Jag funderar numera därför mer på hur kan jag minska distansen till livet. Slippa så mycket ängslan det bara går. Putsa mina linser rena- eller ta av dem rent av. Så jag ser det där uppenbara som barnet ser- men jag missar. Om jag inte stannar till och verkligen anstränger mig. Och jag vill verkligen leva utan filter och förkunnare. Såg en kurs i någon slags medvetandegörande som kostade 1800 kr för 4 timmar. Jag tänker att detta medvetande måste finnas i mig. alldeles gratis. Och det är ju med mig själv jag måste leva och vara med . En guru för alla tillfällen skulle stå mig dyrt. Alldeles för dyrt.
Och livet måste vara rättvist, annars är jag inte med. Som Karlsson på taket så riktigt uttryckte det.
Så jag tänker mer på skapa utrymme att vara själv på. Och komma så nära livet det bara går. Höra dess andetag,. Känna dess puls. Lukta dess existens. Se sakerna för var det är. Inte det jag vill.eller tor och hoppas. Eller är rädd för. Utan se att kejsaren är naken- och att han verkar se det själv
Och så övar jag mig på att våga ha fula otrendiga skor. Men som är bra för mig att gå i.
Smärta är okul- och jag är värd något riktigt bra och kupigt! Det är alldeles uppenbart- för mig!