De ekonomiska klyftorna ökar ånyo i Sverige. Och därmed de sociala klyftorna mellan människorna i vårt land.
Fattigdomen är ännu inte av den värsta sortens ur ett globalt perspektiv- men hemlöshet och otrygghet ökar för allt större grupper -när de rika blir rikare.
Och även om vi nästan bor vägg i vägg med varandra i samma geografiska stad- så skiljer våra verkligheter sig så mycket att vi inte riktigt längre lever i samma sorts värld.
Det gör ont i samhällssjälen just nu. För ett samhälle behöver att vi har tillit till varandra. Vågar träffas. Kanske rent av dela samma vision, även om vägarna att nå dit kan önskas vara olika.
Om inte vi ses och ser in i varandras ögon så ökar missförstånden- hatet- våldet.
Och samhället bryter ihop i svår smärta. Ibland är samhället rent av dömt att dö- för skadorna är för stora att läka ihop.
Sverige har ont. Riktigt ont- nästan lika ont som på 1930-talet, innan hatets krig bröt ut.
När de hopplösa och maktlösa blir så många till antalet att de inte längre kan marginaliseras ens av rikedomens fartblindhet- då har vi passerat en moralisk gräns. Ett lågvattenmärke i civilisation och mänsklighet.
Nu måste vi vända utvecklingen- och det snabbt! Om vi inte skall ha ännu ett hatets krig på vår kontinent så måste klyftorna minska drastiskt. Och bördan av omställningsarbetet för rädda klimatet och vår art måste ske utefter förmåga. Det vill säga de friska och rika får bära lite mer än de sjuka och fattiga.
Det är enda chansen!
Om vi nu inte vill ersätta två tredjedelar av världens befolkning med robotar att hunsa med till det bittra slutet för homo sapiens korta historia i världsalltet