Jag satt en stund efter jobbet idag och grunnade en stund på detta med vår blinda tro på förnuftet. Det rationella. Det spikraka. Det hyllade förnuftet. Den så kallat manliga logikens triumf.
Och kom fram till att förnuft i all ära – men det är sunt förnuft som bör regera.
Alltså en portion klokt analyserat tänkande av hjärnan och en portion hjärta värdegrundsbaserad vägledning.
Helst i balans med varandra- och ska det dra åt något håll bör det vara hjärta som skall styr skutan.
Precis motsats mot vad som nu råder alltså. Det finns en övertro, mycket emotionell sådan, på förnuftet. På att ett plus ett blir två. Så ekonomerna har adderat, multiplicerat stort , dividerat hejvilt och på något sätt hamnat i ett stort jävla kaotiskt minus.
1 % av människorna på jorden äger nästan allt. Är det bra matematik? Är det sunt förnuft? Är det klokt? Eller är det ett faktiskt bevis på ett totalt mänskligt haveri?
Vi uppmanas att jobba mera, för att kunna konsumera mera, för at få till fler jobb ,för att öka konsumtionen…..Medan jordklotets naturtillgångarna sinar och/eller förgiftas - och vårt själsliv går i baklås. Det finns liksom ingen plats för glädjen längre. Eller ens kärlek. Bara kickar och lustar som kan köpas och förbrukas. Det finns förnuftiga ekonomiska kalkyler på hur mycket det gå att tjäna pengar på detta. Men hur glad inombords är torsken som köp sig en utlösning när han går hem till sig? Hur mycket sund livsglädje och sprittande kärlek upplevs när du vaknar jämte ditt hundrade engångsligg?
Det finns mycket pengar att tjäna på olyckan och vårt växande behov av avstängdhet från oss själva och det liv vi lever. Läkemedelsindustrin blomstrar, liksom drogförsäljning och sexindustrin. Förnuftiga siffror i raka led och staplar. Vinsterna är enorma , men förlusterna av det egentliga värdet känns ännu mycket större…
Fredliga länder som Sverige tjänar pengar i massor på att tillverka vapen till de länder som vill döda sina egna eller grannländernas medmänniskor. Ekonomiskt förnuftigt i prydliga tabeller och vårt BNP- men vapentillverkares bomber, minor och gevär trasar människor till smulor. Och sliter isär samhällen och kulturer. Vapen upprätthåller krigstillstånd- det finns rationella pengar att tjäna- men är det viktigt? Riktigt rätt? Eller är det bevis på en oförnuftighet som är rent dödlig? Är döden det enda rationella, kan man ju undra?
Men den där känslan av att finnas till av en särskild orsak, att njuta av det som är alldeles orationellt och obetalbart. Ett barns skratt. En hand som smeker dig av egen lust. Vårsolens första värme. Ett befriande regn. En famn att vila i. Det som gör livet till ett liv värt att leva, att kämpa för- för det krävs ett sunt hjärta.
Ett hjärta i balans med klokskap som erfarenhet och betraktande ger.
Ett hjärtas röst skall inte förväxlas med emotionella nyck. De är oftast behovsbaserade utifrån en rädsla eller bristfällighet. Som ett övertrött eller överstimulerat barns skrik på uppmärksamhet.
Nej sunt förnuft är milt, tålmodigt och evigt- inte alls trendkänsligt eller bekräftelsesökande.
Och just nu behövs det mycket sunt kärleksfullt förnuft för att ta oss ur den här härvan som så kallade rationella beslut av män i hög position ställt till med. Annars är det snart slut med Homo sapiens i planeten Tellus historia. En liten liten fotnot i universums evighet. Som raderade ut sig själva. Oerhört oförnuftigt gjort, tänker troligen tiden- medan den går sin gilla gång
Och kom fram till att förnuft i all ära – men det är sunt förnuft som bör regera.
Alltså en portion klokt analyserat tänkande av hjärnan och en portion hjärta värdegrundsbaserad vägledning.
Helst i balans med varandra- och ska det dra åt något håll bör det vara hjärta som skall styr skutan.
Precis motsats mot vad som nu råder alltså. Det finns en övertro, mycket emotionell sådan, på förnuftet. På att ett plus ett blir två. Så ekonomerna har adderat, multiplicerat stort , dividerat hejvilt och på något sätt hamnat i ett stort jävla kaotiskt minus.
1 % av människorna på jorden äger nästan allt. Är det bra matematik? Är det sunt förnuft? Är det klokt? Eller är det ett faktiskt bevis på ett totalt mänskligt haveri?
Vi uppmanas att jobba mera, för att kunna konsumera mera, för at få till fler jobb ,för att öka konsumtionen…..Medan jordklotets naturtillgångarna sinar och/eller förgiftas - och vårt själsliv går i baklås. Det finns liksom ingen plats för glädjen längre. Eller ens kärlek. Bara kickar och lustar som kan köpas och förbrukas. Det finns förnuftiga ekonomiska kalkyler på hur mycket det gå att tjäna pengar på detta. Men hur glad inombords är torsken som köp sig en utlösning när han går hem till sig? Hur mycket sund livsglädje och sprittande kärlek upplevs när du vaknar jämte ditt hundrade engångsligg?
Det finns mycket pengar att tjäna på olyckan och vårt växande behov av avstängdhet från oss själva och det liv vi lever. Läkemedelsindustrin blomstrar, liksom drogförsäljning och sexindustrin. Förnuftiga siffror i raka led och staplar. Vinsterna är enorma , men förlusterna av det egentliga värdet känns ännu mycket större…
Fredliga länder som Sverige tjänar pengar i massor på att tillverka vapen till de länder som vill döda sina egna eller grannländernas medmänniskor. Ekonomiskt förnuftigt i prydliga tabeller och vårt BNP- men vapentillverkares bomber, minor och gevär trasar människor till smulor. Och sliter isär samhällen och kulturer. Vapen upprätthåller krigstillstånd- det finns rationella pengar att tjäna- men är det viktigt? Riktigt rätt? Eller är det bevis på en oförnuftighet som är rent dödlig? Är döden det enda rationella, kan man ju undra?
Men den där känslan av att finnas till av en särskild orsak, att njuta av det som är alldeles orationellt och obetalbart. Ett barns skratt. En hand som smeker dig av egen lust. Vårsolens första värme. Ett befriande regn. En famn att vila i. Det som gör livet till ett liv värt att leva, att kämpa för- för det krävs ett sunt hjärta.
Ett hjärta i balans med klokskap som erfarenhet och betraktande ger.
Ett hjärtas röst skall inte förväxlas med emotionella nyck. De är oftast behovsbaserade utifrån en rädsla eller bristfällighet. Som ett övertrött eller överstimulerat barns skrik på uppmärksamhet.
Nej sunt förnuft är milt, tålmodigt och evigt- inte alls trendkänsligt eller bekräftelsesökande.
Och just nu behövs det mycket sunt kärleksfullt förnuft för att ta oss ur den här härvan som så kallade rationella beslut av män i hög position ställt till med. Annars är det snart slut med Homo sapiens i planeten Tellus historia. En liten liten fotnot i universums evighet. Som raderade ut sig själva. Oerhört oförnuftigt gjort, tänker troligen tiden- medan den går sin gilla gång
RSS Feed