Jag har funderat lite fram och tillbaka på detta med att den svenska åklagaren Marianne Nys beslut lägga ner åtalet mot Julian Assange- eftersom han liksom aldrig vågat dyka upp….
Om man är en fan av rättsäkerhet och lite lag och ordning så där- så känns det minst sagt märkligt att man lägger ner åtal mot en person som har pengar och vänner nog för att undvika en rättegång i Sverige. Doftar 1800-tal och att etablissemang - det luktar inte radikalt nytänk och fräckt om jag säger så, mr Assange.
Den första frågan är alltså inte om Assange är skyldig till våldtäkt eller inte, utan om det är OK att släppa ett åtal bara för att gubben inte dyker upp….modig som få, har han gömt sig på en ambassad i London i några år för slippa förhöras…..OBS IRONI!!!
Fråga två är naturligtvis om han är skyldig eller inte till att våldtagit eller ofredat de två kvinnorna som anmält honom. Jag lutar åt att han är det. Mycket beroende på hans ryggradslösa uppträdande efteråt, det får jag tillstå. Och det håller naturligtvis inte juridiskt. Mina åsikter är inte bevis, bara psykologiska tolkningar från ett ganska långt liv.
Jag tror att Julian, liksom många män vet när de betett sig som skitstövlar- men inte förstått att det är brottsligt att tvinga till sig sex utan kondom, när kvinnan bett om det innan samlaget.
Det finns nämligen två slags rättvisor. En för män. Och en för kvinnor. Tycks det mig.
Den sortens rättvisa som är för män är oftast uppbackad i juridisk praktik- dv s nedlagda förundersökningar, friande domar m m
Kvinnors rättvisa finns bokstavligen i lagboken- men inte i praxis och tolkning av den. Det innebär att kvinnor som misshandlats, sexuellt ofredats eller våldtagits behandlas av en annan slags rättvis. Nämligen – Vi-grabbar- emellan- rättvisan. Höhö-rättvisan, så att säga. Den som gror i bastun. Och som är etablissemangets grundpelare.
Gubben. Mannen. Killen. Julian. Lika med makten.
Julian Assange kanske ser sig själv som en underdog. En hjälte för de maktlösa. Men han liksom sååååååå måååååånga män innan honom tenderar att inte räkna de 51 % av mänskligheten som har en snippa istället för en snopp.
Det finns helt klart en blind fläck här. En könsapartheid. Som inte ens vänsterkillar ser. Eller bryr sig om.
En våldtäktsman är inte hipp- Det osar liksom inte VINNARE om en som tvingar sig på någon. Det är ett brott som i fängelset har jävligt låg status.
Jag tror att Julian är rädd om sin image. Om han vore en modig man hade han ju kunnat bli kultförklarad om han utvisats till USA- då hade han ju kunna proklamera sig som en riktig krigare- i klass med Mandela, liksom.
Men den sortens mod och skarpsinne äger inte våran Julian.
Han är en krökt man av någon anledning. Men kanske kan man tycka lite synd om honom, som den människa han ändå är.
Om man är en fan av rättsäkerhet och lite lag och ordning så där- så känns det minst sagt märkligt att man lägger ner åtal mot en person som har pengar och vänner nog för att undvika en rättegång i Sverige. Doftar 1800-tal och att etablissemang - det luktar inte radikalt nytänk och fräckt om jag säger så, mr Assange.
Den första frågan är alltså inte om Assange är skyldig till våldtäkt eller inte, utan om det är OK att släppa ett åtal bara för att gubben inte dyker upp….modig som få, har han gömt sig på en ambassad i London i några år för slippa förhöras…..OBS IRONI!!!
Fråga två är naturligtvis om han är skyldig eller inte till att våldtagit eller ofredat de två kvinnorna som anmält honom. Jag lutar åt att han är det. Mycket beroende på hans ryggradslösa uppträdande efteråt, det får jag tillstå. Och det håller naturligtvis inte juridiskt. Mina åsikter är inte bevis, bara psykologiska tolkningar från ett ganska långt liv.
Jag tror att Julian, liksom många män vet när de betett sig som skitstövlar- men inte förstått att det är brottsligt att tvinga till sig sex utan kondom, när kvinnan bett om det innan samlaget.
Det finns nämligen två slags rättvisor. En för män. Och en för kvinnor. Tycks det mig.
Den sortens rättvisa som är för män är oftast uppbackad i juridisk praktik- dv s nedlagda förundersökningar, friande domar m m
Kvinnors rättvisa finns bokstavligen i lagboken- men inte i praxis och tolkning av den. Det innebär att kvinnor som misshandlats, sexuellt ofredats eller våldtagits behandlas av en annan slags rättvis. Nämligen – Vi-grabbar- emellan- rättvisan. Höhö-rättvisan, så att säga. Den som gror i bastun. Och som är etablissemangets grundpelare.
Gubben. Mannen. Killen. Julian. Lika med makten.
Julian Assange kanske ser sig själv som en underdog. En hjälte för de maktlösa. Men han liksom sååååååå måååååånga män innan honom tenderar att inte räkna de 51 % av mänskligheten som har en snippa istället för en snopp.
Det finns helt klart en blind fläck här. En könsapartheid. Som inte ens vänsterkillar ser. Eller bryr sig om.
En våldtäktsman är inte hipp- Det osar liksom inte VINNARE om en som tvingar sig på någon. Det är ett brott som i fängelset har jävligt låg status.
Jag tror att Julian är rädd om sin image. Om han vore en modig man hade han ju kunnat bli kultförklarad om han utvisats till USA- då hade han ju kunna proklamera sig som en riktig krigare- i klass med Mandela, liksom.
Men den sortens mod och skarpsinne äger inte våran Julian.
Han är en krökt man av någon anledning. Men kanske kan man tycka lite synd om honom, som den människa han ändå är.
RSS Feed
