När den unga prinsessan Rosenröd fyllde sina fjorton år, fick hon en biljett till landet Speglas. Landet som speglade dig och dina skiraste drömmar. Landet där drömmen om den eviga kärleken skulle slå in. Den eftertraktade Biljetten gavs till alla fjortonåringar i hela världen. De fick den via en hemlig kod som bara kunde ses i en spegel hemma i barnkammaren. Koden spreds in i spegeln för att nå härskarna i landet Speglas
Landet Speglas bar önskedrömmarnas skimmer. Det var landet där man skulle få veta hemligheterna om hur man blev vuxen och lycklig. Det var där de vackra människorna levde och härskade. De som räknades och bestämde vad som dög och inte dög. Vilka som skulle finna lyckan att få f stanna i det eviga ungas land- och vilka som inte fick vara medborgare i de ungas önskedrömmarnas land. Där fanns också alla drömmars prins, hade prinsessan Rosenröd hört viskats i vinden . Vinden som kom från landet Speglas bar de vuxnaste och rikaste konungarna och drottningarnas viskningar till de unga prinsarna och prinsessorna som började bli lite för stora hemma i Barndomslandet.
.
Unga prinsessan Rosenröd var i hemlighet förtjust i allt sitt röda som gett henne sitt namn., likt den allra vackraste blomman hemma i skottssparken. Röd var hennes vackraste färg. Och hon var röd som en ros. Det var nämligen så på den här gamla tiden så bra väldigt bra anordnat i det lilla barndomslandet, att lilleprinsen Gredelin älskade sitt lila jag likaså lvar illasyster Gyllenegult överförtjust i guldigt gult –som sken som solen själv. I barndomslandet , som fanns mitt i den vackraste delen av slottsparken, lekte alla prinsar och prinsessor med alla färger och former som var och fanns. De blev som den vackraste sommaräng man kan tänka sig.
Men nu var det dags att resa vidare och lämna Barndomslandt för landet Speglas. Prinsessan Rosenröd var lite nervös inför den stora resdagen, men också förväntansfull inför sin allra första resa på egen hand.
Hon gjorde sig så röd och vacker hon kunde. Packade en lite väska med det finaste röda hon visste.
Hon kom fram sent på natten och fick ett litet rum precis innan för gränsen i den första staden i landet Speglas.
På morgonen badade hon i ett litet vackert vitt badkar och provade den gnistrande snövita tvålen som fanns på kanten. Allt var gnistrande vitt. Badlakanet. Mattan. Tandborsten och hårborsten. Rosenröd kände hur den vita tvålen tvättade bort hennes röda och gjorde henne alldeles slät och vit som en porslinsdocka. Det fanns också ett toalettbord, vitmålat med en vit spegel och med flaskor och burkar i vitaste vitt. Läppstiftet var vackert snövitt på hennes mun, ögonskuggan glittrade som skare på ögonlocken. I garderoben hängde vita klänningar, alla precis likadana.
Rosenröd provade en av dem. Klänningen var trång och stel att bära- så hon packade upp sin mjuka favoritklänning i rosenröd sammet och gick ut.
I landet Spegel var nästan alla vitklädda. Hon kände igen några av de andra prinsarna och prinsessorna från sin skola som bar sina vanliga kläder i alla olika sorters färger. Även om de också tappat lite sin färg i ansiktena och såg lite mer vitlika ut allihopa.. DDe tittade skyggt på varandra, men låtsades sedan inte kännas vid varandra och landt de kom ifrån.. Rosenröd såg att flera av prinsessorna rusade in och bytte till de stela vita klänningarna som bars av alla tonåriga prinsessor i landet Spegel. Rosenröd gick några gator i den vita staden och aldrig för hade hon lyst så röd som nu.Fastän den vita tvålen tvättat henne nästan snövit. Hon som älskat det rosenröda börja nu skämmas för sin röda färg. Hon kände det som om alla tittade på henne med elaka och ogillande ögon. Hon kom fram till en kvinna som tittade på henne med kall min och drog in henne i sagoskimrande vitt rum. Kvinnan sa inget- men Rosenröd visste med ens , att för att få stanna i landet spegel måste hon kasta bort det allt det röda och bara vara i vitt. Annars skulle hon bli en av det konstiga folket som hon hört talas om. De som fått lämna Speglas redan vid femton år. De bar en förbannelse med sig, berättades det. Alla som träffade det konstiga folket blev fula och oönskade, De blev betraktade med samma fasa som de spetälska som funnit för länge länge sedan på den blåaste planeten Tellus.
Så Rosenröd förvandlades i ett trollslag till Snövit nr 654895638291479810. Men hon fick stanna i landet Speglas! Hon ville inte vara en av de konstiga!
Snövit nr 654895638291479810 fyllde år många gånger. Hur gammal hon var hade hon förträngt för alla skulle vara lika unga i landet Speglas. Det var så bestämt. Alla skulle bära vitt och vara på samma ställen. De allra hippaste vita- de bestämde var nästa fest skulle vara. Och de bestämde om någon av prinsarna Vitsomsnö skulle få någon av prinsessorna Snövit. Och sedan leva lyckliga i ett snövitt molnpalats lång uppe i bergen i landets norra del- där bara de som var gifta på vitt fick bo.
Vår lilla prinsessa Snövit nr 654895638291479810 log inte så ofta. Ansiktet blev hårt och stelt av allt det vita. Hon gick på all de hippa vita festerna, pussade några av prinsarna Vitsomsnö. Hjärtat hennes som bultat av rosenrött, blev nu svalt vitt och strängt av en förlamande rädsla. En rädsla att vara och göra fel var alltid hos henne. Den byggde bo i hennes medvetande. En rädsla att de svala vita applåderna skulle tystna och att speglarna som numera täckte hela landet, inte skulle göra Like-tecknet . Men allra mest var hon rädd för att något av det hennes rosenröda skulle skina igenom hennes vita skrudar - för då och då gav hon sig iväg i största hemlighet till Dagdrömmarnas land. Där fick hon vara röd och vild precis som hon var. Hon hade hittat en spricka i tiden, vid kanten av en sprucken spegel på en bakgata nära stadsgränsen. och på så sätt funnit Dagdrömmarnas land. Att få vara där, var som att dricka det friskaste källvatten och andas den renaste himmelsluften . Men i Dagdrömmarnas land kunde man bara vara i korta korta stunder- men i de stunderna var hon i det fria .Och där var hon alldeles rosenrött lycklig.
Men så hände det som inte fick ske - hon upptäcktes av en av de vita kvinnorna som vaktade landet Speglas. Tagen på bar gärning ,när hon precis kommit ur sin dagdröm med ett leende. Straffet lät inte vänta på sig. Hon fick bära rosenröda trasor genom staden och bli uttittad och förlöjligad av de vita. Först skämdes hon och ville tillbaka till allas vithet- men sedan hände något märkligt. Hon började vara i landet Dagröm mitt i Speglaslandet. Hon log av rosenröd glädje och lust. Hon fnittrade glatt åt sig själv och sina röda påhitt.
De vita folket dömde henne till utvisning, skrämda som de var av hennes vansinnigheter.
Hon kastades ut ur staden och landet Men alldeles bakom knuten på Speglas fanns ett annat slags Dagdrömmarnas land –fast detta landet kallades Kärleken . De gflaggade med regnbågsskimrande flaggor Där bodde det konstiga folket av alla olika sorters färg och form. Här fick prinsessan Rosenröd vara precis så rosenröd hon förmådde vara. Och hon hittade en prins som skimrade i rubinrött . Och de förälskade sig i varandra . Och precis som i alla de bästa sagorna så levde de allihopa lyckliga i alla sina färgglada äventyrligheter.
Landet Speglas bar önskedrömmarnas skimmer. Det var landet där man skulle få veta hemligheterna om hur man blev vuxen och lycklig. Det var där de vackra människorna levde och härskade. De som räknades och bestämde vad som dög och inte dög. Vilka som skulle finna lyckan att få f stanna i det eviga ungas land- och vilka som inte fick vara medborgare i de ungas önskedrömmarnas land. Där fanns också alla drömmars prins, hade prinsessan Rosenröd hört viskats i vinden . Vinden som kom från landet Speglas bar de vuxnaste och rikaste konungarna och drottningarnas viskningar till de unga prinsarna och prinsessorna som började bli lite för stora hemma i Barndomslandet.
.
Unga prinsessan Rosenröd var i hemlighet förtjust i allt sitt röda som gett henne sitt namn., likt den allra vackraste blomman hemma i skottssparken. Röd var hennes vackraste färg. Och hon var röd som en ros. Det var nämligen så på den här gamla tiden så bra väldigt bra anordnat i det lilla barndomslandet, att lilleprinsen Gredelin älskade sitt lila jag likaså lvar illasyster Gyllenegult överförtjust i guldigt gult –som sken som solen själv. I barndomslandet , som fanns mitt i den vackraste delen av slottsparken, lekte alla prinsar och prinsessor med alla färger och former som var och fanns. De blev som den vackraste sommaräng man kan tänka sig.
Men nu var det dags att resa vidare och lämna Barndomslandt för landet Speglas. Prinsessan Rosenröd var lite nervös inför den stora resdagen, men också förväntansfull inför sin allra första resa på egen hand.
Hon gjorde sig så röd och vacker hon kunde. Packade en lite väska med det finaste röda hon visste.
Hon kom fram sent på natten och fick ett litet rum precis innan för gränsen i den första staden i landet Speglas.
På morgonen badade hon i ett litet vackert vitt badkar och provade den gnistrande snövita tvålen som fanns på kanten. Allt var gnistrande vitt. Badlakanet. Mattan. Tandborsten och hårborsten. Rosenröd kände hur den vita tvålen tvättade bort hennes röda och gjorde henne alldeles slät och vit som en porslinsdocka. Det fanns också ett toalettbord, vitmålat med en vit spegel och med flaskor och burkar i vitaste vitt. Läppstiftet var vackert snövitt på hennes mun, ögonskuggan glittrade som skare på ögonlocken. I garderoben hängde vita klänningar, alla precis likadana.
Rosenröd provade en av dem. Klänningen var trång och stel att bära- så hon packade upp sin mjuka favoritklänning i rosenröd sammet och gick ut.
I landet Spegel var nästan alla vitklädda. Hon kände igen några av de andra prinsarna och prinsessorna från sin skola som bar sina vanliga kläder i alla olika sorters färger. Även om de också tappat lite sin färg i ansiktena och såg lite mer vitlika ut allihopa.. DDe tittade skyggt på varandra, men låtsades sedan inte kännas vid varandra och landt de kom ifrån.. Rosenröd såg att flera av prinsessorna rusade in och bytte till de stela vita klänningarna som bars av alla tonåriga prinsessor i landet Spegel. Rosenröd gick några gator i den vita staden och aldrig för hade hon lyst så röd som nu.Fastän den vita tvålen tvättat henne nästan snövit. Hon som älskat det rosenröda börja nu skämmas för sin röda färg. Hon kände det som om alla tittade på henne med elaka och ogillande ögon. Hon kom fram till en kvinna som tittade på henne med kall min och drog in henne i sagoskimrande vitt rum. Kvinnan sa inget- men Rosenröd visste med ens , att för att få stanna i landet spegel måste hon kasta bort det allt det röda och bara vara i vitt. Annars skulle hon bli en av det konstiga folket som hon hört talas om. De som fått lämna Speglas redan vid femton år. De bar en förbannelse med sig, berättades det. Alla som träffade det konstiga folket blev fula och oönskade, De blev betraktade med samma fasa som de spetälska som funnit för länge länge sedan på den blåaste planeten Tellus.
Så Rosenröd förvandlades i ett trollslag till Snövit nr 654895638291479810. Men hon fick stanna i landet Speglas! Hon ville inte vara en av de konstiga!
Snövit nr 654895638291479810 fyllde år många gånger. Hur gammal hon var hade hon förträngt för alla skulle vara lika unga i landet Speglas. Det var så bestämt. Alla skulle bära vitt och vara på samma ställen. De allra hippaste vita- de bestämde var nästa fest skulle vara. Och de bestämde om någon av prinsarna Vitsomsnö skulle få någon av prinsessorna Snövit. Och sedan leva lyckliga i ett snövitt molnpalats lång uppe i bergen i landets norra del- där bara de som var gifta på vitt fick bo.
Vår lilla prinsessa Snövit nr 654895638291479810 log inte så ofta. Ansiktet blev hårt och stelt av allt det vita. Hon gick på all de hippa vita festerna, pussade några av prinsarna Vitsomsnö. Hjärtat hennes som bultat av rosenrött, blev nu svalt vitt och strängt av en förlamande rädsla. En rädsla att vara och göra fel var alltid hos henne. Den byggde bo i hennes medvetande. En rädsla att de svala vita applåderna skulle tystna och att speglarna som numera täckte hela landet, inte skulle göra Like-tecknet . Men allra mest var hon rädd för att något av det hennes rosenröda skulle skina igenom hennes vita skrudar - för då och då gav hon sig iväg i största hemlighet till Dagdrömmarnas land. Där fick hon vara röd och vild precis som hon var. Hon hade hittat en spricka i tiden, vid kanten av en sprucken spegel på en bakgata nära stadsgränsen. och på så sätt funnit Dagdrömmarnas land. Att få vara där, var som att dricka det friskaste källvatten och andas den renaste himmelsluften . Men i Dagdrömmarnas land kunde man bara vara i korta korta stunder- men i de stunderna var hon i det fria .Och där var hon alldeles rosenrött lycklig.
Men så hände det som inte fick ske - hon upptäcktes av en av de vita kvinnorna som vaktade landet Speglas. Tagen på bar gärning ,när hon precis kommit ur sin dagdröm med ett leende. Straffet lät inte vänta på sig. Hon fick bära rosenröda trasor genom staden och bli uttittad och förlöjligad av de vita. Först skämdes hon och ville tillbaka till allas vithet- men sedan hände något märkligt. Hon började vara i landet Dagröm mitt i Speglaslandet. Hon log av rosenröd glädje och lust. Hon fnittrade glatt åt sig själv och sina röda påhitt.
De vita folket dömde henne till utvisning, skrämda som de var av hennes vansinnigheter.
Hon kastades ut ur staden och landet Men alldeles bakom knuten på Speglas fanns ett annat slags Dagdrömmarnas land –fast detta landet kallades Kärleken . De gflaggade med regnbågsskimrande flaggor Där bodde det konstiga folket av alla olika sorters färg och form. Här fick prinsessan Rosenröd vara precis så rosenröd hon förmådde vara. Och hon hittade en prins som skimrade i rubinrött . Och de förälskade sig i varandra . Och precis som i alla de bästa sagorna så levde de allihopa lyckliga i alla sina färgglada äventyrligheter.
RSS Feed
