Jag får ofta motta rätt mycket skit från bekanta inom miljörörelsen för att jag reser med flyg då och då. Det har inte fått mig att sluta resa. Det har inte fått mig vilja sluta resa. Det har bara gjort att jag blivit lite tystare om mina resor. En aningens mer oärlig, helt enkelt.
Det finns någonting inom miljö och vänsterrörelsen som bygger på skuld och skam. En slags puritanism och livsförnekelse, känner jag Ett starkt ogillande.. Och utan lust och skratt är det svårt att få en hållbar förändring. För livets mening är för mig att leva. Älska. Lära. Njuta och Skratta. Och att ge skuld och skam åt sina medmänniskor känns inte som en kul hållbarhetsväg för mig. Jag trivs inte med människor som hukar och avstår av skuld. Jag trivs med människor som tar för sig, delar med sig och är glada. Som av sig själva hittar ett good enough- läge. Och agerar därifrån. För miljö är inte bara en fysisk företeelse- den är även på emotionell och mental plan. Mental miljöförstörelse är inte heller något jorden kan överleva, tänker jag..
Jag äter nästan aldrig kött, men jag ogillar inte kött eller köttätare. Jag tycker bara helt enkelt mer om grönsaker. De är mer färgglada. Känns bättre i min mage. Ibland äter jag en köttbit, men det blir allt mer sällan. Det smakar mig inte på samma vis som det en gång gjorde.
Jag slutade med kött för något var godare och roligare. Inte för att jag mådde dåligt över köttets miljöutsläpp. Inte för att jag var en sämre sorts människa när jag åt kött.
För några år sedan hyrde jag hus över somrarna med mina barn i skärgården. Det var härliga långa somrar. Som gjorde att flyga utomlands på semester skedde väldigt sällan. Jag var nöjd med mina somrar som de var. I ur och skur.
Idag vill jag inte sitta i en stuga vecka efter vecka- i regn och snålblåst. Se min ledighet frysa bort. Hoppas på en solglimt under mina semesterdagar. Jag mår inte bra i det. Av det. Att resa ger mig så oerhört mycket just nu. Värme, sol, sinnesintryck, frihet och lust att leva. Som jag hoppas smittar av sig till mina medresenärer i livet. Jag blir nämligen en bättre människa av att få bada av mig i underbara hav. Med en temperatur som tillåter mer än två simtag.
Visst förstår jag att mina flygresor har en klimatpåverkan. Jag har därför valt att resa färre gånger och stanna bort längre- och det ger som bonus en djupare upplevelse av resandet.
Jag är liten i konsumtionen, åker kollektivt eller promenerar i min vardag. Bor litet. Hyr istället för att äga. Delar mera med mig. Sortera mina sopor relativt bra- där finns utvecklinspotential. Äter mest ekologist – för att det smakar mer- och mest vegetarisk av ovan nämnda skäl. Jag är glad i mina livsval Och glad av dem.
Jag tror på att om vi skulle få våra politiker våga utmana flygindustrin med flygransoneringar per person under en tidsperiod- så skulle vi se en utvecklingsexplosion av alternativa bränslen och färdsätt. Tågcharter. Bussresor till fler länder. Sollceller på flygplanen. Och annat som jag inte kan tänka ut. Med mera.
För resa är en del av livet jag och många många med mig vill fortsätta göra. På ett eller annat sätt
Det är nämligen livsbejakelse!
RSS Feed
