Fördelen med att bli gammal är att man har levt några år fler än många andra. Och man fortsätter liksom lära sig varje dag. Och när man kommer upp i min ålder så har man en portfolio med ganska många kunskaper med sig. Tar man sig lite tid då och då och faktiskt titta på dem. Pusslar ihop dem- så bildar de med åren en ganska så skarp bild –om vad livet faktiskt är…och vad vi tror och planerar för att det borde vara…
Jag arbetade några år ute i en av Göteborgs förorter. Ett stort bostadsområde köptes upp av ett riskkapitalistbolag. Plötsligt sprang det runt unga pojkar som lekte affär med det mesta fundamentala i våra liv. Ett hem. Mitt hem. Vårt hem. Där vi är hemma och förhoppningsvis trygga. Människorna gav uttryck för att blivit sålda över en natt. En känsla av vanmakt och förnekelse av sitt människovärde.
Oron växte, våldet ökade och där är vi nu- polariserade låsta positioner-igen. Historien upprepar sig gång på gång. Troligtvis för att de breda penseldragen om vad staden är eller borde vara – målas så långt bort från de flesta människor de där penseldragen berör. Och de som målar har så lite kunskap om vad ett liv faktiskt är. Vilket är oerhört sorgligt förstås.
Göteborg är en stad med ett lillebrorskomplex. Vi har liksom aldrig kunnat mäta oss med dryga Stockholm. En del vildhet och bus finns därför kvar i stadens på gräsrotsnivå.
Men våra politiker- särskilt de i nedstigande led från Göran Johansson dagar, lider av detta komplex. De vill minsann också vara stora och mäktiga och liksom få vara med de fräckas gäng på skolgården.
Så nu skall Göteborg bli fräckt. Rikt. En attraktionsstad. Höga hus ska synas på skylinen.
Göteborg är idag en grön stad. Unga människor pratar om medborgarlön, stadsodlingar – värdet av att få arbeta färre timmar och få leva nära sina barn och sin kreativitet.
Detta hör inte maktens drottning Ann- Sofie Hermansson. Hon tror som man gjorde förr. Att folk vill bara ha mer pengar- för att köpa mer saker de egentligen inte behöver eller ens vill egentligen ha. Men på sås sätt skapar man sysselsättning inom kapitalismen.
Och ett liv eller en vision utanför det förmår stadens drottning inte att tänka. Det är faktiskt också lite sorgligt.
Så staden planerar förtätning och höga hus. Som skapar mörker och skuggor. Kyla och fukt i en stad som aldrig någonsin vinner solligan i Sverige. Och som spås inför pågående klimatförändring bli en än regnigare och blåsigare och molnigare stad. Och då har Ann- Sofie Hermansson & co byggt bort solen ur staden..
Det är faktiskt lite sorgligt att de inte förstår att de planerar och bygger en stad som framtiden inte kommer vilja leva i
För framtiden är redan här och skrythusens hus är redan omoderna innan de ens byggts klart…. Men det förstår inte stackarna som styr och målar med breda penseldrag. De är inte med på banan.
Det blir ofta så när man styrs av komplex- istället för insikter livet ger en – om man förmår att ta emot denna kunskapens gåva.
Jag arbetade några år ute i en av Göteborgs förorter. Ett stort bostadsområde köptes upp av ett riskkapitalistbolag. Plötsligt sprang det runt unga pojkar som lekte affär med det mesta fundamentala i våra liv. Ett hem. Mitt hem. Vårt hem. Där vi är hemma och förhoppningsvis trygga. Människorna gav uttryck för att blivit sålda över en natt. En känsla av vanmakt och förnekelse av sitt människovärde.
Oron växte, våldet ökade och där är vi nu- polariserade låsta positioner-igen. Historien upprepar sig gång på gång. Troligtvis för att de breda penseldragen om vad staden är eller borde vara – målas så långt bort från de flesta människor de där penseldragen berör. Och de som målar har så lite kunskap om vad ett liv faktiskt är. Vilket är oerhört sorgligt förstås.
Göteborg är en stad med ett lillebrorskomplex. Vi har liksom aldrig kunnat mäta oss med dryga Stockholm. En del vildhet och bus finns därför kvar i stadens på gräsrotsnivå.
Men våra politiker- särskilt de i nedstigande led från Göran Johansson dagar, lider av detta komplex. De vill minsann också vara stora och mäktiga och liksom få vara med de fräckas gäng på skolgården.
Så nu skall Göteborg bli fräckt. Rikt. En attraktionsstad. Höga hus ska synas på skylinen.
Göteborg är idag en grön stad. Unga människor pratar om medborgarlön, stadsodlingar – värdet av att få arbeta färre timmar och få leva nära sina barn och sin kreativitet.
Detta hör inte maktens drottning Ann- Sofie Hermansson. Hon tror som man gjorde förr. Att folk vill bara ha mer pengar- för att köpa mer saker de egentligen inte behöver eller ens vill egentligen ha. Men på sås sätt skapar man sysselsättning inom kapitalismen.
Och ett liv eller en vision utanför det förmår stadens drottning inte att tänka. Det är faktiskt också lite sorgligt.
Så staden planerar förtätning och höga hus. Som skapar mörker och skuggor. Kyla och fukt i en stad som aldrig någonsin vinner solligan i Sverige. Och som spås inför pågående klimatförändring bli en än regnigare och blåsigare och molnigare stad. Och då har Ann- Sofie Hermansson & co byggt bort solen ur staden..
Det är faktiskt lite sorgligt att de inte förstår att de planerar och bygger en stad som framtiden inte kommer vilja leva i
För framtiden är redan här och skrythusens hus är redan omoderna innan de ens byggts klart…. Men det förstår inte stackarna som styr och målar med breda penseldrag. De är inte med på banan.
Det blir ofta så när man styrs av komplex- istället för insikter livet ger en – om man förmår att ta emot denna kunskapens gåva.
RSS Feed
