Landet mellan Platon och Zorba Landade mitt i den ljumma natten på Chanias flygplats. Vi satte oss ner på bänken utanför flygplatsen och väntade ut alla som hade bråttom till sina destinationer. Såg dem irra med alla väskor och blickar. Sedan kom tystnaden och stillheten – då kan priset på taxiresan sjunka. Eller så får man sitta kvar och vänta på första flygbussen. Om man vill resa lite billigare.
Bussterminalen i Chania var ganska tom vid femtiden på morgonen. Kanske var vi 5-6 personer som väntade på olika lokalbussar. 5.30 skulle bussen till Heraklion gå. Och den var bara några minuter sen. Grekland har börjat passa tiden.
Satt och tittade ut över kustvägen mellan Chania och Rethymnon när solen gick upp som ett eldklot ur havet. Så vackert.
Vi hoppade ensamma av vid Bali. Och började gå över vägen. Det är en lång promenad, trots att Bali är en liten by med bara 400 fastboende. Då dök det upp en taxi som vi tog- vilket visade sig vara ett lyckokast, då Dimitros Apartments låg högt högt på den sista kullen som utgör Bali.
Och studion var ledig, så vi fick checka in tidigt och kunde med Dimitros hjälp hitta till en fantastisk strand med alldeles turkost vatten. Ett morgondopp i Medelhavet innan vi satte oss vid tavernan och åt frukost. Ljuvligt!
Vädret var varmt hela tiden, mellan 25 och 35 grader. Havet kristallklart och strax under 25 grader. Bali är en liten by på tre kullar och några havsvikar. Det är branta lutningar och sista backen upp till oss från hamnen var på 108 trappsteg och en brant sista backe. Tufft- speciellt på dagen när solen gassade som mest.
Maten var god på de familjeägda tavernorna – mycket pommes frites förstås, men det bjuds också på färsk fisk och grönsaker och förstås grillad fetaost eller friterad Saganaki. Och den kretenska honungen är också len och mjuk i smaken. Mmmm. Gott!
Husets vin är ju så där- det kan drickas väl kylt på en taverna vid havet där familjens barn leker de sena kvällarna. Men bara där. Inget att köpa med sig hem, alltså. Ett glas går på en 8-9 kr… så det är ju den kvalitén man får också. Det bjuds på melon och raki som efterrätt , även till lunch- vilket kanske kan vara lite lurigt när solen står som högst. Det känns lite Fellini på 60-talet över det hela- Tavernorna och de små stränderna med sina randiga solparasoller. Fast i en kargare grekisk miljö med höga berg runt om.
Grekland känns som ett väldigt vänligt land. Tanter och barn rör sig liksom fritt dygnet runt. Det är lite tuffare för unga kvinnor i urringat och med bara ben.
Men Bali är mest en semesteridyll för de som inte vill ha rajtantajtan- utan stilla promenader, tavernor underbara bad och vänlighet. Väldigt olika åldrar och kulturer- även om öst kommer starkt. Vilket är roligt med tanke på kommunismens mångåriga stängsel mot väst. De är ju lite turistnoviser- men de kommer lära sig fortare än oss. Ryssarna i Bali var för det mesta lugna och trevliga barnfamiljer.
Få kvinnor med plastbröst på stranden, tack och lov- de är ju en sådan energisänkare, känner jag - men det finns ju alltid ett par kvinnor på varje strand som känner sig manade att visa upp sig varv efter varv- men de är så få på Bali att de kan räknas på ena handens fingrar. Och barbröstade grekiska strandraggare är tydligen mest ett minne blott från min ungdom- eller så är de på hippare stränder.
Det finns ingen taxi i byn, utan orkar man inte gå alla backar med matkassar kan man åka med badtåget. Det gjorde vi en gång då vår käre Dimitris lämnade oss vid den största supermarketen i andra änden av byn och tanken på några kilometers backar och trappsteg i värmen inte var så lockande.
Efter 14 dagars vila, sol och bad så var det dags att ta sista bussen till Chania på fredagskvällen och njuta solnedgångens himlaspel längs resan –och avsluta Kretavistelsen med gott grillade skaldjur på en taverna i hamnen.
