men för att den tanken skall få fäste måste jag som har lite över börja!
Så här kommer en totalpolitisk analys i och av min mening:
I ETC kan man läsa att 26 % av dagens LO-arbetare röstar på SD. Bara 36 % röstar på det parti som säger var arbetarrörelsen, Socialdemokraterna.
Statsvetare Ann – Cathrine Jungar tror det beror på att allt färre arbetare känner igen sig i socialdemokraternas värdefrågor som feminism och mångfald, och att det skrämt iväg de som vill prata klassiska arbetarfrågeställningar- men Dan Andersson, LO-ekonomen går ett steg djupare;
Att de ekonomiska orättvisorna har satt det svenska trygghetssystemet ur spel- och skapat en rädd och otrygg väljarskara. Och de är många som är arbetslösa, bostadslösa- eller känner hot .Och då hanterar man oftast dessvärre väldigt snävt. Man sparkar neråt istället för gemensamt uppåt- på de som äger makten till de politiska och ekonomiska förändringarna. För att orka vara god och tolerant- så krävs det trygghet. Och mat i magen.
En hotad, rädd och otrygg människa blir inte tolerant mot olikheter. Eller förändringar som öppnar upp för framtidens ovisshet och nya tankar, möjligheter och utmaningar.En otrygg och rädd människa orkar inte vara visionär.
Den som exkluderas från en tillhörighet – fortsätter exkludera. Det är människans dilemma och tragik. Som vi själva måste lösa oss ur. Och börja omdefiniera begreppet trygghet och arbeta på ett större tänk- som inte är så jäkla konjunkturkänsligt.Samma summa pengar kan för en trygg person vara good enough- men för en otrygg människa förknippas med brist och utanförskap.
Det visar sig bland annat i senaste valet
Unga från storstädernas medelklass röstar vänster – på feminism och miljö- de ser framtiden an och tänker nytt.
Unga i småorter eller landsbygd röstar höger- på trygga enkla lösningar från förr. För de har lämnats kvar i en dåtid utan verktyg att äntra på framtidens skepp.
De unga som lyckas ekonomiskt springer på löpband och konsumerar dyra upplevelser- medan tomheten och meningslösheten lurar i varje ensam sekund. Så hjärnan stressas då den aktivera sig dygnet runt. Och mängden felbeslut hopar sig….och OFF-knappen är utom räckhåll....
För de värden som premierats de senaste decennierna är individuell girighet, egoistiskt korttänk ( exempelvis de sjuksköterskor som kräver 50 000 kr i månadslön i Norrland för att arbeta med sjuka i sommar – jag förstår att de vill också bli sedda, erkända och rika-och att de tycker det finns en oriktig värdering av arbetsinsatser ….men vad ska de med så mycket pengar egentligen??? ) och ett beklagligt okritiskt konsumerande. Dessa värden har vi hjärntvättats med i som sanningar i Orwells 1984 års -anda under 3 decennier nu.
När Jennifer Lopez fortfarande har kvar sin stjärnstatus - trots att hon väljer vattna sina gräsmattor i ett California som drabbats av en torka som gör att de fattigas barn inte får tillräckligt med vatten att dricka-så är det något som är så förfärligt sjukt egoistiskt - att det gränsar till ondska.
Och då levandegörs devisen Skiter ni i oss –så skiter vi er i den högerpopulistiska politiken som nu sveper över världen. För det är de fattiga som blir utan, både vatten, glans, hopp och existenstrygghet i vår moderna konsumism. Och då skiter de i oss. Och sig själva på en och samma gång. För det onda man gör, det exkluderande man gör- drabbar inte bara de utanför sig själv- det exkluderar kärlek och dödar liv även inom varje enskild människa.
Och en förfärlig värld av döende kärlekslösa människor är inget roligt ställe att vara på, tänker jag och ryser åt en framtidsversion som Mad Max och andra inte kan komma i närheten av.
Det kapital som tjänats in på vårt arbete har omsatts i jobb för öka och öka konsumtionen av allt tänkbart och otänkbart. Och glappet mellan de som har och de som blev utan ökar. Liksom avundet och hatet. Och därmed en göds en förödande intolerans.
Att då som socialdemokraterna bara prata om ”rätten” till 40-timmars arbete, är vare sig verklighetsförankrad i en samtid där allt fler blir sjuka av sitt arbete, eller speciellt framtidsorienterat, då robotar tros ta över delar av dagens arbeten…..att då piska människor till utnyttjande meningslösheter i fas3 och liknande kontrollfunktioner är djupt ovärdigt en human civilisation och dess politiska företrädare
En värld som befolkas av levande och kreativa människor kräver en ekonomisk rättfärdighet och en gemensam arbetsinsats.
Medborgarlön + medborgarinsats= ett bra liv, säger jag!
Och så krävs det -tycker jag - en anständig känsla av good enough – så det räcker till alla här på jorden!
Men för att den tanken skall få fäste måste jag som har lite över börja!
RSS Feed
