Lilla My
  • Blog
  • Myself
  • Fotografier
    • En liten by i Grekland
    • Blomster
    • Italiens klack
    • Indialand
    • Vinterbild
    • Höstbilder
    • Sensommar går mot höst
    • London calling
    • Vårsalong 2014
    • Tankebilder
    • Människor
    • Vinter
    • Perspektiv
  • Livet
  • LOGG-BLOGG London
  • LOGG-BLOGG Kerala
  • LOGG-BLOGG Kreta
  • LOGG-BLOGG Bohuslän
  • LOGG-BLOGG Malta
  • Sprakande höst

Ungdom- vår tids förbannelse. Och död

9/18/2016

0 Comments

 
Picture
Att vara ung – det är att tro sig veta allt och ändå inte förstå särskilt mycket. För förståelsen tar tid att mogna sig fram genom ett helt livs vidunderligheter.
Att vara ung - det är att leva i nuet utan backspegel och framtidskarta. För det unga livet har haft för få år på sig –för  att ses bakåt och förstås framåt.
Att vara ung- det är att inte greppa att varendaste steg som tas och ord som sägs har konsekvenser. Ödesdigert och hoppfullt. På en och samma gång.
Att var ung- det är att vara i knopp. Utan att veta om kommande blomning, befruktning, skördetid och död.
 
Jag har skrivit om det förut. Vår tids dyrkan av det unga. Det naiva och oskyddade.
Att vi liksom är besatta av det. Att åldrande människor som till varje pris vill dricka de ungas tid, gillande och kroppar- är som et slags pedofiliserade vampyrer. Att vi tror att deras unga blod skall rädda oss från döden. Från vissnandet i bakgrunden.
Så vi våldför oss på de unga. Förr begränsade vi det. Tuktade det i förmaningar. Nu äter vi det. Glupskt. Och besinningslöst.
 
Jag har kommit till att tillbringa alltmer tid i naturen. Ser årstidskiftningarna. Och finner ro i det. För vad vet träden –som vågar släppa sina löv varje år- som inte vi förstår oss på? Våga lita på. Att förgrund blir bakgrund och möjliggör på så sätt en ny vår igen. En ny sommar. En ny höst. Och ännu en vintervila vankas. Det ger mig frid och mening. En sällhet över livets skönhet och visdom.
I de stilla betraktar jag nu naturens myckna skönhet. Inte bara det skira gröna på våren. Eller sommarens storslagna prakt. Utan också hösten jordiga färger -  innan de sakta tonar bort. Faller av . Och skyddar med sina liv det nya. Förmultnar och blir till näring.
Träden är kloka. Liksom våra blommor. De vilar i tillit till livets magi.
 
Vi människor och folkslag är däremot oftast rädda. Och är ganska enfaldiga, är jag rädd för. För vi vill suga ur oss det unga och nya nu. Inte skydda det och glädjas av att se det växa sig starkt och grannt. Och när vi gör det i denna storskalighet som nu sker- så hotar vi livet efter oss, tänker jag. Vi vill leva ungt för evigt
Och inte lämna klokskap och kärlek efter oss. Och därmed blir vår tids förbannelse- ungdomen- förmodligen vår egen död.

0 Comments



Leave a Reply.

    Archives

    August 2019
    July 2019
    March 2019
    February 2019
    January 2019
    November 2018
    October 2018
    September 2018
    August 2018
    July 2018
    June 2018
    May 2018
    April 2018
    March 2018
    February 2018
    January 2018
    December 2017
    November 2017
    October 2017
    September 2017
    August 2017
    July 2017
    June 2017
    May 2017
    April 2017
    March 2017
    February 2017
    January 2017
    December 2016
    November 2016
    October 2016
    September 2016
    August 2016
    July 2016
    June 2016
    May 2016
    April 2016
    March 2016
    February 2016
    January 2016
    December 2015
    November 2015
    October 2015
    September 2015
    August 2015
    July 2015
    June 2015
    May 2015
    April 2015
    March 2015
    February 2015
    January 2015
    December 2014
    November 2014
    October 2014
    September 2014
    August 2014
    July 2014

    Lilla My

    Jag är en liten My som håller på att bli stor. Och som med stora ögon och bultande hjärta tittar mig runt i världen. Försöker förstå. Försöker bli klok.Försöker hitta hem i mig själv och orientera mig i en förunderlig värld.

    Categories

    All

    RSS Feed

Powered by Create your own unique website with customizable templates.