Vila i frid- efter ett liv i ofrid. Och död förtid dessutom. Ibland är jag rädd att jag ska dö knall fall när stressen bultar i min kropp- och det känns som om jag sprängs inifrån. Så vill jag inte leva. Jag vill leva i frid med mig själv. Och typ bara vara glad! Men faaan- vad det är svårt!
Ibland när jag går tillbaka till mina texter verkar jag lite präktig. Det är dock inte med sanning överensstämmande. Jag är mer en kämpande varelse som försöker komma i land när jag befinner mig strömt vatten. Ibland lyckas jag. Ibland är hela jag en fadäs. Jag har satt korn på vad jag vill. Men jag vill oftast allting för fort. Och då går galet på det ena eller andra viset. Så fort och fel är mera mina kända kännetecken.
Men – min kropp har börjat sätta stopp för den högsta växeln. Tack och lov!
Även om jag inte tycker det är kul att mina muskler värker efter all spänning. Eller att jag sover dåligt sedan 30 år tillbaka. Eller att jag tappade mycket av mitt hår när jag blev utbränd förra gången. Jag är fåfäng så 2 kala fläckar på hjässan är ju så där lagom kul att visa upp…
Men min kropp markerar att något är galet, när jag växlar upp och försöker skapa underverk i världen på både det ena och andra stället. Dock är jag alltså inte lika bra underverka mig själv….
Men jag vill ju inte att det ska stå på min gravsten- eller att mina barn minns mig och mitt liv –Vila i frid- efter ett liv i ofrid.
Så jag kämpar på och njuter av mina lediga stunder. Av att äntligen börjat stänga av min jobbmobil. Och att inte tvångsmässigt kolla min jobbmail redan på söndagen. Eller ännu värre- flera gånger under helgen. Prestation är mitt mellannamn- ganska vanligt mellan eller förnamn nuförtiden. Värst verkar 70-talisterna vara. De är heltossiga gällande prestationer. Åtminstone de jag känner.
Men nu skippar jag mellannamnet för en stund - nu har jag tre härliga lata dagar framför mig. Egentligen ingenting att göra !! SKÖNT!!!
Hoppas på lite sol så jag kan gå ut och förlora mig lite i fotografering och vårsol! Om jag känner för det….
Ibland när jag går tillbaka till mina texter verkar jag lite präktig. Det är dock inte med sanning överensstämmande. Jag är mer en kämpande varelse som försöker komma i land när jag befinner mig strömt vatten. Ibland lyckas jag. Ibland är hela jag en fadäs. Jag har satt korn på vad jag vill. Men jag vill oftast allting för fort. Och då går galet på det ena eller andra viset. Så fort och fel är mera mina kända kännetecken.
Men – min kropp har börjat sätta stopp för den högsta växeln. Tack och lov!
Även om jag inte tycker det är kul att mina muskler värker efter all spänning. Eller att jag sover dåligt sedan 30 år tillbaka. Eller att jag tappade mycket av mitt hår när jag blev utbränd förra gången. Jag är fåfäng så 2 kala fläckar på hjässan är ju så där lagom kul att visa upp…
Men min kropp markerar att något är galet, när jag växlar upp och försöker skapa underverk i världen på både det ena och andra stället. Dock är jag alltså inte lika bra underverka mig själv….
Men jag vill ju inte att det ska stå på min gravsten- eller att mina barn minns mig och mitt liv –Vila i frid- efter ett liv i ofrid.
Så jag kämpar på och njuter av mina lediga stunder. Av att äntligen börjat stänga av min jobbmobil. Och att inte tvångsmässigt kolla min jobbmail redan på söndagen. Eller ännu värre- flera gånger under helgen. Prestation är mitt mellannamn- ganska vanligt mellan eller förnamn nuförtiden. Värst verkar 70-talisterna vara. De är heltossiga gällande prestationer. Åtminstone de jag känner.
Men nu skippar jag mellannamnet för en stund - nu har jag tre härliga lata dagar framför mig. Egentligen ingenting att göra !! SKÖNT!!!
Hoppas på lite sol så jag kan gå ut och förlora mig lite i fotografering och vårsol! Om jag känner för det….
RSS Feed
