Vill du ha självförtroende eller livsförtroende? Om du nu får välja? Du kanske undrar vari ligger skillnaden?
En klok undran!
Jag tänker så här;
Om jag gör saker, presterar och står i- så skapas självförtroende. Det jag gör ofta blir jag bra på- men det är omständighetsberoende. Om jag är en fantastisk sångerska men tappar röstens omfång med åren- så kanske mitt självförtroende också sviktar.
Livsförtroende är att ha tillit till livet självt. Till att det blir något av det- inte som jag trodde det skulle bli- utan ofta bra mycket bättre. Min erfarenhet hittills säger mig att allting ordnar sig- på något vis. På livets vis. Och att vägen ofta kan vara tuff och svår.
Men alltid lärorik.
När jag gick i terapi för en 20 års sedan sade min manliga terapeut att jag var den enda kvinnliga patienten han hade haft som inte bad om ursäkt för att jag var där. Nu hoppas jag självfallet att han stött på några fler- men hans erfarenhet var att kvinnor bad om ursäkt för att de tog upp hans tid. Kvinnor hade generellt sett lägre självkänsla än män, var hans slutsats. Jag förstod inte alls varför jag skulle ursäkta mig- jag betalade skyhöga summor för att få träffa honom för att reda lite ordning i mitt livskaos. Jag har alltid haft en stark känsla av ett värde. En slags inbyggd integritet. Även om jag då och då sviktat i självförtroende gällande prestationsförmåga- så ha jag inte kommit på idén att jag skulle minskat i värde på grund av det. En självklarhet i min rätt att var jag. Det är nog ovanligt för kvinnor av min generation, tror jag. De ursäktar sig och krymper- och smakar ofta lite bittert med åren.
Några få har undrat över hur jag gör för att vara jag så där självklart- för liksom en katt med nio liv- landa välbehållen på fötter igen… och jag säger att det är livsförtroendet. Jag är nämligen relativt ofta rätt medioker i många saker. Men jag har en tillit. Som jag byggt upp genom att se. Se det för vad det egentligen är. Inte vad jag vill eller tror det är.
En livsmanual är svår att lämna över- men betrakta dig själv. Försök minnas att ofta se med barnets ögon-så de såg innan de grumlades., Var uppriktig mot dig själv.
Och du är värd det! Att leva , alltså!
RSS Feed
