Vart tog den där innerliga kloka visdomen vägen? Den som byggdes sakta upp, genom åren….lära göra förstå och omigen lära nytt, göra annorlunda och förstå ännu lite mera.
Var det visdomen man bytte ut till kunskap under upplysningstiden? Kunskapen som andra hade erfarit och som lärdes ut från böcker och katedrar.
Och vart tog då kunskapen vägen?
Är det den som nu kallas information? Den som är sökbar dygnet runt- men aldrig behöver erfaras, förstås eller minnas….
Visdomen kunde nås av alla
Kunskapen lärdes ut av få till få
Informationen är allas- men mest ingens
....
Jag tror jag ska satsa på att försöka bli klok- det känns som om det klokskap som världen och jag behöver
Och kanske når jag visdom på det viset...
RSS Feed
