Under tiden jag har suttit på Sahlgrenska på en plaststol i 5 veckor vid sidan av min man har jag känt ett krypande obehag- eller ska jag säga skräck- inför vad jag sett och upplevt.
I 5 veckor på en grå plaststol och sjukhussäng har vi på ett fyrabäddsrum tittat på medpatienternas sängar och bakom dem- en rad eluttag ackompanjerat av olika maskiner och signaler. På den meter det är mellan sängarna har det hängt ljusgröna draperier I fönstret har det stått en trasig adventsljusstake. Ingen har haft tid eller ork att laga den eller byta ut den. I övrigt var fönsterbrädet tomt. Inte en blomma eller grön krukväxt så långt ögat kan nå.
Efter varit inne på operation försvann min mans sängplats- och han fick nyopererad ligga i korridoren då det rådde överbeläggning av svårt sjuka människor. Många med livshotande diagnos. Jag lyckades till slut få in honom på ett rum med egen säng så att han kunde få läka lite innan han skulle skrivas ut- då det rådde sängbrist….och bristen går före behovet när det gäller att hålla sig inom ekonomiska kalkyler och politiskt beslutade budgetar.
I julas noterade jag på min väg upp till sjukhuset hur staden Göteborg utökat sina ljusdekorationer. Man har också lagt miljoner på färgade fontäner på paradgatan Avenyn och betalar nu många tjänstemän höga löner för att ta fram en linbana mellan Järntorget och Eriksberg. En sträcka som i dag flitigt trafikeras av både båt och buss och spårvagnsmöjligheter. Allt för att vara Attraktionsstaden och Varumärket Göteborg- en yta av en stad att visa upp för de lyckligt lottade.
Men under ytan krackelerar det i avhumaniseringens tidevarv. Människor är inte längre människor – utan målgrupper. Och somliga målgrupper är utan röst och intresse.
I Göteborg. I Sverige- en stad och land under socialdemokratisk regim. Jag kommer inte rösta på Stefan Löfvén och Ann- Sofie Hermansson- de har svikit folkhemmets ideal om trygghet och människovärde för att få leka med de ”stora” spelarna. De med mer pengar än hjärna och hjärta. De rika, de glittrande och de farliga människorna. De som har pengar nog att få tillhöra rätt målgrupp. Under några år.
Jag vill vara människa- inte målgrupp. Och jag vill dela min stund på jorden med mina medmänniskor.
Inte presumtiva kunder eller användbara kontakter.
I 5 veckor på en grå plaststol och sjukhussäng har vi på ett fyrabäddsrum tittat på medpatienternas sängar och bakom dem- en rad eluttag ackompanjerat av olika maskiner och signaler. På den meter det är mellan sängarna har det hängt ljusgröna draperier I fönstret har det stått en trasig adventsljusstake. Ingen har haft tid eller ork att laga den eller byta ut den. I övrigt var fönsterbrädet tomt. Inte en blomma eller grön krukväxt så långt ögat kan nå.
Efter varit inne på operation försvann min mans sängplats- och han fick nyopererad ligga i korridoren då det rådde överbeläggning av svårt sjuka människor. Många med livshotande diagnos. Jag lyckades till slut få in honom på ett rum med egen säng så att han kunde få läka lite innan han skulle skrivas ut- då det rådde sängbrist….och bristen går före behovet när det gäller att hålla sig inom ekonomiska kalkyler och politiskt beslutade budgetar.
I julas noterade jag på min väg upp till sjukhuset hur staden Göteborg utökat sina ljusdekorationer. Man har också lagt miljoner på färgade fontäner på paradgatan Avenyn och betalar nu många tjänstemän höga löner för att ta fram en linbana mellan Järntorget och Eriksberg. En sträcka som i dag flitigt trafikeras av både båt och buss och spårvagnsmöjligheter. Allt för att vara Attraktionsstaden och Varumärket Göteborg- en yta av en stad att visa upp för de lyckligt lottade.
Men under ytan krackelerar det i avhumaniseringens tidevarv. Människor är inte längre människor – utan målgrupper. Och somliga målgrupper är utan röst och intresse.
I Göteborg. I Sverige- en stad och land under socialdemokratisk regim. Jag kommer inte rösta på Stefan Löfvén och Ann- Sofie Hermansson- de har svikit folkhemmets ideal om trygghet och människovärde för att få leka med de ”stora” spelarna. De med mer pengar än hjärna och hjärta. De rika, de glittrande och de farliga människorna. De som har pengar nog att få tillhöra rätt målgrupp. Under några år.
Jag vill vara människa- inte målgrupp. Och jag vill dela min stund på jorden med mina medmänniskor.
Inte presumtiva kunder eller användbara kontakter.
RSS Feed