Om man studerar sig själv lite då och då- vilket jag ofta gör…Jag platsar helt klart i gruppen navelskådare- även om jag tror mig titta lite djupare och längre in än så- mer komplext …men det kan ju vara en navelskådares stora llivsögn…
Hursomhaver- när jag har studerat mig själv- så kan jag konstatera att jag befinner mig på olika energinivåer. Varenda dag. Varenda stund. Upp. Och ner.
Tänk er en hiss med olika våningsplan.
Källaren - är inget roligt ställe- dit önskar man inte ens sin värsta ovän. Ett ställe av unkenhet och bröte. Sådant man inte gärna vill ha upp i dagsljuset till allmän beskådan s a s
Våning 1 & 2- inget vidare det heller. Ställen utan ljus och rymd. Kvavt och ångestframkallande
Våning 3 & 4 –som gråa vardagar där man liksom inte är med
Våning 5 & 6. Nu börjar det likna något. Här bor vardaglig trevlighet. Det flyter på
Våning 7 & 8 Kreativitet. Flow. Taket höjs och ljuset skiner in
Våning 9 Kärlek. Glädje. Frihet. Sanning. Närhet
Våning 10 Frid. Hemma. Äntligen
Detta är mina energinivåer- mina hemvister dagligdags. Oftast är jag på våning 6 och 7. Jag är en glad människa med ett nyfiket sinne och kreativitet är mitt intresse. Har jag mediterat och nått mig själv- så är jag på våning 9. 10:an har jag bara fått kika in i. Men jag vet att den finns. De räcker bra så.
Källaren har jag också varit i. Det är ingen rolig historia. Vare sig för mig eller någon annan. Där finns mycket skit. Huva. Vad jag kan ställa till det i mörkret
När jag är nersatt av infektioner eller konflikter är jag ofta på 2an eller 3an. Den våningsplanen delar jag med mina likar i Upprördsvänstern. Vi som söker oss till det stinkande onda som finns runt om oss. Inte kroppsligen- men mentalt. Här kan jag orera om prostitution, manligt förtryck, konstigheter inom religioner, ekonomiska och sociala orättvisor. Allt det där onda finns. Men jag gör inte mycket nytta på det våningsplanet. Jag orkar inte- för jag blir liksom sittande i mitt tungsinne. Eftersom mitt hjärta tillhör den vänstra flanken- vet jag inte riktigt hur högergänget fungerar. Men jag tror de flyr in i någon slags sluskalteregon. De avreagerar sig på det viset. Men det är bara vad jag tror- jag vet ju inte.
Jag vet att gamla mormorsråd som sova på saken, äta bra mat, röra på sig är energihöjande. Man åker upp ett par våningar. Naturen och meditation är också säkra kort om jag vill upp ett par våningar
Energisänkande är ältande, vindrickande, skräpmat, stress. Lögnaktiga beteende. Ja det finns många sätt att sänka sig några våningsplan på.
Min fråga till mig själv är varför jag inte är högst uppe hela tiden. Vad söker jag på de lägre planen? Förståelse? Men det kluriga är att varje våningsplan har sin egna logik. Många med mig har nog lyckats blanda ihop korten för oss själva på källarnivå- för att se saken med helt andra ögon på våning 5.
Så varför inte alltid våning 10? Varför nöja sig med 7? Lättja? Oförstånd? Odisciplin?
Så tänker jag nu från våning 5….
Hursomhaver- när jag har studerat mig själv- så kan jag konstatera att jag befinner mig på olika energinivåer. Varenda dag. Varenda stund. Upp. Och ner.
Tänk er en hiss med olika våningsplan.
Källaren - är inget roligt ställe- dit önskar man inte ens sin värsta ovän. Ett ställe av unkenhet och bröte. Sådant man inte gärna vill ha upp i dagsljuset till allmän beskådan s a s
Våning 1 & 2- inget vidare det heller. Ställen utan ljus och rymd. Kvavt och ångestframkallande
Våning 3 & 4 –som gråa vardagar där man liksom inte är med
Våning 5 & 6. Nu börjar det likna något. Här bor vardaglig trevlighet. Det flyter på
Våning 7 & 8 Kreativitet. Flow. Taket höjs och ljuset skiner in
Våning 9 Kärlek. Glädje. Frihet. Sanning. Närhet
Våning 10 Frid. Hemma. Äntligen
Detta är mina energinivåer- mina hemvister dagligdags. Oftast är jag på våning 6 och 7. Jag är en glad människa med ett nyfiket sinne och kreativitet är mitt intresse. Har jag mediterat och nått mig själv- så är jag på våning 9. 10:an har jag bara fått kika in i. Men jag vet att den finns. De räcker bra så.
Källaren har jag också varit i. Det är ingen rolig historia. Vare sig för mig eller någon annan. Där finns mycket skit. Huva. Vad jag kan ställa till det i mörkret
När jag är nersatt av infektioner eller konflikter är jag ofta på 2an eller 3an. Den våningsplanen delar jag med mina likar i Upprördsvänstern. Vi som söker oss till det stinkande onda som finns runt om oss. Inte kroppsligen- men mentalt. Här kan jag orera om prostitution, manligt förtryck, konstigheter inom religioner, ekonomiska och sociala orättvisor. Allt det där onda finns. Men jag gör inte mycket nytta på det våningsplanet. Jag orkar inte- för jag blir liksom sittande i mitt tungsinne. Eftersom mitt hjärta tillhör den vänstra flanken- vet jag inte riktigt hur högergänget fungerar. Men jag tror de flyr in i någon slags sluskalteregon. De avreagerar sig på det viset. Men det är bara vad jag tror- jag vet ju inte.
Jag vet att gamla mormorsråd som sova på saken, äta bra mat, röra på sig är energihöjande. Man åker upp ett par våningar. Naturen och meditation är också säkra kort om jag vill upp ett par våningar
Energisänkande är ältande, vindrickande, skräpmat, stress. Lögnaktiga beteende. Ja det finns många sätt att sänka sig några våningsplan på.
Min fråga till mig själv är varför jag inte är högst uppe hela tiden. Vad söker jag på de lägre planen? Förståelse? Men det kluriga är att varje våningsplan har sin egna logik. Många med mig har nog lyckats blanda ihop korten för oss själva på källarnivå- för att se saken med helt andra ögon på våning 5.
Så varför inte alltid våning 10? Varför nöja sig med 7? Lättja? Oförstånd? Odisciplin?
Så tänker jag nu från våning 5….
RSS Feed
