Jag har under de senaste åren haft manliga chefer. Det har varit bra för mig. Jag har fått öva mig i att vara tydlig. Övertydlig. Män begriper generellt sämre än kvinnor- är min mycket ovetenskapliga, men än dock upplevelsebaserade tes.
Så jag behöver vara TYDLIG med vad jag faktiskt VILL- och lika TYDLIG med vad jag INTE VILL. För män kopplar inte det uppenbara. De är liksom inte med i händelsernas centrum. Kvinnor är tränade i att vara mer nyanserade och förstår därmed total helhet och allt det där som finns – men som inte riktig går att ta på. Män däremot behöver tydlighet. Inte svamlande om jag skulle vilja…. Om det skulle fungera…Utan rakt på- jag vill. Jag kräver. Nu. Ändra dg!
Oförmågan att våga vara tydlig och därmed besvärlig gör ofta kvinnor till gnälliga offer. Som vare sig kvinnliga eller manliga chefer orkar lyssna på. I stressade situationer där tiden tickar. Som arbetsmiljön ser ut för de flesta idag. Så finns inte tid och rum för lyssna in. Och ta hand om dem som inte riktigt vågar ta vara på sig själva.
Och offer har en tendens, tänker jag -att förbli omogna…
Så mina damer- tala ur skägget, för böveln - om du vill ha förändring. Nej du blir inte omtyckt och bekräftad som ljuvlig. Du blir troligen ansedd som jobbig och ett rejält pain in the ass. Men du får det du vill. Förändring. Om det nu var det du ville…
RSS Feed
