En del av oss har fått förmånen eller förbannelsen att klart se de olika världar som samexisterar inom en själv. Jag såg på TV- programmet om Carl Johan de Geer där de pratade om det. Att det inte bara finns ett sätt. Och det stämmer så väl in på mig. Det är enkel och svårt på samma gång här i livet- det beror på vilken utgångspunkt jag väljer att ha. Så - väx upp Lilla My- eller förbli liten- för det är så enkelt. Och lika svårt. På en och samma gång. Så det är bara välja vilket sätt jag växer mest på.
Och jag vill nog ha lite av varje. Lite självklara enkelheter sida vid stora svårigheter- för skapa roliga och utvecklande kontraster. Det vässar mig skarp och vaken. Och tillåter röra mig mellan världarna som ryms inom mig. Som en Peter Pan som flyger mellan barndomens gränslöshet och vuxenhetens regelsatta utmaningar.
När jag kom till Indien för första gången var min första känsla panik. Och min första tanke var ”Hur skall jag stå ut med detta i tre veckor”. Efter fem minuter ersattes paniken med en skräckblandad förtjusning över någonting jag aldrig hade varit med om tidigare. Trots en del resor till länder och platser som kan te sig exotiska.
Väl framme på hotellet tjugo minuter senare – ute på balkongen – med en utsikt över en djungel med de vackraste fåglar och med en intensiv solnedgång i guld och rosarött – var min känsla och tanke; ” Här kan jag bara vara i en evighet”
En resa på tjugo minuter – men samtidigt en resa mellan två helt olika upplevelser och utgångspunkter. Jag valde att fortsätta min resa i Indien utifrån den sista.
Jag valde att växa mig stark istället för att vara liten och rädd. Men båda känslorna och båda världarna ryms i mig. Varje dag är ett val mellan vilken värld jag vill vara i.
Jag kan fyllas med en ursinnig vrede uppblandad med en skvätt mörkräddhet inför mitt samhälles kontext som det uppenbara sig via media. När de rikaste helt öppet proklamerar sin rätt till överkonsumtion och säkerställda trygghetssystem på sina medmänniskor med lite tunnare plånböckers bekostnad och livsexistens. Där orättvisor lagfästs och upprepas för att bli till en sorgkantad och ihålig sanning. Där ångesten bor och frodas hos rik som fattig. Kan sanning förresten annat vara än full av ljus och frid? Om den inte är det- är den då inte en lögn eller förbannad dikt?......
Jag kan vara i just den världen och vilja ta till kamp mot de onda som Jeanne D’ Arc.
Och så kan jag välja att bygga en annan värld med små byggstenar. Skapa helt andra små rum där andra sorters trygghetssystem råder. Där överkonsumtion bara kan ske av det vackraste världen ger i sitt överflöd och alldeles grattis till alla och envar.
Där det eviga kretsloppets princip råder. Där det nya föds ur det som dör.
Där tryggheten grundar sig i vissheten med ett starkt rotsystem in i hjärtat på mig själv.
Där omställningen till ett hållbart samhälle och existens pågår.
Där jag är i en existentiell relevans hela tiden.
En annan värld är möjlig hela tiden.. Ett annat seende skapas om jag vågar titta åt ett annat håll. En annan sorts tanke kan tänkas om jag tänker utanför mina tankebanor.
Ett annan värdegrund kan byggas upp om jag väljer andra sorters byggstenar.
Så - Väx upp, Lilla My – eller förbli liten. Det är inte svårare och enklare än så!
Och jag vill nog ha lite av varje. Lite självklara enkelheter sida vid stora svårigheter- för skapa roliga och utvecklande kontraster. Det vässar mig skarp och vaken. Och tillåter röra mig mellan världarna som ryms inom mig. Som en Peter Pan som flyger mellan barndomens gränslöshet och vuxenhetens regelsatta utmaningar.
När jag kom till Indien för första gången var min första känsla panik. Och min första tanke var ”Hur skall jag stå ut med detta i tre veckor”. Efter fem minuter ersattes paniken med en skräckblandad förtjusning över någonting jag aldrig hade varit med om tidigare. Trots en del resor till länder och platser som kan te sig exotiska.
Väl framme på hotellet tjugo minuter senare – ute på balkongen – med en utsikt över en djungel med de vackraste fåglar och med en intensiv solnedgång i guld och rosarött – var min känsla och tanke; ” Här kan jag bara vara i en evighet”
En resa på tjugo minuter – men samtidigt en resa mellan två helt olika upplevelser och utgångspunkter. Jag valde att fortsätta min resa i Indien utifrån den sista.
Jag valde att växa mig stark istället för att vara liten och rädd. Men båda känslorna och båda världarna ryms i mig. Varje dag är ett val mellan vilken värld jag vill vara i.
Jag kan fyllas med en ursinnig vrede uppblandad med en skvätt mörkräddhet inför mitt samhälles kontext som det uppenbara sig via media. När de rikaste helt öppet proklamerar sin rätt till överkonsumtion och säkerställda trygghetssystem på sina medmänniskor med lite tunnare plånböckers bekostnad och livsexistens. Där orättvisor lagfästs och upprepas för att bli till en sorgkantad och ihålig sanning. Där ångesten bor och frodas hos rik som fattig. Kan sanning förresten annat vara än full av ljus och frid? Om den inte är det- är den då inte en lögn eller förbannad dikt?......
Jag kan vara i just den världen och vilja ta till kamp mot de onda som Jeanne D’ Arc.
Och så kan jag välja att bygga en annan värld med små byggstenar. Skapa helt andra små rum där andra sorters trygghetssystem råder. Där överkonsumtion bara kan ske av det vackraste världen ger i sitt överflöd och alldeles grattis till alla och envar.
Där det eviga kretsloppets princip råder. Där det nya föds ur det som dör.
Där tryggheten grundar sig i vissheten med ett starkt rotsystem in i hjärtat på mig själv.
Där omställningen till ett hållbart samhälle och existens pågår.
Där jag är i en existentiell relevans hela tiden.
En annan värld är möjlig hela tiden.. Ett annat seende skapas om jag vågar titta åt ett annat håll. En annan sorts tanke kan tänkas om jag tänker utanför mina tankebanor.
Ett annan värdegrund kan byggas upp om jag väljer andra sorters byggstenar.
Så - Väx upp, Lilla My – eller förbli liten. Det är inte svårare och enklare än så!
RSS Feed
