Dags att skriva av mig- det känns som om det var länge sedan jag hade möjlighet till det – och då passar jag på att sticka ut hakan lite :-)
Nu diskuteras huruvida man skall införa en tredje öronmärkt pappamånad – då endast 24 % av föräldraledigheten tas ut av papporna.
S ,MP och FP vill- moderaterna och centern vill inte. SD och KD vill slopa pappamånaderna och V vill ha en individualiserad föräldraledighet dvs att blir du förälder förväntas du vilja vara och ta hand om ditt barn.
Detta kan ju te sig som en solklar självklarhet. Att när man nu gjort barn tillsammans att man också vill vara med det lilla nya livet. Men 25 % av alla pappor är inte hemma alls med sina barn. Och de flesta är bara hemma de två månader som idag är öronmärkta för dem- resten lägger mamman beslag på.
Varför vill inte pappor vara med sina barn?
En del mammor(även jag själv när jag var yngre) hävdade att mamman ammade ju- och det var bra att amma länge. Dessutom tjänade jag mindre- och det var mer ekonomiskt fördelaktigt för oss att pappan var kvar på arbetsmarknaden- medan jag sattes på avbytarbänken.
Jag ammade länge och tog mestadelen av föräldraledigheten- vilket resulterade förmodligen i att jag hämtade och lämnade på dagis. Tog nästan alla föräldrasamtal och vabbande.
Och nu 25 år senare ,är det jag som har kontakt med barnen- medan pappan inte vet vad han ska prata med dem om. Han har lämnat dem och de har lämnat honom – om man vill hårdra det.
Idag kan jag anse att jag hade fel. Att ekonomin fick spela en allt för stor roll i beslutet. Att bekvämligheten i ammandet fick komma före pappans grundläggande möjlighet att växa i närhet och kärlek till sitt lilla liv.
Och det är barnen som fick betala det högsta priset- att förlora en närvarande far.
Pengarna och statusen på arbetsmarknaden kunde repareras senare. Men en utebliven närhet går det liksom inte att lappa ihop. Att köpa begagnat eller lite färre prylar går faktiskt bra. Att inte ta chansen att vara nära de små liven- är en sorg och tragik för alla parter. Barn. Mamma Och pappa. Och samhället i stort. För tänk vad närheten till sina små ättelägg hade berikat manligheten i sin syn på exempelvis krig, våld, sex och kvinnor.
Vi har allt att vinna och bara några kronor att förlora ett litet slag- så alla kommande pappor- ta chansen för fan och lev lite!!!
Och mammor- släpp taget ! Man blir inte mindre viktig av att saker och ting i hemmet görs på ett litet annorlunda sätt. Och kanske kan du våga hitta en roligt jobb som berikar dig!
Oj- nu glömde jag en viktig sak- många kvinnor verkar valt fel man som pappa om de inte vågar lämna det käraste man har i händerna på dessa män! Månde jag ha fel ….
Nu diskuteras huruvida man skall införa en tredje öronmärkt pappamånad – då endast 24 % av föräldraledigheten tas ut av papporna.
S ,MP och FP vill- moderaterna och centern vill inte. SD och KD vill slopa pappamånaderna och V vill ha en individualiserad föräldraledighet dvs att blir du förälder förväntas du vilja vara och ta hand om ditt barn.
Detta kan ju te sig som en solklar självklarhet. Att när man nu gjort barn tillsammans att man också vill vara med det lilla nya livet. Men 25 % av alla pappor är inte hemma alls med sina barn. Och de flesta är bara hemma de två månader som idag är öronmärkta för dem- resten lägger mamman beslag på.
Varför vill inte pappor vara med sina barn?
En del mammor(även jag själv när jag var yngre) hävdade att mamman ammade ju- och det var bra att amma länge. Dessutom tjänade jag mindre- och det var mer ekonomiskt fördelaktigt för oss att pappan var kvar på arbetsmarknaden- medan jag sattes på avbytarbänken.
Jag ammade länge och tog mestadelen av föräldraledigheten- vilket resulterade förmodligen i att jag hämtade och lämnade på dagis. Tog nästan alla föräldrasamtal och vabbande.
Och nu 25 år senare ,är det jag som har kontakt med barnen- medan pappan inte vet vad han ska prata med dem om. Han har lämnat dem och de har lämnat honom – om man vill hårdra det.
Idag kan jag anse att jag hade fel. Att ekonomin fick spela en allt för stor roll i beslutet. Att bekvämligheten i ammandet fick komma före pappans grundläggande möjlighet att växa i närhet och kärlek till sitt lilla liv.
Och det är barnen som fick betala det högsta priset- att förlora en närvarande far.
Pengarna och statusen på arbetsmarknaden kunde repareras senare. Men en utebliven närhet går det liksom inte att lappa ihop. Att köpa begagnat eller lite färre prylar går faktiskt bra. Att inte ta chansen att vara nära de små liven- är en sorg och tragik för alla parter. Barn. Mamma Och pappa. Och samhället i stort. För tänk vad närheten till sina små ättelägg hade berikat manligheten i sin syn på exempelvis krig, våld, sex och kvinnor.
Vi har allt att vinna och bara några kronor att förlora ett litet slag- så alla kommande pappor- ta chansen för fan och lev lite!!!
Och mammor- släpp taget ! Man blir inte mindre viktig av att saker och ting i hemmet görs på ett litet annorlunda sätt. Och kanske kan du våga hitta en roligt jobb som berikar dig!
Oj- nu glömde jag en viktig sak- många kvinnor verkar valt fel man som pappa om de inte vågar lämna det käraste man har i händerna på dessa män! Månde jag ha fel ….
RSS Feed
