För en vecka sedan råkade jag ut för ett trauma. Jag deletade hela min blogg- mer än 150 texter och ett års arbete. Ett arbete jag tyck mycket om. Att fota och skriva min värld har betytt mycket för mig. Jag har fått använda min kreativitet och analysförmåga. Öppnat mina ögon som nyfiket tittat på omvärlden efter sköna eller märkliga ting att fotografera. Jag lyssnar in mig på spårvagnar och andra resor, på människors blickar och kroppsspråk och medias rubriker och deras tystnad. Jag vidgar min värld helt enkelt med hjälp av min blogg.
Så när jag stod där med det obegripliga – att mitt finger snabbt som attan tryckt bort min blogg så blev jag både iskall och hysterisk på samma gång. Och kom ihåg hur jag startade min bana med det häringa kring datoranvändandet- genom formatera en hårddisk på jobbet genom ett väldigt enkelt och snabbt tangenttryck- i all okunnighet. De blev så där glada på mitt jobb….och eftersom jag inte var fastanställd så minns jag att jag darrade något….
Jag insåg att jag i alla fall inte hade publicerat mitt deletande , när jag nu återigen alltför snabbt tryckt på en JA-knapp ….- och där kunde det ju finnas en öppning till en lösning. Men vilken- det hade jag ingen aning om eftersom mina tekniska och datamässiga kunskaper härrör från anno dazumal. Dessutom är jag en människa med grava problem med sortera och katalogisera. Att städa upp efter mig. Diska efter festen är liksom inte min grej. Det tvingas jag väl att erkänna då och då- när jag står där med uppkavlade ärmar med flera dagars disk.
Så att spara mina blogginlägg med bild + med en backup….har liksom inte föresvävat mig så där direkt – så att jag gjort slag i saken och börjat spara i mapp.
Men nu står jag då inför ett vägval
Att chansa igen. Eller börja strukturera lite.
Och då kanske mången av er tycker att det inte är ett svårt val. Men jag har chansat rätt mycket i mitt liv. Och klarat mig bra med några själsliga skrubbsår och ett par raka käftsmällar. Chansa kan jag ju. Att sortera och strukturera mina impulser och ingivelser däremot -är jag inte fullkomligt bekant och bekväm med.
Så mitt till synes enkla vägval…kan få konsekvenser- som blir till ett livsval. Det är väl ändå något att grunna på. Innan jag chansar. För chansa är ju det alltid frågan om. Jag har ju ingen aning om vad som kommer att finnas i min morgondag. Det är väl mer oddsen jag behöver ha koll på, antar jag …. Och diska lite oftare.
Så när jag stod där med det obegripliga – att mitt finger snabbt som attan tryckt bort min blogg så blev jag både iskall och hysterisk på samma gång. Och kom ihåg hur jag startade min bana med det häringa kring datoranvändandet- genom formatera en hårddisk på jobbet genom ett väldigt enkelt och snabbt tangenttryck- i all okunnighet. De blev så där glada på mitt jobb….och eftersom jag inte var fastanställd så minns jag att jag darrade något….
Jag insåg att jag i alla fall inte hade publicerat mitt deletande , när jag nu återigen alltför snabbt tryckt på en JA-knapp ….- och där kunde det ju finnas en öppning till en lösning. Men vilken- det hade jag ingen aning om eftersom mina tekniska och datamässiga kunskaper härrör från anno dazumal. Dessutom är jag en människa med grava problem med sortera och katalogisera. Att städa upp efter mig. Diska efter festen är liksom inte min grej. Det tvingas jag väl att erkänna då och då- när jag står där med uppkavlade ärmar med flera dagars disk.
Så att spara mina blogginlägg med bild + med en backup….har liksom inte föresvävat mig så där direkt – så att jag gjort slag i saken och börjat spara i mapp.
Men nu står jag då inför ett vägval
Att chansa igen. Eller börja strukturera lite.
Och då kanske mången av er tycker att det inte är ett svårt val. Men jag har chansat rätt mycket i mitt liv. Och klarat mig bra med några själsliga skrubbsår och ett par raka käftsmällar. Chansa kan jag ju. Att sortera och strukturera mina impulser och ingivelser däremot -är jag inte fullkomligt bekant och bekväm med.
Så mitt till synes enkla vägval…kan få konsekvenser- som blir till ett livsval. Det är väl ändå något att grunna på. Innan jag chansar. För chansa är ju det alltid frågan om. Jag har ju ingen aning om vad som kommer att finnas i min morgondag. Det är väl mer oddsen jag behöver ha koll på, antar jag …. Och diska lite oftare.
RSS Feed
