Jag fick se en förhandsvisning av filmen Thailandsdrömmar- en stark film som väcker så många känslor och tankar - och även ett samtal med de som gjort filmen. Det blev ett samtal kring Vad är egentligen kärlek? Och hur skall Thailand kunna resa sig ur prostitutionsträsket.
90 procent av thaimän har eller går till prostituerade, vilket för mig verkar vara en total orimlighet i ett buddistiskt land. En religion som predikar frid och mildhet-visar mot halva sin befolkning ett förakt och ett permanent krigstillstånd. Prostitutionen är stor i alla de österländska samhällena Märkligt, eller hur Dali Lama ?? jag undra så vad du tänker om det…
Som människa är min första reaktion en kräkreflex över de lystna ofta till åren komna männen och deras blickar på de allför unga flickornas kroppar med sina slocknade ögonen. Ögon som inte orkar drömma mer. Det är svårt att inte må illa över sexindustrins människofientlighet. Och det är svårt att låt bli att förakta dessa män som utnyttjar sitt överläge på detta brutala vis. Men jag kämpar med att inte fångas i föraktet- utan gäva djupare för nå insikt.
Vad är kärlek och vad är sexualitet? Har man rätt som ensam tragisk man i Sverige åka och skaffa en fru från det fattiga patriarkaliska helvetet som Thailand faktiskt är, enlig de kunskaper jag har fått om landet. Hur jävlig ensamheten än är? Hur sorgligt tomt ett liv än kan vara…
Hur tar man sig den rätten?
Och vad är egentligen kärlek- är det bara ett sätt att inte vara ensam? Eller är det något mer? Kan kärlek ens uppstå ur en ojämlik situation? Eller är det bara ett ” I will scratch your back if you scratch mine”- relation. Alltid bortom den sanna kärlekens befrielse.
Eller finns bara den sanna kärleken till för oss med mättade magar och livsförtroende?
Jag uppfattar filmen som om de svenska männen som drömmer om och lovsjunger den thailändska flickan – vill ha en kvinna vid sin sida som inte drömmer om ett eget liv. Inte har egna tankar, funderingar och en vilja att skapa en mening med sitt egna liv. Meningen med dessa kvinnors liv är att leva mannens liv- hur torftigt och obildat det än är. Svenska kvinnor har genom åren fått en sådan ekonomisk situation i vårt land- att de kan kosta på sig en och annan dröm. En önskan om en alldeles egen bit av livet. Och det tänder inte dessa män på. De får helt enkelt inte till det – eller upp den- i en livssituation där dealen är jämlik.
De kan bara älska en kvinna som är underdånig och trogen utifrån en lägre position….och kvinnorna från Thailand tycks drömma om ett land att komma till, där de kan få börja leva ett eget liv. Att få börja leva ett liv som svenska kvinnor gör och kan. Få vara människa och
slippa att vara till lags och alltid under de thailändska männens totala maktposition- som skapat ett helvete på jorden för de thailändska kvinnorna. Så när de svenska männen köper sig en thailändsk fru så börjar hon äntligen våga drömma om ett annat sorts liv….Kvinnan blir fri och mannen – tja, han kanske måste våga växa och bli stor och fri, han också. Av egen kraft och vilja.
Så hur uppstod denna manliga rätt att underkuva kvinnlighetens sexualitet? Var det då kärleken bara blev till en dröm- och en köpt sexualitet utan bindning- dess olycksaliga pragmatiska följd? Den köpta sexualiteten som förrådde kärlekens innersta väsen?
Och skapade ensamheten och rädslans territorium? För både de underkuvade kvinnorna som de maktbärande männen.
Rädsla är kärlekens motsatt. Inte hat. Hat föds ur rädslans kärlekslösa land. Rädslan göder lögner och sorg- binder såväl slaven som ägaren vid en ofrihet som förtär- och skapar ofruktbar mark.
Vägen mot den fria sanna kärleken är alltid utifrån min öppna hand- sluter jag handen så kvävs kärleken….
Thailandsdrömmarna blir då till en kuslig mardröm – som dröms i även i vaket tillstånd
Jag fick se en förhandsvisning av filmen Thailandsdrömmar- en stark film som väcker så många känslor och tankar - och även ett samtal med de som gjort filmen. Det blev ett samtal kring Vad är egentligen kärlek? Och hur skall Thailand kunna resa sig ur prostitutionsträsket.
90 procent av thaimän har eller går till prostituerade, vilket för mig verkar vara en total orimlighet i ett buddistiskt land. En religion som predikar frid och mildhet-visar mot halva sin befolkning ett förakt och ett permanent krigstillstånd. Prostitutionen är stor i alla de österländska samhällena Märkligt, eller hur Dali Lama ?? jag undra så vad du tänker om det…
Som människa är min första reaktion en kräkreflex över de lystna ofta till åren komna männen och deras blickar på de allför unga flickornas kroppar med sina slocknade ögonen. Ögon som inte orkar drömma mer. Det är svårt att inte må illa över sexindustrins människofientlighet. Och det är svårt att låt bli att förakta dessa män som utnyttjar sitt överläge på detta brutala vis. Men jag kämpar med att inte fångas i föraktet- utan gäva djupare för nå insikt.
Vad är kärlek och vad är sexualitet? Har man rätt som ensam tragisk man i Sverige åka och skaffa en fru från det fattiga patriarkaliska helvetet som Thailand faktiskt är, enlig de kunskaper jag har fått om landet. Hur jävlig ensamheten än är? Hur sorgligt tomt ett liv än kan vara…
Hur tar man sig den rätten?
Och vad är egentligen kärlek- är det bara ett sätt att inte vara ensam? Eller är det något mer? Kan kärlek ens uppstå ur en ojämlik situation? Eller är det bara ett ” I will scratch your back if you scratch mine”- relation. Alltid bortom den sanna kärlekens befrielse.
Eller finns bara den sanna kärleken till för oss med mättade magar och livsförtroende?
Jag uppfattar filmen som om de svenska männen som drömmer om och lovsjunger den thailändska flickan – vill ha en kvinna vid sin sida som inte drömmer om ett eget liv. Inte har egna tankar, funderingar och en vilja att skapa en mening med sitt egna liv. Meningen med dessa kvinnors liv är att leva mannens liv- hur torftigt och obildat det än är. Svenska kvinnor har genom åren fått en sådan ekonomisk situation i vårt land- att de kan kosta på sig en och annan dröm. En önskan om en alldeles egen bit av livet. Och det tänder inte dessa män på. De får helt enkelt inte till det – eller upp den- i en livssituation där dealen är jämlik.
De kan bara älska en kvinna som är underdånig och trogen utifrån en lägre position….och kvinnorna från Thailand tycks drömma om ett land att komma till, där de kan få börja leva ett eget liv. Att få börja leva ett liv som svenska kvinnor gör och kan. Få vara människa och
slippa att vara till lags och alltid under de thailändska männens totala maktposition- som skapat ett helvete på jorden för de thailändska kvinnorna. Så när de svenska männen köper sig en thailändsk fru så börjar hon äntligen våga drömma om ett annat sorts liv….Kvinnan blir fri och mannen – tja, han kanske måste våga växa och bli stor och fri, han också. Av egen kraft och vilja.
Så hur uppstod denna manliga rätt att underkuva kvinnlighetens sexualitet? Var det då kärleken bara blev till en dröm- och en köpt sexualitet utan bindning- dess olycksaliga pragmatiska följd? Den köpta sexualiteten som förrådde kärlekens innersta väsen?
Och skapade ensamheten och rädslans territorium? För både de underkuvade kvinnorna som de maktbärande männen.
Rädsla är kärlekens motsatt. Inte hat. Hat föds ur rädslans kärlekslösa land. Rädslan göder lögner och sorg- binder såväl slaven som ägaren vid en ofrihet som förtär- och skapar ofruktbar mark.
Vägen mot den fria sanna kärleken är alltid utifrån min öppna hand- sluter jag handen så kvävs kärleken….
Thailandsdrömmarna blir då till en kuslig mardröm – som dröms i även i vaket tillstånd
RSS Feed