Tro inte på vuxenheten- för vi levererar inte

För några år sedan gick det upp för mig att jag ansågs som något av en auktoritet på mitt område. Det var en chock. Jag hade i mitt naiva sinne trott att auktoriteter visste mer. mer än vad jag faktiskt vet och kan. Och det är inte så mycket mer än några små betraktelser och en radda misstag.
​
Och plötsligt förstod jag den där rädslan vuxenheten har att bli avslöjade. Få brallorna nerdragna och visa upp den hopkrumpna litenhet. Om vi tror vi vet något, vill säga. Och tror vi måste upprätthålla den bilden inför andra.
 
Om vi verkligen visste så jäkla mycket så kan man ju undra hur i hela friden världen ser ut som den gör?
 
Massa smågossar vid makten- Det är inte roligt att dras med dessa mindervärdiga människor i maktpositioner- och på något märkligt vis är det ofta där man hittar dem…. Och hur har de lyckats ta sig dit om vuxenheten varit vuxen på riktigt?
Med ett värdesystem som håller över tid?
Där må bra inte sker på bekostnad av dina medmänniskor och jorden.
Där lyckan är att dela med sig.
Där kärleken är att möta sin tvillingsjäl och bygga livets bro medan man går. 
Där allting går- även om det kan ta tid och mycket arbete.
 
Men det här är inget dagens vuxna lär ut. Det gastas istället om murar, hårdare tag, fler av och utvisningar och fler poliser…Vad är detta ; mer än ett rungande skrik över en totalt inkompetent vuxenvärld som är skiträdda att jus t det skall synas. Vi lever i en så rädd värld. I en tid så rädd. För varandra och för oss själva.
Vi skulle kunna leva i kärlek och dela mera – men vi väljer fortfarande roffandets väg som kantas av svek, sorg, krig och utanförskap. För att inte tala om klimatkollaps
 
Så kära unga människor. Lita inte på oss så kallat vuxna. Vi förtjänar inte er tillit.
Vi levererar inte!!  
Bli era egna vuxna- och se oss som de små vi är. Hoppas ni lyckas trots oss!