Det hatas en hel del nuförtiden. Det känns så. Som om de mörka krafterna inom fascismen och nazismen – för att inte tala om sexismens nättroll och torskar- tagit fram de sämsta och lägsta sidorna även hos dem som står på den så kallade andra sidan. Som om det fanns sidor i en rund värld och vars liv går i cykler….Vi hänger ihop- jorden är ett slutet system. Så hur kunde detta hatet gro så länge och bäras av så många?
För hatet skördar sina offer, tänker jag. Främst vår kärlek och medmänsklighet. Jag tänker på Darth Vader – om hur enkelt det är att hata. Hur man fastnar i sitt hat. Att det blir en identitet. En mask som kan bli svår att ta av. En gång var han en snäll kille- hans mammas solstråle. Men så valde han de snabba resultatens väg…och fastnade där.
Jag känner stor förtvivlan. Stor förtvivlan över så många före detta solstrålar som slocknat. Slutat vara någons solstråle. Kanske knappt fick en chans att vara det en längre stund.
Förtvivlan över att det finns så mycket olycka i världen, att det enklaste är att hata först, hata tillbaks. Hata igen, hata mer och högre. Hata allt. Men tills slut mest sig själv. Det liksom börjar och slutar där. Ensam med sig själv och sina handlingar. Vilka troll bor tillsammans med ett nättroll? Inom hen?
Jag tror inte en enda lycklig människa vill skicka tillbaka ensamkommande barn till krigets Afghanistan eller Syrien.
Eller skickar penisbilder av sig själv till någon som inte bett om det.
Eller skriker Sieg Heil på våra gator och torg- ännu en gång. Bara ett några årtionden senare- än den där förra gången som ledde till 20 miljoner människors död…20 miljoner människors liv slocknade, för att vi lät nazismen växa sig starkt. Och nu sker det igen…väldigt arga människor samlas och skriker ut sitt hat i gemensam förklädnad.
Med fanor och symboler från förr.
Förra veckan marscherade nazister i Göteborg, nästa vecka är det dags igen… hur kunde det här hatet delas av så många? Hur växte sig rädslan så stark i vårt land?
Hatet har satt den politiska agendan just nu i landet. Hatet växer sig starkt av andras hat. Det föds i rädsla och göds av rädsla. Grupper polariseras och ställs mot varandra. På denna gemensamma jord vi lever på och av. Har vi råd att hata bort våra liv?
Hur skall vi sluta upp och vara så rädda för varandra?
Jag tror det började gå snett –återigen- när den offentliga neutrala tryggheten i form av skattefinansierad basservice och infrastruktur blev en marknadsvara- vilken vara som helst. Men trygghet är ingen handelsvara- det är den grunden vi blir människor av.
En trygg människa vågar kärlek
En trygg människa känner glädje med andra
En trygg människa vågar frihet
En trygg människa trivs i sanning
En trygg människa är i frid – med sig själv. andra och jorden.
Vi har pratat mycket om en kommande yttre klimatkatastrof- men den inre klimatkatastrofen är också på frammarsch.
Vem hatar jag? Och varför? Och på vilket sätt gör mitt hat världen till en bättre plats att leva på?
Frågor jag bara kunde svara på med att det är rädsla som får mig hata. Och min rädslas hat har dessvärre inte gjort ett skvatt för göra världen till en finare plats att verka från.
Det har däremot min kärlek, glädje och livslust gjort!
Den har gjort andra glada, friare och skapat gott både det yttre och inre rummet.
Så rannsaka din rädsla, erkänn den- men låt den inte styra ditt liv!
RSS Feed